Job 40
1 Der Herr erwiderte dem Job und sprach:
Så svarade nu HERREN Job och sade:
2 "Ist nun der Streit mit dem Allmächtigen zu Ende? Wer Gott anklagt, antworte drauf!"
Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!
3 Und Job erwiderte dem Herrn und sprach:
Job svarade HERREN och sade:
4 "Ich bin doch zu gering, daß ich Dir Antwort gebe; ich lege meine Hand auf meinen Mund.
Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.
5 Einmal hab ich geredet; ich widerspreche nimmer. Ein zweitesmal tu ich's nicht wieder."
En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.
6 Der Herr erwiderte dem Job nach diesem Wettersturm und sprach:
Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:
7 "Auf, gürte deine Lenden wie ein Mann! Ich will dich fragen; du belehre mich!
Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
8 Willst du mein Recht vielleicht zunichte machen und mich verdammen, daß du Recht behältst?
Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?
9 Hast du denn einen Arm wie Gott? Kannst du gleich diesem donnern lassen?
Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?
10 Mit Hoheit schmücke dich und mit Erhabenheit. Umkleide dich mit Glanz und Herrlichkeit!
Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.
11 Laß deines Zornes Gluten sich ergießen! Und wirf mit deinen Blicken jeden Stolzen nieder!
Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.
12 Mit einem Blick demütige jeden Stolzen! An ihrem Orte wirf die Frevler nieder!
Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället.
13 Verbirg im Staube sie zumal. Und steck ihr Angesicht an den verborgenen Ort!
Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret.
14 Dann will auch ich dich loben, wenn du dir selber hilfst.
Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.
15 Das Nilpferd sieh dir an, das ich geschaffen, im Vergleich zu dir! Gleich einem Rinde frißt es Gras.
Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe.
16 Betrachte aber doch die Kraft in seinen Lenden und seine Stärke in den Muskeln seines Leibes!
Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler.
17 Gleich einer Zeder streckt es seinen Schweif hinaus. Die Sehnen seiner Schenkel, dicht verschlungen,
Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.
18 und seine Knochen sind wie eherne Röhren, und seine Beine sind wie Eisenstäbe.
Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn.
19 Es ist dies Gottes Meisterwerk; sein Schöpfer gab ihm eine Sichel.
Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära.
20 Die Berge liefern ihm das Futter; es spottet aller wilden Tiere.
Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek.
21 Und unter Lotosbüschen lagert's dort in dem Versteck von Rohr und Schilf.
Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass.
22 Und Lotosbüschel überdachen es als Schattenspender; des Baches Weiden halten es umfangen.
Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring.
23 Wenn sich ein Strom ergießt, wird ihm nicht bange. Es bleibt getrost, ergösse sich ein Jordan ihm ins Maul.
Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.
24 Kann man's mit seinen Augen bannen? Will man mit Stricken wohl die Nase ihm durchbohren?
Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?
