Psalm 116

1 Ich liebe Jehova; denn er hörte [O. hört] meine Stimme, mein Flehen;

Det är mig ljuft, att Herren hörer mina röst och mina bön;

2 Denn er hat zu mir geneigt sein Ohr; und ich will ihn anrufen in allen meinen Tagen.

Att han böjer sina öron till mig; derföre vill jag åkalla honom i mina lifsdagar.

3 Es umfingen mich die Bande des Todes, und die Bedrängnisse des Scheols erreichten mich; ich fand Drangsal und Kummer. (Sheol h7585)

Dödsens snaror hade omfattat mig, och helvetes ångest hade råkat uppå mig; jag kom i jämmer och nöd. (Sheol h7585)

4 Und ich rief an den Namen Jehovas: Bitte, Jehova, errette meine Seele!

Men jag åkallade Herrans Namn: O! Herre, fräls mina själ.

5 Gnädig ist Jehova und gerecht, und unser Gott ist barmherzig.

Herren är nådelig och rättfärdig, och vår Gud är barmhertig.

6 Jehova bewahrt die Einfältigen; ich war elend, [O. schwach] und er hat mich gerettet.

Herren bevarar de enfaldiga; när jag nederligger så hjelper han mig.

7 Kehre wieder, meine Seele, zu deiner Ruhe! [Eig. vollen Ruhe] Denn Jehova hat wohlgetan an dir.

Var nu åter tillfrids, min själ; ty Herren gör dig godt.

8 Denn du hast meine Seele errettet vom Tode, meine Augen von Tränen, meinen Fuß vom Sturz.

Ty du hafver uttagit mina själ utu dödenom, mina ögon ifrå tårar, min fot ifrå fall.

9 Ich werde wandeln vor Jehova in dem Lande [W. den Ländern] der Lebendigen.

Jag vill vandra för Herranom uti de lefvandes lande.

10 Ich glaubte, darum redete ich. [Eig. denn ich redete] Ich bin sehr gebeugt gewesen.

Jag tror, derföre talar jag; men jag varder svårliga plågad.

11 Ich sprach in meiner Bestürzung: Alle Menschen sind Lügner!

Jag sade i min häpenhet: Alla menniskor äro lögnaktige.

12 Wie soll ich Jehova alle seine Wohltaten an mir vergelten?

Huru skall jag vedergälla Herranom alla hans välgerningar, som han mig gör?

13 Den Becher der Rettungen will ich nehmen und anrufen den Namen Jehovas.

Jag vill taga den helsosamma kalken, och predika Herrans Namn.

14 Ich will Jehova meine Gelübde bezahlen, ja, in der Gegenwart seines ganzen Volkes.

Jag vill betala mina löften Herranom, för allt folk.

15 Kostbar ist in den Augen Jehovas der Tod seiner Frommen.

Hans helgons död är dyr hållen för Herranom.

16 Bitte, Jehova! denn ich bin dein Knecht; ich bin dein Knecht, der Sohn deiner Magd; gelöst hast du meine Bande.

O! Herre, jag är din tjenare; jag är din tjenare, dine tjenarinnos son; du hafver sönderslitit mina band.

17 Dir will ich Opfer des Lobes [S. die Anm. zu Ps. 107,22] opfern, und anrufen den Namen Jehovas.

Dig vill jag offra tacksägelse, och predika Herrans Namn.

18 Ich will Jehova meine Gelübde bezahlen, ja, in der Gegenwart seines ganzen Volkes.

Jag vill betala mina löften Herranom, för allt hans folk;

19 In den Vorhöfen des Hauses Jehovas, in deiner Mitte, Jerusalem. Lobet Jehova! [Hallelujah!]

Uti gårdarna åt Herrans hus, uti dig, Jerusalem. Halleluja.