< 2 Mose 22 >
1 Wenn jemand ein Rind oder ein Schaf stiehlt und dann es schlachtet oder es verkauft, dann gebe er für das Rind fünf und für das Schaf vier andere!
“Kapau ʻe kaihaʻa ʻe ha tangata ha pulu pe ha sipi, mo tāmateʻi ia, pe fakatau ia; te ne totongi ʻae pulu ʻaki ʻae pulu ʻe nima, mo e sipi ʻe taha ʻaki ʻae sipi ʻe fā.
2 Wird ein Dieb beim Einbruch ertappt und dann totgeschlagen, so entsteht seinetwegen keine Blutschuld.
Kapau ʻe maʻu[poʻuli ]ha kaihaʻa lolotonga ʻene fai, pea taaʻi ia pea mate, ʻe ʻikai lilingi ha toto koeʻuhi ko ia.
3 Hat dabei aber schon die Sonne geschienen, dann ist seinethalben Blutschuld. Ersatz muß der Dieb leisten. Hat er nichts, dann werde er für seinen Diebstahl verkauft.
Kapau kuo ʻalu hake ʻae laʻā kiate ia, ʻe ʻikai teʻia ia: ka te ne ʻatu hono totongi kotoa: kapau ʻoku ʻikai haʻa ne meʻa, pehē ʻe fakatau ia koeʻuhi ko ʻene kaihaʻa.
4 Wird bei ihm das Gestohlene, Rind, Esel oder Schaf noch lebend gefunden, dann leiste er nur doppelte Buße!
Kapau ʻoku ʻilo pau ʻene kaihaʻa ʻi hono nima ʻoku kei moʻui, pe ko ha pulu, pe ha ʻasi, pe ha sipi; ʻe totongi ʻaki ia ʻae ua.
5 Läßt jemand ein Feld oder einen Weinberg abweiden und läßt er das Vieh laufen, daß es ein anderes Feld abweidet, dann gebe er zum Ersatz das Beste von seinem Feld und Weinberg!
“Kapau ʻe fai ʻe ha tangata ke keina ha ngoue, pe ha ngoue vaine, ʻo ne tuku ki ai ʻene manu, ke kai ʻi he ngoue ʻae tangata kehe: ʻe totongi ki ai ia ʻaki hono fua lelei ʻo ʻene ngoue, mo e lelei ʻo ʻene ngoue vaine.
6 Wenn Feuer auskommt und Gestrüpp ergreift und ein Getreidehaufen wird dabei verbrannt oder das Korn auf dem Halm oder das Feld, dann ersetze, wer den Brand entzündet hat!
“Kapau ʻe tupu ha afi, pea hoko ki he ʻakau talatala, pea vela ai ʻae ngaahi fokotuʻunga uite, pe ko e ngoue, ʻo ʻauha ai; ko ia naʻa ne tutu ʻae afi te ne totongi moʻoni.
7 Wenn jemand seinem Genossen Geld gibt oder Geräte zum Aufheben und dies ist aus dem Hause des Mannes gestohlen worden, dann ersetze der Dieb doppelt, falls er entdeckt wird!
“Kapau ʻe tuku ʻe ha tangata ʻae ngaahi paʻanga, pe ha meʻa ki hono kaungāʻapi, ke ne vakai ki ai, pea kapau ʻe kaihaʻasia ia mei he fale ʻoe tangata: kapau ʻe ʻilo ʻae kaihaʻa, tuku ke ne totongi ʻaki ʻae ua.
8 Wird aber der Dieb nicht entdeckt, dann trete der Hausherr vor die Gottheit, wenn er sich nicht an des anderen Habe vergriffen hat!
Kapau ʻoku ʻikai ʻilo ʻae kaihaʻa, pea ʻe toki ʻomi ʻae ʻeiki ʻoe fale ki he kau fakamaau, ke ʻilo, pe kuo ne ai hono nima ki he meʻa ʻa hono kaungāʻapi.
9 Bei Unterschlagung eines Rindes, eines Esels, eines Schafes, eines Mantels, bei allem, was abhanden gekommen und wovon man sagt: 'Das ist es', komme vor die Gottheit der beiden Sache! Wen Gott schuldig spricht, der ersetze dem anderen doppelt!
“ʻI he ngaahi anga fakakaihaʻa kotoa pē, ʻoku kau ki he pulu, pe ki he ʻasi, pe ko e sipi, pe ki he kofu, pe ki he meʻa kuo mole, ʻaia ʻoku lea fakapapau ki ai ha tokotaha ʻo pehē ko ʻene meʻa, ʻe fakahā fakatouʻosi pe ʻena meʻa ki he kau fakamaau; pea ko ia ʻe tuku ko e halaia ʻe he kau fakamaau, te ne totongi ke tuʻo ua ki hono kaungāʻapi.
10 Wenn jemand einem anderen Esel oder Rinder oder Schafe oder sonst ein Tier zu hüten gibt und es stirbt oder wird verstümmelt oder verschleppt und keiner sieht es,
“Kapau ʻe tuku ʻe ha tangata ki hono kaungāʻapi, ha ʻasi, pe ha pulu, pe ha sipi, pe ha manu ʻe taha ke ne tauhi; pea mate ia, pe lavea, pe fakahēʻi ke mamaʻo, kae ʻikai ha tangata kuo mamata ki ai;
11 dann entscheidet zwischen beiden der Schwur beim Herrn, er habe nicht seine Hand an des anderen Habe gelegt. Das nehme der Besitzer an, und jener hat nichts zu ersetzen!
Pea ʻe fuakava ʻakinaua ki he ʻEiki, ʻo pehē naʻe ʻikai te ne mafao atu hono nima ki he meʻa ʻa hono kaungāʻapi; pea ko ia ʻoku ʻaʻana ʻae meʻa te ne tui ki ai, pea ʻe ʻikai totongi ia.
12 Ward es aber in seinem Beisein gestohlen, dann ersetze er dem Eigentümer!
Pea kapau kuo kaihaʻasi meiate ia, pea te ne ʻatu ʻae totongi kiate ia ʻoku ʻaʻana ia.
13 Und wenn es zerrissen ward und er kann des zerrissenen Tieres Fell vorlegen, dann ersetze er nichts!
Kapau kuo mahaehae, ʻoku lelei ʻene ʻomi ia ke fakamoʻoni, pea ʻe ʻikai te ne totongi ʻaia kuo mahaehae.
14 Wenn aber jemand eins vom anderen entlehnt und es wird verstümmelt oder stirbt, dann ersetze er, wenn sein Besitzer nicht zugegen war!
“Pea kapau ʻe nō ʻe ha tangata ha meʻa ʻe taha ʻi hono kaungāʻapi, pea hoko ʻo lavea ia, pe mate, kae ʻikai ʻi ai ʻaia ʻoku ʻaʻana, ko e moʻoni te ne totongi ia.
15 War aber der Besitzer da, dann ersetze er nichts! War es gemietet, bekommt er dafür den Mietpreis.
Pea kapau naʻe ʻi ai ia ʻaia ʻoku ʻaʻana, pea ʻe ʻikai totongi ia; kapau ko e ngāue totongi, naʻe haʻu ia ko e totongi.
16 Betört jemand eine noch nicht verlobte Jungfrau und wohnt er ihr bei, dann mache er sie durch Morgengabe zum Weib!
“Pea kapau ʻe fakatauveleʻi ʻe ha tangata ha taʻahine ʻoku teʻeki poloʻi pea na mohe, ko e moʻoni te ne vahe koloa maʻana, pea hoko ko hono mali.
17 Weigert sich aber ihr Vater, sie ihm zu geben, so zahle er nach der Brautgabe der Jungfrauen!
Pea kapau ʻe ʻikai ʻaupito tuku ia ʻe heʻene tamai kiate ia, pea ke totongi paʻanga ia ʻo fakatatau ki he koloa fakatau ʻae kau taʻahine.
18 Du sollst nicht eine Verführerin aufziehen!
“ʻOua naʻa ke tuku ke moʻui ʻae fefine taulafaʻahikehe.
19 Wer einem Tier beiwohnt, sterbe des Todes!
“Ko ia ʻe mohe mo e manu ko e moʻoni ʻe tāmateʻi ia.
20 Wer den Göttern opfert, sei im Banne! Einzig und allein dem Herrn!
“Ko ia ʻoku feilaulau ki ha ʻotua kehe, ka ʻoku ʻikai kia Sihova pe, ko e moʻoni ʻe tāmateʻi ia.
21 Einen Fremdling sollst du nicht drücken noch quälen! Auch ihr seid Fremdlinge im Land Ägypten gewesen.
“ʻE ʻikai te ke fakamamahiʻi ha muli, pe taʻomia ia, he naʻa mou nofo ʻi ʻIsipite ko e kau muli.
22 Ihr sollt nie Witwen und Waisen bedrücken!
“ʻE ʻikai te mou fakamamahi ha fefine kuo pekia hono mali, pe ko e tamasiʻi tuēnoa.
23 Drückst du sie, dann schreit sie zu mir, und ich höre ihr Schreien.
Kapau te ke tautea ʻakinautolu ʻi ha meʻa, pea nau tangi mai kiate au, ko e moʻoni te u ongoʻi ʻenau tangi;
24 Aufflammt mein Zorn, und mit dem Schwerte töt ich euch, und eure Weiber werden Witwen, und Waisen eure Kinder.
Pea ʻe tupu ʻo lahi ai ʻeku houhau, pea te u tāmateʻi ʻakimoutolu ʻaki ʻae heletā; pea ʻe hoko homou ngaahi mali ko e kau paea, mo hoʻomou fānau ko e tamai mate.
25 Leihst du Geld meinem Volk, dem Armen bei dir, sei ihm nie wie ein Wucherer! Zins sollt ihr ihm nicht auferlegen!
“Kapau ʻoku tuku atu hoʻo koloa ki ha niʻihi ʻi hoku kakai masiva ʻoku ofi kiate koe, ʻoua naʻa ke fai kiate ia hangē ha tangi koloa totongi, pea ʻoua naʻa ke tala kiate ia ʻae totongi.
26 Pfändest du des Genossen Mantel, gib ihn zurück bis zum Sonnenuntergang!
Kapau ʻoku ke toʻo ʻae kofu ʻo ho kaungāʻapi ko e fakamoʻoni, ke ke toe ʻatu ia kiate ia ʻo feʻunga mo e tō ʻae laʻā.
27 Denn er ist seine einzige Hülle, für seine Haut sein Kleid. Worin soll er sich schlafen legen? Schreit er zu mir, dann höre ich darauf. Denn ich bin mitleidsvoll.
He ko hono kofu pe ia, ko e kofu ʻo hono kili: pea ko e hā ʻe mohe ai ia? Pea ka tangi ia kiate au, pea ʻe pehē, Te u ongoʻi, he ʻoku ou angaʻofa.
28 Du sollst Gott nicht lästern. Du sollst keinem Fürsten deines Volkes fluchen!
“ʻOua naʻa ke lauʻikovi ʻae kau fakamaau, pe kapeʻi ʻae pule ʻa hoʻo kakai.
29 Hinterziehen sollst du nicht deine Fülle noch dein Tröpflein! Gib mir deiner Söhne Erstgeborenen!
“ʻOua naʻa ke fakatuai ʻi he ʻatu hoʻo ngaahi ʻuluaki fua kuo motuʻa, mo e meʻainu; ko e ʻuluaki ʻi ho ngaahi foha te ke foaki kia Sihova.
30 So sollst du auch mit deinem Rinde und deinem Schafe tun! Bei seiner Mutter bleibe es sieben Tage! Am achten magst du es mir bringen.
Pea ke fai pehē pe foki ki hoʻo fanga pulu pea mo hoʻo fanga sipi: ʻe nofo ʻae ʻuhiki mo ʻene faʻē ʻi he ʻaho ʻe fitu: ʻi hono ʻaho valu te ke foaki mai ia kiate au.
31 Heilige Männer sollt ihr mir sein! Zerrissenes Wildfleisch sollt ihr nicht essen! Den Hunden sollt ihr es vorwerfen!
“Pea te mou ʻiate au ko e kau tangata māʻoniʻoni: pea ʻe ʻikai te mou kai ha kakano kuo haehae ʻe he fanga manu ʻi he vao; ka te mou lī ia ki he fanga kulī.