Job 36

1 Elihu fuhr nun weiter fort:

Vidare sade Elihu:

2 "Ein wenig warte noch, daß ich dich unterweise! Denn noch spricht manches auch für Gott.

Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.

3 Ich muß nur meinen Vortrag weiter ausdehnen; doch werde ich mein Tun rechtfertigen.

Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.

4 Denn nimmer sollen meine Worte dich enttäuschen, die ich an dich, Rechthaber, richte.

Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.

5 Sieh, Gott ist fest und widerspricht sich nicht; er ist durchaus von festem Sinn.

Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.

6 Er schenkt dem Frevler nicht das Leben; dem Armen aber gibt er Recht.

Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.

7 Von Frommen zieht er nicht die Augen ab; sogar mit Königen läßt er auf dem Thron sie sitzen, in Pracht und Herrlichkeit, und werden sie dann stolz,

Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.

8 so legt man sie in Ketten, und sie werden so gefesselt in des Elends Stricken.

Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,

9 Dann hält er ihnen vor ihr Treiben, ihre Sünden, daß sie stolz geworden.

så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;

10 Und so tut er ihr Ohr der Warnung auf und heißt sie umkehren von Sünden.

han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.

11 Gehorchen sie in Unterwürfigkeit, dann fließen ihre Tage in Glückseligkeit, in Wonne ihre Jahre hin.

Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.

12 Doch wenn sie nicht gehorchen, rennen sie ins Dunkle und sie sterben in Verblendung.

Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.

13 Ruchlose Leute aber wecken Zorn und rufen nicht um Hilfe, wenn er sie fesselt.

Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,

14 Hin stirbt so in der Jugendfrische ihre Seele, ihr Leben in der Vollkraft.

deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.

15 In seinem Elend rettet er den Armen, dieweil er in der Not ihr Ohr eröffnet.

Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.

16 Er lockt auch dich aus der Bedrängnis Rachen. An ihre Stelle träte Freiheit, unbeengt, und deines Tisches Schüssel würde voll von Fett.

Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.

17 Bist du von frevelhaftem Urteil aber voll, dann trifft auch dich gerechtes Urteil.

Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.

18 Denn Zorn verführe dich nicht zu dem Übermaße, der Streit um Lösung soll dich nicht verleiten.

Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.

19 Wird's dein Geschrei in Ordnung bringen? Unnötig sind ja all die Kraftanstrengungen.

Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?

20 Nicht wünsche dir die Nacht herbei! An ihre Stelle treten Unruhen.

Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.

21 Nimm dich in acht und kehre nimmer dich dem Frevel zu! Du hast dazu mehr Lust als zu dem Leiden.

Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.

22 Sieh, Gott ist groß in seiner Macht. Wer ist ein Lehrer gleich wie er?

Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?

23 Wer stellt ihn über seinen Weg zur Rede? Wer sagt nur: 'Du hast schlecht gehandelt'?

Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: "Du gör vad orätt är?"

24 Bedenk, daß du sein Tun des Irrtums zeihst, das andere in Lobliedern besingen!

Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga

25 Und alle Menschen haben ihre Lust daran; die Sterblichen betrachten es seit fernsten Zeiten.

och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.

26 Sieh, Gott ist alt, weit über unsere Begriffe, und unerforschlich seiner Jahre Zahl.

Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.

27 Er zählt die Wassertropfen ab, daß sie in seinen Nebel hin als Regen sickern,

Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;

28 den Wolken rieseln lassen, auf viele Menschen niederträufelnd.

skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.

29 Wer vollends hätte Einsicht in der Wolken Weite, in das Gedröhne seines Wohngezeltes,

Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?

30 wenn er darin sein Rollen weithin tönen läßt und dann des Meeres Quellen niederrinnen?

Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.

31 Denn damit gibt er Völkern Nahrung, stellt Speise her in großer Menge.

Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.

32 Er birgt den Blitzstrahl in den Händen, befiehlt ihm, wo er einzuschlagen hat.

I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.

33 Er zeigt ihm seinen Freund; den Frevler aber läßt er ihn durchbohren."

Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.