Job 4
1 Und Eliphas, der Temaniter, antwortete und sprach:
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2 Wenn man ein Wort an dich versucht, wird es dich verdrießen? Doch die Worte zurückzuhalten, wer vermöchte es?
Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?
3 Siehe, du hast viele unterwiesen, und erschlaffte Hände stärktest du;
Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.
4 den Strauchelnden richteten deine Worte auf, und sinkende Knie hast du befestigt.
Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.
5 Doch nun kommt es an dich, und es verdrießt dich; es erreicht dich, und du bist bestürzt.
Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.
6 Ist nicht deine Gottesfurcht deine Zuversicht, die Vollkommenheit deiner Wege deine Hoffnung?
Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.
7 Gedenke doch: Wer ist als Unschuldiger umgekommen, und wo sind Rechtschaffene vertilgt worden?
Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?
8 So wie ich es gesehen habe: die Unheil pflügen und Mühsal säen, ernten es.
Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;
9 Durch den Odem Gottes kommen sie um, und durch den Hauch seiner Nase vergehen sie.
Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.
10 Das Brüllen des Löwen und des Brüllers Stimme sind verstummt, und die Zähne der jungen Löwen sind ausgebrochen;
Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.
11 der Löwe kommt um aus Mangel an Raub, und die Jungen der Löwin werden zerstreut.
Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.
12 Und zu mir gelangte verstohlen ein Wort, und mein Ohr vernahm ein Geflüster davon.
Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.
13 In Gedanken, welche Nachtgesichte hervorrufen, wenn tiefer Schlaf die Menschen befällt,
Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;
14 kam Schauer über mich und Beben, und durchschauerte alle meine Gebeine;
Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.
15 und ein Geist zog vor meinem Angesicht vorüber, das Haar meines Leibes starrte empor.
Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.
16 Es stand da, und ich erkannte sein Aussehen nicht; ein Bild war vor meinen Augen, ein Säuseln und eine Stimme hörte ich:
Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:
17 Sollte ein Mensch gerechter sein als Gott, oder ein Mann reiner als der ihn gemacht hat?
Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?
18 Siehe, auf seine Knechte vertraut er nicht, und seinen Engeln legt er Irrtum zur Last:
Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.
19 wieviel mehr denen, die in Lehmhäusern wohnen, deren Grund im Staube ist! Wie Motten werden sie zertreten.
Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.
20 Von Morgen bis Abend werden sie zerschmettert; ohne daß man's beachtet, kommen sie um auf ewig.
Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;
21 Ist es nicht so? Wird ihr Zeltstrick an ihnen weggerissen, so sterben sie, und nicht in Weisheit.
Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.
