Psalm 89
1 Eine Betrachtung Etans, des Esrahiters. Jahwes Gnaden will ich ewig besingen, / Für und für deine Treue verkünden.
En sång av esraiten Etan. Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.
2 Denn ich sage: Der Gnadenbau währet für immer, / Am Himmel befestigst du deine Treu.
Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.
3 "Ich schloß einen Bund mit meinem Erwählten, / Hab meinem Knechte David geschworen:
"Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:
4 Auf ewig laß ich deinen Samen bestehn, / Deinen Thron will ich baun für alle Geschlechter." (Sela)
'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'" (Sela)
5 Da priesen die Himmel, o Jahwe, dein Wunder, / Deine Treu in der Heilgen Versammlung.
Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.
6 Denn wer in den Wolken ist Jahwe ähnlich, / Wer gleicht ihm unter den Gottessöhnen?
Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?
7 Man fürchtet Gott sehr in der Heiligen Rat; / Es scheuen ihn alle, die um ihn sind.
Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.
8 Jahwe, der Heerscharen Gott, wer ist wie du? / Jah, du bist stark, / Und deine Treue ist um dich her.
HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.
9 Du bändigst des Meeres Stolz; / Wenn sich seine Wogen türmen — du stillest sie.
Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.
10 Du hast ja Rahab zermalmt wie einen Durchbohrten, / Mit deinem starken Arm hast du deine Feinde zerstreut.
Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.
11 Dein ist der Himmel, dein auch die Erde; / Die Welt und was sie füllet — du hast sie gegründet.
Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.
12 Norden und Süden — du hast sie geschaffen. / Tabor und Hermon jauchzen ob deines Namens.
Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.
13 Dein ist ein Arm mit Heldenkraft. / Mächtig ist deine Hand, deine Rechte erhaben.
Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.
14 Gerechtigkeit und Recht sind deines Thrones Stützen, / Gnade und Treue gehn vor dir her.
Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.
15 Heil dem Volke, das Jubel kennt, / Das im Licht deines Angesichts wandelt, o Jahwe!
Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.
16 Ob deines Namens werden sie allzeit jubeln, / Und durch deine Treue stehen sie aufrecht da.
I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.
17 Denn du gibst die Kraft, die sie schmückt, / Durch deine Huld machst du uns mächtig.
Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.
18 Denn von Jahwe kommt unser Schutz, / Und der Heilige Israels schirmt unsern König.
Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.
19 Damals hast du im Gesicht gesprochen zu deinen Vertrauten: / Ich habe einem Helden Beistand geliehn, / Einen Jüngling erhöht aus dem Volk.
På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: "Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.
20 Meinen Knecht David hab ich gefunden, / Mit meinem heilgen Öl ihn gesalbt.
Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.
21 Meine Hand soll ihn stützen, / Auch mein Arm ihn stärken.
Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.
22 Kein Feind darf ihn unversehns überfallen, / Kein Frevler ihn drücken.
Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;
23 Seine Dränger will ich vor ihm zerschmettern, / Und, die ihn hassen, schlagen.
nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.
24 Ihn aber soll meine Treue und Gnade begleiten, / Und durch meinen Namen wird groß seine Macht.
Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.
25 Seine Hand will ich legen aufs Meer / Und auf die Ströme seine Rechte.
Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.
26 Er wird zu mir sprechen: 'Mein Vater bist du, / Mein Gott und der Hort, der mir hilft.'
Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'
27 Und ich will ihn machen zum Erstgebornen, / Zum höchsten der Könige auf Erden.
Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.
28 Auf ewig will ich ihm meine Huld bewahren, / Und es bleibt mein Bund ihm getreu.
Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.
29 Seine Nachkommen will ich für immer erhalten, / Seinen Thron, solange der Himmel währt.
Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.
30 Verlassen seine Söhne mein Gesetz, / Und wandeln sie nicht nach meinen Rechten,
Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,
31 Entweihen sie meine Satzungen, / Und halten sie meine Gebote nicht:
om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,
32 So straf ich zwar mit dem Stab ihre Vergehn / Und ihre Verschuldung mit Schlägen;
då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,
33 Meine Huld aber werd ich ihm nicht entziehn / Und meine Treue nicht brechen.
men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.
34 Ich will meinen Bund nicht entweihn / Und meiner Lippen Versprechen nicht ändern.
Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.
35 Eins hab ich geschworen bei meiner Heiligkeit: / David werd ich wahrlich nicht lügen.
En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.
36 Seine Nachkommen sollen ewig bleiben, / Sein Thron vor mir stehn so lang wie die Sonne,
Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;
37 Wie der Mond, der für immer bleibt / Als ein dauernder Zeuge in dem Gewölk." (Sela)
såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn." (Sela)
38 Und dennoch hast du verschmäht und verworfen! / Du hast über deinen Gesalbten gezürnt,
Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.
39 Hast aufgehoben den Bund mit deinem Knecht, / Seine Krone entweiht und zu Boden geworfen.
Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.
40 Du hast all seine Mauern zerrissen, / Seine Festen in Trümmer gelegt.
Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.
41 Alle, die des Weges zogen, haben ihn geplündert, / Er ist seinen Nachbarn zum Hohn geworden.
Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.
42 Seiner Dränger Macht hast du erhöht, / Hast all seine Feinde mit Freude erfüllt.
Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.
43 Auch hast du zurückgedrängt sein scharfes Schwert / Und ihm im Kriege nicht Sieg verliehn.
Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.
44 Du hast seinen Glanz zerstört / Und seinen Thron zu Boden gestürzt.
Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.
45 Du hast die Zeit seiner Jugend verkürzt, / Ihn mit Schande bedeckt. (Sela)
Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. (Sela)
46 Wie lange, Jahwe, willst du dich verbergen? Etwa für immer? / Soll denn dein Grimm wie Feuer brennen?
Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?
47 Gedenke, wie kurz mein Leben ist, / Wie vergänglich du schufst alle Menschenkinder!
Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.
48 Wer bliebe am Leben und stürbe nicht, / Wer könnte entrinnen des Todes Macht? (Sela) (Sheol h7585)
Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? (Sela) (Sheol h7585)
49 Wo sind, Adonái, deine frühern Gnaden, / Die du David geschworen in deiner Treu?
Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.
50 Gedenk, Adonái, deiner Knechte Schmach! / Gedenke, daß ich in meinem Busen / Trage die vielen Völker alle!
Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;
51 Gedenke, Jahwe, wie deine Feinde gelästert haben, / Wie sie gelästert / Deines Gesalbten Fersen!
tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ----
52 Gepriesen sei Jahwe in Ewigkeit! / Amen. Amen.
Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen. Fjärde boken
