< Klagelieder 3 >

1 Ich bin der Mann, der Elend hat erfahren durch seines Grimmes Rute.
Niĩ ndĩ mũndũ wonete thĩĩna nĩ ũndũ wa kũhũũrwo na rũthanju rwa mangʼũrĩ make.
2 Mich drängte er und führte mich in Finsternis und tiefes Dunkel.
Andwarĩte akangereria nduma-inĩ handũ ha ũtheri-inĩ;
3 An mir erprobt er immer wieder seine Macht den ganzen Tag.
ti-itherũ, atũmĩte guoko gwake kũnjũkĩrĩre rĩngĩ na rĩngĩ, mũthenya wothe.
4 Er rieb mir auf mein Fleisch und meine Haut, zerbrach mir mein Gebein.
Nĩatũmĩte nyama cia mwĩrĩ wakwa na gĩkonde kĩaguo ihinyare, na akoinanga mahĩndĩ makwa.
5 Und eingeschritten ist er gegen mich mit Gift und Aufhängen,
Nĩandigiicĩirie, na agaathiũrũrũkĩria na marũrũ, na thĩĩna.
6 versetzte mich in Finsternis wie ewig Tote.
Atũmĩte ndũũre nduma-inĩ o ta andũ arĩa maakuire tene.
7 Er mauerte mich ein, ließ keinen Ausweg offen, beschwerte mich mit Ketten.
Nĩanjirigĩire na rũthingo nĩguo ndikae kũũra; mĩnyororo yakwa nĩamĩritũhĩtie mũno.
8 Ob ich auch schreie, rufe, er weist mein Beten ab,
O na rĩrĩa ndetana kana ndakaya ngĩenda ũteithio-rĩ, nĩ kũhingĩrĩria ahingagĩrĩria mahooya makwa.
9 versperrt mit Pfählen meine Wege, verstört mir meine Pfade.
Nĩahingĩte njĩra yakwa na mahiga maicũhie; atũmĩte tũcĩra twakwa tuogome.
10 Er ist mir wie ein Bär, der lauert, ein Löwe in dem Hinterhalt.
Kũrĩ niĩ aatuĩkĩte o ta nduba rĩrĩa yoheirie, kana ta mũrũũthi rĩrĩa wĩhithĩte,
11 Er kreist um meine Wege, umschließt mich, macht mich einsam,
akĩngururia kuuma gacĩra-inĩ, akĩndambuura, akĩndiganĩria itarĩ na ũteithio.
12 dann spannt er seinen Bogen und stellt als Ziel mich auf für seine Pfeile.
Ageetete ũta wake, akangereka, nduĩke cabaa ya kũrathagwo nĩ mĩguĩ yake.
13 Er schießt mir in die Nieren des Köchers Söhne.
Nĩatheecire ngoro yakwa na mĩguĩ kuuma thiaka-inĩ wake.
14 Ich wurde meinem ganzen Volke zum Gespött, ihr Spottlied für den ganzen Tag.
Ngĩgĩtuĩka wa gũthekagĩrĩrwo nĩ andũ akwa othe; maanyũrũragia na rwĩmbo mũthenya wothe.
15 Mit Bitternissen machte er mich satt, berauschte mich mit Wermut,
Anjiyũrĩtie maũndũ marũrũ, na akaahũũnia na maaĩ ma nyongo.
16 zermalmen ließ er meine Zähne Kiesel und wälzte mich im Staube.
Nĩangʼethũrangĩte magego makwa na kagoto; anangĩrĩirie rũkũngũ-inĩ.
17 Des Glücks beraubt ward meine Seele, daß ich des Heiles ganz vergaß
Nĩnjagithĩtio thayũ; nĩndiganĩirwo ũgaacĩru nĩ kĩĩ.
18 und sprach: "Dahin ist meine Lebenskraft und meine Hoffnung auf den Herrn."
Nĩ ũndũ ũcio nguuga atĩrĩ, “Riiri wakwa nĩũthirĩte, o hamwe na maũndũ marĩa mothe ndũire njĩrĩgĩrĩire kuuma kũrĩ Jehova.”
19 Ja, der Gedanke an mein Elend, meine Irrsale, ist Wermut mir und Gift.
Nĩngũririkana thĩĩna wakwa, na kũũrũũra gwakwa, na ngaririkana maũndũ marũrũ, o na maaĩ ma nyongo.
20 Und doch denkt meine Seele dran und sinnt in mir.
Ngoro yakwa no ĩraririkana maũndũ macio, nayo ĩkaringĩka thĩinĩ wakwa.
21 Und ich bedachte dies und schöpfte daraus meine Hoffnung.
O na gũtariĩ ũguo nĩndirikanaga ũndũ ũyũ, na tondũ wa ũguo ngagĩa na kĩĩrĩgĩrĩro:
22 Des Herren Huld ist nicht zu Ende und sein Erbarmen nicht erschöpft.
Tondũ wa wendo mũnene wa Jehova, nĩkĩo tũtaniinĩtwo biũ, nĩgũkorwo tha ciake itirĩ hĩndĩ ithiraga.
23 Neu ist's an jedem Morgen; ja: "Groß ist Deine Treue;
Tha ciaku ikoragwo irĩ njerũ rũciinĩ o rũciinĩ, wĩhokeku waku nĩ mũnene mũno.
24 mein Anteil ist der Herr", spricht meine Seele; "drum hoffe ich auf ihn."
Ngoro yakwa yugaga atĩrĩ, “Jehova nĩwe igai rĩakwa; tondũ ũcio nĩwe ndĩrĩetagĩrĩra.”
25 Der Herr ist denen gütig, die seiner harren, und einer Seele, die ihn sucht.
Jehova nĩ mwega kũrĩ arĩa mamwĩhokaga, kũrĩ ngoro ĩyo ĩmũrongoragia;
26 Drum ist es gut, schweigend des Herren Hilfe zu erwarten.
nĩ wega mũndũ gweterera ũhonokio wa Jehova o akirĩte.
27 Gar heilsam ist es für den Mann, das Joch in seiner Jugend schon zu tragen.
Nĩ wega mũndũ gũkuua icooki hĩndĩ ĩrĩa arĩ mũnini.
28 Er sitze einsam da und schweige, weil er's ihm auferlegt!
Nĩaikare arĩ wiki akirĩte, nĩgũkorwo nĩ Jehova ũmũigĩrĩire rĩo.
29 Mit seinem Mund berühre er den Staub! Vielleicht gibt's dann noch Hoffnung.
Nĩaturumithie ũthiũ wake rũkũngũ-inĩ, no gũkorwo aahota kũgĩa na kĩĩrĩgĩrĩro.
30 Er biete seine Wange jenem dar, der nach ihm schlägt, und lasse sich mit Schmach ersättigen!
Nĩerekererie rũthĩa kũrĩ mũndũ ũrĩa ũkũmũgũtha, na aiyũrwo nĩ thoni.
31 Denn nicht auf ewig will der Herr verstoßen.
Nĩgũkorwo Jehova ndateanagĩria andũ nginya tene.
32 Und fügt er auch Betrübnis zu, erbarmt er sich auch wieder seiner Gnadenfülle nach.
O na gũtuĩka nĩarehaga kĩeha-rĩ, we nĩaiguanagĩra tha, nĩgũkorwo wendo ũcio wake ũtathiraga nĩ mũnene mũno.
33 Denn nicht aus Lust erniedrigt er und beugt die Menschenkinder,
Nĩgũkorwo ndarehagĩra andũ mĩnyamaro, kana akarehere ciana cia andũ kĩeha akĩendaga.
34 damit man mit den Füßen all die Gefangenen des Landes trete,
Rĩrĩa andũ a bũrũri arĩa othe mohetwo maarangĩrĩrio na makinya-rĩ,
35 daß man das Recht der Leute beuge, das sie beim Allerhöchsten haben.
rĩrĩa mũndũ aagithio kĩhooto gĩake mbere ya Ũrĩa-ũrĩ-Igũrũ-Mũno-rĩ,
36 Daß jemandem sein Recht genommen wird, das kann der Herr nicht billigen.
o na rĩrĩa mũndũ atuĩrwo ciira hatarĩ kĩhooto-rĩ, githĩ Mwathani ndonaga maũndũ macio?
37 Wer ist's, der sprach, und es geschah, und nicht befohlen hätte es der Herr?
Nũũ ũngĩaria na atũme ũndũ ũcio ũhinge, Mwathani ataathanĩte gũtuĩke ũguo?
38 Ja, kommt nicht aus des Höchsten Mund das Schlimme wie das Gute?
Githĩ kanua-inĩ ka Ũrĩa-ũrĩ-Igũrũ-Mũno tiho hoimaga maũndũ mooru, na hakoima maũndũ mega?
39 Was klagt ein Mensch im Leben, ein Mann ob seiner Sündenstrafe?
Mũndũ o wothe ũrĩ muoyo-rĩ, atetaga nĩkĩ rĩrĩa ekũherithio nĩ ũndũ wa mehia make?
40 Laßt uns doch unsern Wandel prüfen und erforschen und uns zum Herrn bekehren!
Nĩtũthuthuurie-i mĩthiĩre iitũ na tũmĩtuĩrie, tũcokerere Jehova.
41 Laßt uns die Herzen lieber als die Hände zu Gott im Himmel heben:
Nĩtwambararie ngoro ciitũ na moko maitũ na igũrũ kũrĩ Mũrungu ũrĩa ũrĩ igũrũ, tuuge atĩrĩ:
42 "Gesündigt haben wir in Widerspenstigkeit; Du hast uns nicht vergeben.
“Ithuĩ-rĩ, nĩtwĩhĩtie na tũgakũremera, wee nawe ũkaaga gũtũrekera.
43 Du hast mit Zorn uns ganz bedeckt, verfolgt, gemordet mitleidlos.
“Wee wĩhumbĩrĩte na marakara, ũgatũingatithia; ũũraganĩte ũtekũiguanĩra tha.
44 Du hast Dich in Gewölk gehüllt, daß kein Gebet hindurch mehr dringe.
Wee wĩhumbĩrĩte na itu nĩgeetha gũtikagĩe na ihooya rĩngĩgũkinyĩra.
45 Zu Kehricht und zum Auswurf hast Du uns gemacht inmitten jener Völker.
Wee ũtũmĩte tũtuĩke ta gĩko, na ta mahuti gatagatĩ ka ndũrĩrĩ.
46 Weit rissen über uns den Mund all unsre Feinde auf.
“Thũ ciitũ ciothe itwathamĩirie tũnua itũũkĩrĩre.
47 Zu Angst und Furcht ward uns Verwüstung und Verderben."
Nĩtũkorereirwo nĩ kĩmako kĩnene, na tũkenjerwo marima, tũgakorwo nĩ ũniinani, na mwanangĩko.”
48 Mein Auge weinte Wasserströme ob der Vernichtung, die getroffen meines Volkes Tochter.
Maitho makwa maranyũrũrũkia tũrũũĩ twa maithori nĩ ũndũ andũ akwa nĩmanangĩtwo.
49 Und ohne Ruhe fließt mein Auge und ohne Rasten,
Maitho makwa marĩnyũrũrũkagia maithori mategũtigithĩria, magaikara o makĩnyũrũrũkaga,
50 bis daß herniederschaue und es sehe der Herr vom Himmel.
nginya rĩrĩa Jehova agaacũthĩrĩria arĩ igũrũ oone.
51 Mein Auge klagt ohn Ende ob all den Töchtern meiner Stadt.
Maũndũ marĩa ndĩrona nĩmaranjiguithia kĩeha ngoro, tondũ wa andũ-a-nja othe a itũũra rĩakwa inene.
52 Mich jagten hin und her wie einen Vogel, die mir so grundlos Feinde waren.
Andũ arĩa maatuĩkĩte thũ ciakwa hatarĩ gĩtũmi nĩo maanguĩmaga ta nyoni.
53 Mein Leben wollten sie vernichten in der Grube; mit Steinen warfen sie auf mich.
Maanjikirie irima makĩenda kũnjũraga, na makĩĩhũũra na mahiga;
54 Dann strömte übers Haupt mir Wasser; ich sprach: "Ich bin verloren."
ndaahubanĩirio nĩ maaĩ maingĩ, magĩikũrũkĩra igũrũ rĩa mũtwe wakwa, na niĩ ngĩĩciiria ndĩ hakuhĩ kũniinwo.
55 Da rief ich Deinen Namen, Herr, aus tiefster Grube an.
Ngĩkaĩra rĩĩtwa rĩaku Wee Jehova, ndĩ kũu irima-inĩ rĩu iriku.
56 Du hörtest meine Stimme: "Ach, verschließe meinem Rufen und meinem Seufzen nicht Dein Ohr!"
Na we ũkĩigua ithaithana rĩakwa, ngĩkwĩra atĩrĩ, “Tiga kũhinga matũ maku ngĩgũkaĩra ũndeithie.”
57 Du nahtest, als ich Dich gerufen; Du sprachst: "Sei nur getrost!"
Nawe ũkĩnguhĩrĩria rĩrĩa ndagũkaĩire, ũkĩnjĩĩra atĩrĩ, “Tiga gwĩtigĩra.”
58 Du führtest meine Sache, Herr; Du wahrtest mir das Leben.
Wee Mwathani-rĩ, nĩwe wanjiirĩrĩire; nawe ũgĩgĩkũũra muoyo wakwa.
59 Nun siehst Du, Herr: Bedrückt bin ich. Verhilf zu meinem Rechte mir!
Wee Jehova, nĩwonete ũũru ũrĩa njĩkĩtwo. Tua ciira wakwa arĩ we!
60 All ihre Rachgier schauest Du, all ihre Pläne gegen mich,
Wee nĩwonete kwĩrĩhĩria kwao guothe, o na mathugunda mao mothe ma kũnjũkĩrĩra.
61 Du hörst ihr Schmähen, Herr, und all ihr Planen gegen mich,
Wee Jehova-rĩ, nĩũiguĩte irumi iria manumĩte nacio, o na mathugunda mao mothe ma kũnjũkĩrĩra:
62 die Reden meiner Widersacher, ihr stetes Trachten gegen mich.
maũndũ marĩa thũ ciakwa ciaragia na mĩheehũ ikĩngʼungʼuanaga injũkĩrĩre mũthenya wothe.
63 Ihr Sitzen und ihr Aufstehn schau Dir an! Zum Spottlied bin ich ihnen.
Ta kĩmarore! Magĩikara thĩ kana magĩũkĩra, maanyũrũragia na nyĩmbo ciao.
64 Du lohnest ihnen, Herr, nach ihrer Hände Werk.
Wee Jehova-rĩ, marĩhe kũringana na ũrĩa mekĩte, kũringana na wĩra wa moko mao.
65 Verblendung gibst Du ihrem Herzen, gibst ihnen Deinen Fluch.
Ũmia ngoro ciao, nakĩo kĩrumi gĩaku kĩroikara nao!
66 Im Zorn verfolgst Du sie und tilgst sie unterm Himmel, Herr.
Maingatithie ũrĩ na marakara, na ũmaniine mathire gũkũ mũhuro wa igũrũ rĩa Jehova.

< Klagelieder 3 >