2 Samuel 22
1 David dichtete für den Herrn die Worte dieses Liedes, zu der Zeit, da ihn der Herr aus der Hand aller seiner Feinde und besonders aus der des Saul befreite.
Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
2 Er sprach: "Ein Fels ist mir der Herr und eine Rettungsburg,
Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
3 mein Gott mein Hort, wo ich mich berge, mein Schild, mein sieghaft Horn und meine Feste.
Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
4 'Gepriesen sei der Herr!' das einzig rufe ich und bin von meinen Feinden schon erlöst.
Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
5 Schon hatten Todesfluten mich umgeben; mich schreckten des Verderbens Ströme.
Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Helvetes band omhvärfde mig; och dödsens snaror öfverföllo mig. (Sheol h7585)
7 Da rief ich in der Not zum Herrn und schrie zu meinem Gott um Hilfe. Er hört in seinem Tempel meine Stimme, und mein Geschrei dringt ihm zu Ohren.
När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
8 Die Erde schütterte und bebte; des Himmels Festen zitterten und wankten. Er war ergrimmt.
Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
9 Aufquoll aus seiner Nase Rauch; aus seinem Munde sprühte Feuer, und eine Glut ward von ihm ausgesprüht.
Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
10 Den Himmel neigte er und fuhr herab, tief Dunkel unter seinen Füßen.
Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
11 Er fuhr auf einem Cherub, flog einher, auf Windesflügeln schwebend.
Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
12 Zur Hülle nahm er Dunkel rings um sich und Wasserflut und dicht Gewölk.
Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
13 An seiner Nähe Glanz entzündeten sich Feuerströme.
Af skenet för honom brann det med ljungande.
14 Der Herr im Himmel donnerte; der Höchste ließ die Stimme dröhnen.
Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
15 Und Pfeile schoß er ab nach allen Seiten und warf die Blitze hin in regelloser Wahl.
Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
16 Des Meeres Betten zeigten sich; der Erde Gründe wurden bloßgelegt vor dem Gedroh des Herrn, vor seinem Zornesschnauben.
Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
17 Herab griff er und faßte mich und zog mich aus gewaltigen Gewässern,
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
18 entriß mich meinen argen Feinden und meinen überlegnen Hassern,
Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
19 die mich an meinem Unglückstage überfielen. So wurde mir der Herr zur Stütze.
De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
20 Er führte mich hinaus ins Freie, befreite mich, weil er an mir Gefallen fand.
Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
21 Der Herr vergalt mir so nach meiner Rechtlichkeit und lohnte mir nach meiner Hände Reinheit.
Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
22 Denn immer halte ich des Herren Wege und frevle nimmer gegen meinen Gott,
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
23 denn alle seine Rechte habe ich vor Augen und lasse seine Satzungen nicht aus dem Sinn.
Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
24 Ich habe ihm mich ungeteilt ergeben und mich vor meiner Lieblingssünde wohl gehütet.
Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
25 Darum vergalt der Herr mir auch nach meiner Rechtlichkeit, nach meiner ihm bekannten Reinheit.
Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
26 Du bist dem Holden hold, dem Treugesinnten treugesinnt,
Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
27 verfährst mit Reinen rein, doch böse mit dem Bösen.
Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
28 Dem armen Volke stehst Du bei; doch auf den Stolzen senkst Du Deine Augen.
Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
29 Du bist mein Licht, Du Herr, Du Herr, mein Gott, der meine Finsternis erhellt.
Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
30 Mit Dir erstürme ich die Wälle; und Mauern überspringe ich mit meinem Gott.
Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
31 Truglos ist Gottes Weg; geläutert ist das Wort des Herrn, ein Schild für alle, die zu ihm sich flüchten.
Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
32 Denn wer ist Gott, wenn nicht der Herr? Wer sonst ein Hort als unser Gott?
Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
33 Das ist der Gott, der meine feste Zuflucht ist, der unbehindert seines Weges eilt,
Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
34 der gleich den Rehen meine Füße macht und mich auf meine Höhen stellt,
Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
35 der meine Hände kämpfen lehrt und meine Arme eherne Bogen spannen läßt.
Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
36 Du reichst mir Deinen Siegesschild, und Deine Rechte stützet mich, und Deine Stärkung macht mich kräftig.
Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
37 Und meinen Schritten gibst Du weiten Raum, und meine Knöchel wanken nicht.
Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
38 Ich setze meinen Feinden nach und greife sie und kehre nicht zurück, bis daß ich sie vernichtet habe.
Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
39 Ich schlage sie, daß sie sich nimmermehr erheben, und daß sie unter meinen Füßen liegen.
Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
40 Du gürtest mich mit Kraft zum Kampfe, und meine Gegner beugst Du unter mich.
Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
41 Und meiner Feinde Rücken zeigst Du mir, daß ich vertilge meine Hasser.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
42 Sie rufen - niemand hilft - zum Herrn; er hört sie nicht.
De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
43 Und ich zermalme sie wie Staub vorm Winde; zerstampfe sie gleich Gassenkot.
Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
44 Du rettest mich vor Tausenden von Kriegervölkern; zum Haupt von Heiden machst Du mich; mir unbekannte Leute dienen mir.
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
45 Des Auslands Söhne schmeicheln mir; aufs Hörensagen leisten sie mir schon Gehorsam,
De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
46 und andere Fremdlinge verschwinden und sitzen zitternd in Verstecken.
De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
47 Lebendig ist der Herr und hochgepriesen als mein Hort, und als mein hilfereicher Gott steht hoch er da.
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
48 Gott, der Du mir verhilfst zur Rache und Völker mir zu Füßen legst,
Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
49 der Du vor meinen Feinden mich errettest, Du machst mich fürder meinen Gegnern unerreichbar und rettest mich vor Wüterichen.
Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
50 dafür lobpreise ich Dich bei den Heiden, Herr, und singe also Deinem Namen:
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
51 'Heilvoller Turm für seinen König, der David, den er salbte, Huld erweist und seinem Stamme ewiglich.'"
Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
