Job 5
1 "Ach, fordere immer vor Gericht! Wer leistet deiner Ladung Folge? Mit Heiligen entzweit, an wen willst du dich wenden?
Nämn mig en, hvad gäller, om du någon finner; och se dig om någorstäds efter en helig.
2 Den Toren wird der Ärger töten, den Dummen wird der Zorn das Leben kosten.
Men en dåra dräper väl vreden, och en ovisan dödar nitet.
3 Ich selbst sah einen Toren festgewurzelt stehen; da schaut ich seines Hauses raschen Untergang,
Jag såg en dåra väl rotad, och jag bannade straxt hans huse:
4 und seine Kinder standen hilflos da. Sie mußten, ohne Anwalt, im Gerichtstor sich zertreten lassen.
Hans barn skola vara fjerran ifrå helsone, och skola varda sönderkrossade i porten, der ingen hjelpare är.
5 Was er geerntet, ißt ein Hungriger, und dieser bringt davon dem Darbenden. Nach ihren Krügen lechzen Durstige.
Hans säd skall den hungrige uppäta, och de väpnade skola taga henne; och hans gods skola de törstige utsupa.
6 Denn Unheil wächst nicht aus dem Staube; nicht sprießt das Unglück aus dem Boden.
Förty vedermödan går icke upp af jordene, och olyckan växer icke upp af åkrenom;
7 Dem Unglück wächst ein Mensch entgegen, so wie empor der Flamme Funken fliegen.
Utan menniskan varder född till olycko, såsom foglarna till att flyga.
8 An deiner Stelle kehrte ich mich doch zu Gott; ich stellte meine Sache Gott anheim,
Dock vill jag nu tala om Gud, och handla om honom;
9 ihm, der so herrlich, unerforschlich waltet und Wunder wirket ohne Zahl,
Som gör mägtig ting, de der icke ransakas kunna; och under, som icke räknas kunna;
10 der selbst der Erde Regen spendet und Wasser auf die Fluren schickt,
Den der regn gifver på jordena, och låter vatten komma på markena;
11 der Niedrige erhöht, Gebeugte führt zum Heil,
Den der upphöjer de nedriga, och upphjelper de förtryckta.
12 der hintertreibt den Plan der Listigen, daß ihre Hände immer Förderliches schaffen,
Han gör deras anslag, som listige äro till intet, att deras hand intet kan uträtta.
13 der Kluge übertrifft an List, so daß der Schlauen Plan sich überstürzt,
Han begriper de visa i deras listighet, och gör de klokas råd till galenskap;
14 daß sie bei Tag auf Dunkel stoßen, am Mittag tappen wie bei Nacht,
Att de om dagen löpa i mörkrena, och famla om middagen såsom om nattena.
15 der rettet den Verlassenen vor ihrem Rachen, den Armen vor der starken Faust.
Och han hjelper den fattiga ifrå svärdet, och ifrå deras mun; och utu dens väldigas hand;
16 Drum geht dem Schwachen Hoffnung auf; die Bosheit muß ihr Maul verschließen.
Och är dens fattigas tröst, att orättfärdigheten måste hålla sin mun till.
17 Wohl dem, der Gottes Zucht erfährt! Verschmäh daher des Höchsten Mahnung nicht!
Si, salig är den menniska, den Gud straffar; derföre förkasta icke dens Allsmägtigas tuktan.
18 Denn er verwundet und verbindet; von seiner Hand kommt Schlag und Heil.
Ty han sargar, och läker; han slår, och hans hand helar.
19 In sechs der Nöte schont er deiner; in sieben dich kein Unheil trifft.
Utaf sex bedröfvelser frälsar han dig, och i den sjunde kommer intet ondt vid dig.
20 Er rettet dich vom Tod in Hungersnot, im Krieg vor der Gefahr des Schwertes.
I dyr tid frälsar han dig ifrå döden, och i stridene ifrå svärdsens hand.
21 Und greifen Feuerzungen um sich, so bist du wohl geborgen, hast nichts zu fürchten, wenngleich Verheerung kommt.
Han skall skyla dig för tungones gissel, att du icke skall frukta för förderf, då det kommer.
22 Des Dämons und der Seuche kannst du lachen; die wilden Tiere brauchst du nicht zu fürchten.
Uti förderf och hunger skall du le, och icke frukta för vilddjuren i landena;
23 Denn mit des Landes Schrecknissen stehst du im Bunde; die wilden Tiere sind dir zugetan.
Utan ditt förbund skall vara med stenom på markene; och vilddjuren i landena skola hålla frid med dig.
24 Und du erfährst, daß wohlbehalten bleibt dein Zelt, und musterst du dein Haus, vermißt du nichts.
Och du skall förnimma, att din hydda hafver frid, och skall försörja dina boning, och icke synda;
25 Die Zahl der Kinder siehst du wachsen; wie Gras im Feld ist dein Gesproß.
Och skall förnimma, att din säd skall varda mycken, och dine efterkommande såsom gräs på jordene;
26 Du gehst zum Grab im hohen Alter ein, wie Garben, eingeführt zur rechten Zeit.
Och skall i ålderdomen komma till grafva, såsom en hvetekärfve införd varder, i rättom tid.
27 So ist's. So haben wir's ergründet. So haben wir's gehört. Zu Herzen nimm es dir!"
Si, det hafve vi ransakat, och det är så; hör dertill, och rätta dig derefter.
