< Psalm 47 >

1 [Dem Vorsänger. Von den Söhnen Korahs, ein Psalm.] Ihr Völker alle, klatschet in die Hände! Jauchzet Gott mit Jubelschall!
Ki te tino kaiwhakatangi. He himene ma nga tama a Koraha. Pakia o koutou ringa, e nga iwi katoa: hamama ki te Atua, kia hari te reo.
2 Denn Jehova, der Höchste, ist furchtbar, ein großer König über die ganze Erde.
No te mea he wehi a Ihowa, te Runga Rawa, he kingi nui ia no te whenua katoa.
3 Er unterwarf uns die Völker, und die Völkerschaften unter unsere Füße.
Mana e riro ai nga iwi ki raro i a tatou, me nga tautangata ki raro ki o tatou waewae.
4 Er erwählte für uns unser Erbteil, den Stolz Jakobs, den er geliebt hat. (Sela)
Mana e whiriwhiri to tatou nohoanga mo tatou, te mea pai rawa o Hakopa, o tana i aroha ai. (Hera)
5 Gott ist emporgestiegen unter Jauchzen, Jehova unter Posaunenschall.
Kua kake atu te Atua i roto i te hamama, a Ihowa i roto i te tangi o te tetere.
6 Singet Gott Psalmen, [Eig. Singspielet] singet Psalmen; singet Psalmen unserem König, singet Psalmen!
Himene ki te Atua, himene atu; himene ki to tatou Kingi, himene atu.
7 Denn Gott ist König der ganzen Erde; singet Psalmen mit Einsicht! [Eig. Singet Maskil. S. die Anm. zu Ps. 32, Überschrift]
Ko te Atua hoki te Kingi o te whenua katoa: himene atu i runga i te mohio.
8 Gott regiert über die Nationen; Gott hat sich auf den Thron seiner Heiligkeit gesetzt.
Ko te Atua te Kingi o nga tauiwi: e noho ana te Atua i runga i te torona o tona tapu.
9 Die Edlen der Völker haben sich versammelt und das Volk [O. als ein Volk] des Gottes Abrahams; denn die Schilde [d. h. die Fürsten, die Schirmherren] der Erde sind Gottes; er ist sehr erhaben.
Kua huihui nga rangatira o nga iwi, hei iwi mo te Atua o Aperahama: na te Atua hoki nga whakangungu rakau o te whenua; kua whakanuia rawatia ia.

< Psalm 47 >