< Klagelieder 3 >
1 Ich bin der Mann, der Elend hat erfahren durch seines Grimmes Rute.
Ra Anumzamo'a arimpa ahenanteno, knaza namino nazeri haviza hige'na, tusi natama kria zana nagra ke'noe.
2 Mich drängte er und führte mich in Finsternis und tiefes Dunkel.
Ana nehuno narotago higena, hanimpi tavira omane'nea kante vu'noe.
3 An mir erprobt er immer wieder seine Macht den ganzen Tag.
Tamagerfa huno maka zupa nagrike'za nazeri haviza huvava huno nevuno, mago'a vahera anara osu'ne.
4 Er rieb mir auf mein Fleisch und meine Haut, zerbrach mir mein Gebein.
Ama navufga nazeri navesra nehuno, navufga nazeri haviza nehuno zaferinani'aramina ruhantagi'ne.
5 Und eingeschritten ist er gegen mich mit Gift und Aufhängen,
Knaza atregeno eno eme nazeri kanegigeno, hazenke zamo'a maka kaziga nazeri kagi'ne.
6 versetzte mich in Finsternis wie ewig Tote.
Korapa'ma fri'za vu'naza vahe'mo'zama hanimpima mani'nazaza huno, natrege'na hanimpi mani'noe.
7 Er mauerte mich ein, ließ keinen Ausweg offen, beschwerte mich mit Ketten.
Tusi'a vihu kegina huno nazeri agu'atege'na, anampintira atre'na atiorami'noe. Ana nehuno seni nofiteti nagia nazampina kinarente'ne.
8 Ob ich auch schreie, rufe, er weist mein Beten ab,
Nazama hinogu'ma Anumzamofontega nunamuna hu'na antahige'noanagi, krafa keni'a eri atre'ne.
9 versperrt mit Pfählen meine Wege, verstört mir meine Pfade.
Kama vunaku'ma hua kampina Anumzamo'a ra have ome anteno rehiza nehuno, vunaku'ma huankana eri kazakinkazoko hige'na haviza hu'nea kante vu'noe.
10 Er ist mir wie ein Bär, der lauert, ein Löwe in dem Hinterhalt.
Beamo'o laionimo'o afi zaga azerinaku kafo anteno maniaza huno, Ra Anumzamo'a nazeri haviza hunaku kafonteno mani'neno,
11 Er kreist um meine Wege, umschließt mich, macht mich einsam,
navazuhu kanti atreno, laionimo nehiaza huno navufga tagnataganu vaziteno, natrege'na vahe'mo'a eme naza osige'na mase'noe.
12 dann spannt er seinen Bogen und stellt als Ziel mich auf für seine Pfeile.
Anumzamo'a keve'a atifi erinteteno, avazuhu krarapeno nahenaku krinkenke hu'ne.
13 Er schießt mir in die Nieren des Köchers Söhne.
Ana huteno keve'areti tumoni'a ahetane'ne.
14 Ich wurde meinem ganzen Volke zum Gespött, ihr Spottlied für den ganzen Tag.
Maka nagri vahe'mo'zama nenage'za tusi nagiza re'naze. Ana nehu'za amnea omani'za maka zupa zagame nehu'za ana zagamepi kiza zokago ke hunante vava hu'naze.
15 Mit Bitternissen machte er mich satt, berauschte mich mit Wermut,
Rama'a knazanteti nagu'afina antevi'neteno, aka trazanteti tro hu'naza ti namige'na ne'noe.
16 zermalmen ließ er meine Zähne Kiesel und wälzte mich im Staube.
Anumzamo'a ne'onse haverami nagipina eri hatrentege'na navera ani futagi'noe. Ana nehugeno kugusopa hatreno nagofetu ante'ne.
17 Des Glücks beraubt ward meine Seele, daß ich des Heiles ganz vergaß
Arimpa fruma huno mani'zana nomanizanifina omanegeno, knare huno musema huno mani'zankura nagekani'noe.
18 und sprach: "Dahin ist meine Lebenskraft und meine Hoffnung auf den Herrn."
Ana hige'na amanage hu'noe, hanaveni'a omanegeno, Ra Anumzamofonkuma amuhama nehuazana huonantegahie hu'na antahi'noe.
19 Ja, der Gedanke an mein Elend, meine Irrsale, ist Wermut mir und Gift.
Hagi nagrama ranknazama eri'noa zamo'ene vahe moparegama kraga vahe kna'ma hu'na vano vanoma hu'noa zamo'enena, mago aka tima neazama hu'noa zana nagera okani'ne.
20 Und doch denkt meine Seele dran und sinnt in mir.
Maka zupa ana zanku'ma nagesa nentahugeno'a, nagu'amo'a kna nehigeno havizantfa hu'ne.
21 Und ich bedachte dies und schöpfte daraus meine Hoffnung.
E'ina hu'neanagi mago zanku nagesa nentahi'na, amuhara nehue.
22 Des Herren Huld ist nicht zu Ende und sein Erbarmen nicht erschöpft.
Ra Anumzamo'ma avesiranteno knare'ma hunerantea avesi'zamo'a, tamagerfa huno vagaore mevava nehie. Na'ankure agri asunkuzamo'a vagaore meno nevie.
23 Neu ist's an jedem Morgen; ja: "Groß ist Deine Treue;
Maka nanterana Anumzamoka kagri kasunku zamo'a egasefa huvava nehiankino, hugahuema hunka hu'nana zama nehana kavukvazamo'a tusi zankerfa me'ne.
24 mein Anteil ist der Herr", spricht meine Seele; "drum hoffe ich auf ihn."
Nagra'ma nagesa antahuana, Agra nagri Ra Anumza mani'negu nagra Agriteke amuhara huntegahue.
25 Der Herr ist denen gütig, die seiner harren, und einer Seele, die ihn sucht.
Ra Anumzamo'a agrite'ma amuha'ma nehu'za, zamagu'areti'ma hu'za agriku'ma nehakaza vahera zamazeri knare nehie.
26 Drum ist es gut, schweigend des Herren Hilfe zu erwarten.
Akoheno avega anteno mani'nenigeno Ra Anumzamo'ma ete agu'vazino avre avu'ava zamo'a knare hu'ne.
27 Gar heilsam ist es für den Mann, das Joch in seiner Jugend schon zu tragen.
Nahezavema mani'nesire'ma knazama eri'zamo'a, e'i knare hu'ne.
28 Er sitze einsam da und schweige, weil er's ihm auferlegt!
Ra Anumzamo'ma mago vahe'ma knazama neminigeno'a, anazankura keaga osu agraku akoheno manino.
29 Mit seinem Mund berühre er den Staub! Vielleicht gibt's dann noch Hoffnung.
Anama nehanigeno keaga osu agra avufgama anteramino kugusopafima mani'nesigeno, negeno azama hunaku'ma hanuno'a aza hugahie.
30 Er biete seine Wange jenem dar, der nach ihm schlägt, und lasse sich mit Schmach ersättigen!
Hagi mago vahemo'ma ameragente'ma rupro huminaku'ma nehanigeno'a, amne ante vivi hu'nesnigeno rupro humina, agra amne agazea erigahie.
31 Denn nicht auf ewig will der Herr verstoßen.
Na'ankure Ra Anumzamo'a mago vahera amagena humi vava huno ovugahie.
32 Und fügt er auch Betrübnis zu, erbarmt er sich auch wieder seiner Gnadenfülle nach.
Ra Anumzamo'a vahera knazana amigahianagi, Agra vaga ore mevava avesi zama'agu nentahino, avesinezmanteno knare avu'ava hunezmante.
33 Denn nicht aus Lust erniedrigt er und beugt die Menschenkinder,
Ra Anumzamo'ma knazama atregeno eno vahe'ma zamazeri havizama nehiana, Agra'a anaza hunakura nosie.
34 damit man mit den Füßen all die Gefangenen des Landes trete,
Hanki vahe'mo'zama kina vahe'ma zamazeri havizama huge,
35 daß man das Recht der Leute beuge, das sie beim Allerhöchsten haben.
mago vahe'mo'ma Marerisa Anumzamofo avure'ma fatgo avu'ava'ma nehanigeno'ma, haviza hane huno'ma huntege,
36 Daß jemandem sein Recht genommen wird, das kann der Herr nicht billigen.
keagare'ma oti zupama havige hu'za zamazeri havizama nehaza avu'ava zanku'enena Ra Anumzamo'a ave'nosie.
37 Wer ist's, der sprach, und es geschah, und nicht befohlen hätte es der Herr?
Ra Anumzamo'ma osu'nenia nanekerera, iza agra'a avesitera mago zana eri forera hugahie?
38 Ja, kommt nicht aus des Höchsten Mund das Schlimme wie das Gute?
Ra Anumzana Marerisa Anumzamo'a Agra agipinti huama huno, knare zane havi zanena forera huo huno higeno forera nehie.
39 Was klagt ein Mensch im Leben, ein Mann ob seiner Sündenstrafe?
Ofri kasefa'ma huno mani'nesnia vahe'mo'a, agri kumi'mofo nonama huno azeri havizama hania zankura ke hakarea osino.
40 Laßt uns doch unsern Wandel prüfen und erforschen und uns zum Herrn bekehren!
Hagi tagrama nehuna tavutavara rezaganeta ke so'e huteta, ana tavutva zampintira ete rukrahe huta Ra Anumzamofontega esanune.
41 Laßt uns die Herzen lieber als die Hände zu Gott im Himmel heben:
Hanki tagu'areti huta tazana erisga nehuta, monafinkama mani'nea Anumzamofontega amanage huta nunamuna hugahune,
42 "Gesündigt haben wir in Widerspenstigkeit; Du hast uns nicht vergeben.
tagra kumi huta kagrira tamefi hugamunkenka, kumitia atre orante'nane.
43 Du hast mit Zorn uns ganz bedeckt, verfolgt, gemordet mitleidlos.
Kagrira karimpa ahe'zamo'a avitegenka, kasunkura hunka oratrenka tavaririnka tahe fri'nane.
44 Du hast Dich in Gewölk gehüllt, daß kein Gebet hindurch mehr dringe.
Kagrira tusi hampomo refitegenka mani'nanketa, nunamuna hu'nonanagi tagri nunamumo'a kagritera ovu'ne.
45 Zu Kehricht und zum Auswurf hast Du uns gemacht inmitten jener Völker.
Tagrira tatranketa vahe moparega vano nehunke'za, amne zama hiaza hu'za tage so'ea osu'naze.
46 Weit rissen über uns den Mund all unsre Feinde auf.
Maka ha' vahetimo'za huhaviza hurante'naze.
47 Zu Angst und Furcht ward uns Verwüstung und Verderben."
Anama hazageta koro hu'none. Na'ankure tagesa ontahuna hazenke zamo eme tazeri havizantfa hu'ne.
48 Mein Auge weinte Wasserströme ob der Vernichtung, die getroffen meines Volkes Tochter.
Knazamo'ma eno nagri vahe'ma eme zamazeri havizama hiazama negogeno'a, navunumo'a tima eviankna huno,
49 Und ohne Ruhe fließt mein Auge und ohne Rasten,
navufintira navunura hu vava nehie.
50 bis daß herniederschaue und es sehe der Herr vom Himmel.
Ana zavira ontagane ate vava nehanugeno, Ra Anumzamo'a monafinti kefenka ateno nagegahie.
51 Mein Auge klagt ohn Ende ob all den Töchtern meiner Stadt.
Jerusalemi rankumanifi a'neneramima, ha' vahe'mo'zama eme zamazeri havizama hazazama negogeno'a, tumonimo'a netanegeno nagu'amo'a havizantfa hu'ne.
52 Mich jagten hin und her wie einen Vogel, die mir so grundlos Feinde waren.
Nagra mago havizana osu'noanagi, ha' vahe'nimo'za namama ahenakuma rotago'ma hazaza hu'za nagene re'naze.
53 Mein Leben wollten sie vernichten in der Grube; mit Steinen warfen sie auf mich.
Zamagra nahe'za nagrira kerifi eri nevazi'za, ana kerigana havenu refite'naze.
54 Dann strömte übers Haupt mir Wasser; ich sprach: "Ich bin verloren."
Ana hazageno timo nazeri nakari'aza higena, nagra frigahue hu'na antahi'noe.
55 Da rief ich Deinen Namen, Herr, aus tiefster Grube an.
Ana kerifima mani'nofintira Ra Anumzamoka kagra naza huogu kagri kagia ahe'na nunamuna nehue.
56 Du hörtest meine Stimme: "Ach, verschließe meinem Rufen und meinem Seufzen nicht Dein Ohr!"
Hagi Kagra nunamu keni'a nentahinanki, kagesa renkani oro.
57 Du nahtest, als ich Dich gerufen; Du sprachst: "Sei nur getrost!"
Hagi nazama huogu'ma kema hugenka Kagra nagrite erava'o nehunka, korora osuo hunka nasami'nane.
58 Du führtest meine Sache, Herr; Du wahrtest mir das Leben.
Ra Anumzamoka keagani'a refko hunka nentahinka nagu'vazinke'na knare hu'na mani'noe.
59 Nun siehst Du, Herr: Bedrückt bin ich. Verhilf zu meinem Rechte mir!
Ra Anumzamoka nagri'ma hazenkema eme nami'naza vahera hago kenka antahinka hu'nane. Ana hu'nananki nagri kaziga antenka agra fatgo hu'ne hunka ana vahera keaga huzmanto.
60 All ihre Rachgier schauest Du, all ihre Pläne gegen mich,
Ana vahe'mo'zama nagri'ma nazeri havizama hunaku'ma, maka keagama retro'ma hu'nazana hago ke'nane.
61 Du hörst ihr Schmähen, Herr, und all ihr Planen gegen mich,
Hagi ana vahe'mo'zama kiza zokago kema hunenante'za, nagri'ma nazeri haviza hu kema anakiza nanekea Ra Anumzamoka hago antahi'nane.
62 die Reden meiner Widersacher, ihr stetes Trachten gegen mich.
Ha' vaheni'amo'za maka zupa, nagri'ma nazeri havizama hanaza nanekea, zamagira magopi ante'neza sumisumi hu'za keaga huvava nehaze.
63 Ihr Sitzen und ihr Aufstehn schau Dir an! Zum Spottlied bin ich ihnen.
Manizafina zagamepi erinte'za kiza zokago zagame ke hunante'naze.
64 Du lohnest ihnen, Herr, nach ihrer Hände Werk.
Ra Anumzamoka ana vahe'mo'zama hu'naza havi zamavu'zamava negenka, mizana zamitere hugahane.
65 Verblendung gibst Du ihrem Herzen, gibst ihnen Deinen Fluch.
Ana vahe'mokizmi zamagu'a eri hankavetige'za, sifnafi maniho.
66 Im Zorn verfolgst Du sie und tilgst sie unterm Himmel, Herr.
Ana vahera Kagra krimpa ahenezmantenka, zamarotago hunka zamahe hana huge'za, Ra Anumzamoka mopamofo agofetura omanitfa hiho.