Sprueche 9
1 Die Weisheit hatte sich ein Haus gebaut und sieben Säulensitze machen lassen.
Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
2 Sie schlachtete ihr Vieh und mischte ihren Wein und deckte ihre Tische.
Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
3 Sie sandte ihre Mägde aus, um auf erhöhten Plätzen in der Stadt zu rufen:
Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
4 "Wer immer töricht ist, der pflege hier der Einkehr!" Wem's an Verstand gebricht, zu dem sag ich:
»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
5 "Kommt her, genießt von meiner Speise und trinkt den Wein, den ich gemischt!
»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
6 Laßt von der Torheit, daß ihr lebet, und schlagt den Weg der Einsicht ein!"
Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
7 Wer einen Spötter schilt, der holt sich selber Schande, wer einen Frevler tadelt, eigene Schmach.
(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
8 So tadle nicht den Spötter, daß er dich nicht hasse! Doch tadle einen Weisen, dieser wird dich lieben!
Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
9 Belehre einen Weisen! Und er wird noch weiser. Den Frommen lehr! Er mehrt sein Wissen.
Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
10 Der Weisheit Anfang ist die Furcht des Herrn; den Heiligen erkennen, das heißt Einsicht.
HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
11 "Durch mich ja werden deiner Tage viele; die Lebensjahre werden dir sich mehren.
Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
12 Bist du jetzt weise, bist du weise dir zum Besten; bist du ein Spötter, hast du es allein zu tragen."
Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
13 Das Weib der Torheit schwatzt nur dummes Zeug; unwissend ist es.
En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
14 Sie sitzt an ihres Hauses Pforte, auf einem Sessel, fern dem Herzen ihrer Stadt,
Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
15 um denen zuzurufen, die des Weges ziehen und auf den Pfaden fürbaß schreiten:
för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
16 "Wer immer töricht ist, der pflege hier der Einkehr!" Wem's an Verstand gebricht, zu dem möcht ich jetzt sagen:
»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
17 "Gestohlen Wasser, das ist fein; verboten Brot - ein süßes Brot!"
»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
