1 Mose 11
1 Und die ganze Erde hatte eine Sprache und einerlei Worte.
Och all verlden hade enahanda tungo och mål.
2 Und es geschah, als sie nach Osten zogen, da fanden sie eine Ebene im Lande Sinear und wohnten daselbst.
Då de nu drogo öster ut, funno de en plan uti Sinear land, och bodde der.
3 Und sie sprachen einer zum anderen: Wohlan, laßt uns Ziegel streichen und hart brennen! Und der Ziegel diente ihnen als Stein, und das Erdharz diente ihnen als Mörtel.
Och sade till hvarannan: Kommer, låter oss slå tegel och bränna. Och togo tegel för sten, och ler för kalk.
4 Und sie sprachen: Wohlan, bauen wir uns eine Stadt und einen Turm, dessen Spitze an den Himmel reiche, und machen wir uns einen Namen, daß wir nicht zerstreut werden über die ganze Erde!
Och sade: Kommer, låter oss bygga en stad och ett torn, hvilkets höjd skall räcka upp i himmelen, att vi måge göra oss ett namn, förty vi varde tilläfventyrs spridde ut i all land.
5 Und Jehova fuhr hernieder, die Stadt und den Turm zu sehen, welche die Menschenkinder bauten.
Då steg Herren neder, att han skulle se staden och tornet, som menniskones barn byggde.
6 Und Jehova sprach: Siehe, sie sind ein Volk und haben alle eine Sprache, und dies haben sie angefangen zu tun; und nun wird ihnen nichts verwehrt werden, was sie zu tun ersinnen.
Och Herren sade: Si, det är enahanda folk, och enahanda mål ibland dem alla, och hafva detta begynt att göra, de varda icke aflåtande af allt det de hafva sig företagit att göra.
7 Wohlan, laßt uns herniederfahren und ihre Sprache daselbst verwirren, daß sie einer des anderen Sprache nicht verstehen!
Kommer, låter oss stiga neder och förbistra der deras tungomål, så att ingen skall förstå den andras mål.
8 Und Jehova zerstreute sie von dannen über die ganze Erde; und sie hörten auf, die Stadt zu bauen.
Och så skingrade Herren dem dädan i all land, så att de återvände bygga staden.
9 Darum gab man ihr den Namen Babel; denn daselbst verwirrte Jehova die Sprache der ganzen Erde, und von dannen zerstreute sie Jehova über die ganze Erde.
Derföre kallades hans namn Babel, ty att Herren der förbistrade all lands tungomål, och Herren spridde dem dädan ut i all land.
10 Dies sind die Geschlechter Sems: Sem war hundert Jahre alt und zeugte Arpaksad, zwei Jahre nach der Flut.
Detta är Sems slägt: Sem var hundrade år gammal, och födde Arphachsad, tu år efter floden.
11 Und Sem lebte, nachdem er Arpaksad gezeugt hatte, fünfhundert Jahre und zeugte Söhne und Töchter. -
Och lefde derefter i femhundrade år, och födde söner och döttrar.
12 Und Arpaksad lebte fünfunddreißig Jahre und zeugte Schelach.
Arphachsad var fem och tretio år gammal, och födde Salah.
13 Und Arpaksad lebte, nachdem er Schelach gezeugt hatte, vierhundertdrei Jahre und zeugte Söhne und Töchter. -
Och lefde derefter fyrahundrade och tre år, och födde söner och döttrar.
14 Und Schelach lebte dreißig Jahre und zeugte Heber.
Salah var tretio år gammal, och födde Eber.
15 Und Schelach lebte, nachdem er Heber gezeugt hatte, vierhundertdrei Jahre und zeugte Söhne und Töchter. -
Och lefde derefter fyrahundrade och tre år, och födde söner och döttrar.
16 Und Heber lebte vierunddreißig Jahre und zeugte Peleg.
Eber var tretio och fyra år gammal, och födde Peleg.
17 Und Heber lebte, nachdem er Peleg gezeugt hatte, vierhundertdreißig Jahre und zeugte Söhne und Töchter. -
Och lefde derefter fyrahundrade och tretio år, och födde söner och döttrar.
18 Und Peleg lebte dreißig Jahre und zeugte Reghu.
Peleg var tretio år gammal, och födde Regu.
19 Und Peleg lebte, nachdem er Reghu gezeugt hatte, zweihundertneun Jahre und zeugte Söhne und Töchter. -
Och lefde derefter i tuhundrade och nio år, och födde söner och döttrar.
20 Und Reghu lebte zweiunddreißig Jahre und zeugte Serug.
Regu var tu och tretio år gammal, och födde Serug.
21 Und Reghu lebte, nachdem er Serug gezeugt hatte, zweihundertsieben Jahre und zeugte Söhne und Töchter. -
Och lefde derefter tuhundrade och sju år, och födde söner och döttrar.
22 Und Serug lebte dreißig Jahre und zeugte Nahor.
Serug var tretio år gammal, och födde Nahor.
23 Und Serug lebte, nachdem er Nahor gezeugt hatte, zweihundert Jahre und zeugte Söhne und Töchter. -
Och lefde derefter tuhundrade år, och födde söner och döttrar.
24 Und Nahor lebte neunundzwanzig Jahre und zeugte Tarah.
Nahor var nio och tjugu år gammal, och födde Tharah.
25 Und Nahor lebte, nachdem er Tarah gezeugt hatte, hundertneunzehn Jahre und zeugte Söhne und Töchter. -
Och lefde derefter hundrade och nitton år, och födde söner och döttrar.
26 Und Tarah lebte siebzig Jahre und zeugte Abram, Nahor und Haran.
Tharah var sjutio år gammal, och födde Abram, Nahor och Haran.
27 Und dies sind die Geschlechter Tarahs: Tarah zeugte Abram, Nahor und Haran; und Haran zeugte Lot.
Desse äro Tharahs slägter: Tharah födde Abram, Nahor och Haran. Haran födde Lot.
28 Und Haran starb vor dem Angesicht seines Vaters Tarah, in dem Lande seiner Geburt, zu Ur in Chaldäa.
Och dödde Haran när sinom fader Tharah, uti hans faders land i Ur i Chaldeen.
29 Und Abram und Nahor nahmen sich Weiber; der Name des Weibes Abrams war Sarai, und der Name des Weibes Nahors Milka, die Tochter Harans, des Vaters der Milka und des Vaters der Jiska.
Då togo Abram och Nahor sig hustrur: Abrams hustru het Sarai, och Nahors hustru Milca Harans dotter, den fader var åt Milca och åt Jisca.
30 Und Sarai war unfruchtbar, sie hatte kein Kind.
Men Sarai var ofruktsam, och hade inga barn.
31 Und Tarah nahm seinen Sohn Abram und Lot, den Sohn Harans, seines Sohnes Sohn, und Sarai, seine Schwiegertochter, das Weib seines Sohnes Abram; und sie zogen miteinander aus Ur in Chaldäa, um in das Land Kanaan zu gehen; und sie kamen bis Haran und wohnten daselbst.
Så tog Tharah sin son Abram, och Lot sins sons Harans son, och sina sonahustru Sarai, sins sons Abrams hustru, och förde dem ifrån Ur utu Chaldeen, på det de skulle fara i Canaans land; och de kommo till Haran, och bodde der.
32 Und die Tage Tarahs waren zweihundertfünf Jahre, und Tarah starb in Haran.
Och Tharah vardt tuhundrade och fem år gammal, och blef död i Haran.
