Job 5
1 "Ach, fordere immer vor Gericht! Wer leistet deiner Ladung Folge? Mit Heiligen entzweit, an wen willst du dich wenden?
Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
2 Den Toren wird der Ärger töten, den Dummen wird der Zorn das Leben kosten.
Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
3 Ich selbst sah einen Toren festgewurzelt stehen; da schaut ich seines Hauses raschen Untergang,
Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
4 und seine Kinder standen hilflos da. Sie mußten, ohne Anwalt, im Gerichtstor sich zertreten lassen.
Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
5 Was er geerntet, ißt ein Hungriger, und dieser bringt davon dem Darbenden. Nach ihren Krügen lechzen Durstige.
Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
6 Denn Unheil wächst nicht aus dem Staube; nicht sprießt das Unglück aus dem Boden.
Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
7 Dem Unglück wächst ein Mensch entgegen, so wie empor der Flamme Funken fliegen.
nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
8 An deiner Stelle kehrte ich mich doch zu Gott; ich stellte meine Sache Gott anheim,
Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
9 ihm, der so herrlich, unerforschlich waltet und Wunder wirket ohne Zahl,
åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
10 der selbst der Erde Regen spendet und Wasser auf die Fluren schickt,
åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
11 der Niedrige erhöht, Gebeugte führt zum Heil,
när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
12 der hintertreibt den Plan der Listigen, daß ihre Hände immer Förderliches schaffen,
Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
13 der Kluge übertrifft an List, so daß der Schlauen Plan sich überstürzt,
han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
14 daß sie bei Tag auf Dunkel stoßen, am Mittag tappen wie bei Nacht,
mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
15 der rettet den Verlassenen vor ihrem Rachen, den Armen vor der starken Faust.
Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
16 Drum geht dem Schwachen Hoffnung auf; die Bosheit muß ihr Maul verschließen.
Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
17 Wohl dem, der Gottes Zucht erfährt! Verschmäh daher des Höchsten Mahnung nicht!
Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
18 Denn er verwundet und verbindet; von seiner Hand kommt Schlag und Heil.
Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
19 In sechs der Nöte schont er deiner; in sieben dich kein Unheil trifft.
Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
20 Er rettet dich vom Tod in Hungersnot, im Krieg vor der Gefahr des Schwertes.
I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
21 Und greifen Feuerzungen um sich, so bist du wohl geborgen, hast nichts zu fürchten, wenngleich Verheerung kommt.
När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
22 Des Dämons und der Seuche kannst du lachen; die wilden Tiere brauchst du nicht zu fürchten.
Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
23 Denn mit des Landes Schrecknissen stehst du im Bunde; die wilden Tiere sind dir zugetan.
ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
24 Und du erfährst, daß wohlbehalten bleibt dein Zelt, und musterst du dein Haus, vermißt du nichts.
Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
25 Die Zahl der Kinder siehst du wachsen; wie Gras im Feld ist dein Gesproß.
Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
26 Du gehst zum Grab im hohen Alter ein, wie Garben, eingeführt zur rechten Zeit.
I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
27 So ist's. So haben wir's ergründet. So haben wir's gehört. Zu Herzen nimm es dir!"
Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
