Klagelieder 5

1 Gedenke, Herr, was uns geschehen! Blick her! Sieh unsere Schmach!

Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

2 Fremden ist unser Erbteil zugefallen und unsere Häuser Ausländern.

Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

3 Wir wurden wie die Waisen vaterlos und unsere Mütter wie die Witwen.

Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

4 Wir trinken unser eigen Wasser nur um Geld, bekommen unser eigen Holz nur um Bezahlung.

Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

5 Auf unsern Nacken lastet ein gewaltig Joch, und sind wir matt, gönnt man uns keine Ruhe.

Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

6 Ägypten reichten wir die Hand, um satt zu werden, Assur.

Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

7 Gesündigt haben unsere Väter; doch sie sind nicht mehr. Wir tragen ihr Verschulden.

Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

8 Jetzt herrschen Sklaven über uns, und ihrer Hand entreißt uns keiner.

Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

9 Wir holen in der Wüste unser Brot mit Einsatz unsres Lebens vor dem Schwerte.

Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

10 Uns sind gedünstet wie im Ofen die Glieder von den Hungersgluten.

Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

11 In Sion haben sie die Ehefraun geschändet und Jungfrauen in Judas Städten.

Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

12 Gehenkt durch ihre Hand die Fürsten, der Greise Ansehen für nichts geachtet.

Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

13 Die jungen Männer schleppten Lasten, und Knaben wankten unter Holzbündeln.

Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

14 Verschwunden sind die Greise aus dem Tore und Jünglinge aus ihrer Schule.

De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

15 Geschwunden ist die Freude unsres Herzens, in Klage unser Reigen umgewandelt.

Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

16 Die Krone ist vom Haupte uns gefallen. Weh uns, daß wir gesündigt haben!

Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

17 Deshalb ward unser Herz so krank, deshalb so trübe unser Auge

Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

18 des wüsten Sionsberges wegen, auf dem sich Füchse tummeln.

för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

19 Du bist, o Herr, in Ewigkeit; Dein Thron steht von Geschlechte zu Geschlecht.

Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

20 Warum willst Du uns immerdar vergessen, uns lebenslang verlassen?

Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

21 Bekehr uns, Herr, zu Dir! Wir kehren um. Erneure unsere Tage wie vor alters!

Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

22 Denn wolltest Du uns ganz verwerfen, dann gingest Du in Deinem Zorne gegen uns zu weit.

Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?