Psalm 86

1 Ein Gebet Davids. / Neige, Jahwe, dein Ohr, erhöre mich, / Denn ich bin elend und arm!

En bön av David. HERRE, böj till mig ditt öra och svara mig, ty jag är betryckt och fattig.

2 Behüte mein Leben, denn ich bin fromm. / Hilf du, mein Gott, deinem Knechte, / Der sich auf dich verläßt!

Bevara min själ, ty jag är from; du min Gud, fräls din tjänare, som förtröstar på dig.

3 Sei du, Adonái, mir gnädig, / Denn zu dir ruf ich den ganzen Tag!

Var mig nådig, o Herre, ty hela dagen ropar jag till dig.

4 Deines Knechtes Seele erfreue, / Denn zu dir, Adonái, erheb ich mein Herz.

Gläd din tjänares själ, ty till dig, Herre, upplyfter jag min själ.

5 Denn du, Adonái, bist gütig, verzeihest gern, / Bist reich an Gnade für alle, die zu dir rufen.

Ty du, o Herre, är god och förlåtande och stor i nåd mot alla som åkalla dig.

6 Vernimm doch, Jahwe, mein Beten; / Horch auf mein lautes Flehn!

Lyssna, HERRE, till mitt bedjande, och akta på mina böners ljud.

7 Bin ich in Not, so ruf ich dich an, / Weil du mich erhörst.

På min nöds dag åkallar jag dig, ty du skall svara mig.

8 Dir, Adonái, gleicht keiner unter den Göttern, / Und deinen Werken kommt nichts gleich,

Ingen är dig lik bland gudarna, Herre, och intet är såsom dina verk.

9 Alle Völker, die du gemacht, sie müssen kommen, / Vor dir, Adonái, sich bücken / Und deinen Namen ehren.

Hedningarna, som du har gjort, skola alla komma och tillbedja inför dig, Herre, och skola ära ditt namn.

10 Denn du bist groß und wundertätig, / du, du allein bist Gott.

Ty du är stor, och du gör stora under; du allena är Gud.

11 Lehre mich, Jahwe, deinen Weg! / Dir treu und ergeben: so möchte ich wandeln. / Richte mein Herz auf das Eine: / Deinen Namen zu fürchten.

Visa mig, HERRE, din väg; jag vill vandra i din sanning. Behåll mitt hjärta vid det ena att jag fruktar ditt namn.

12 Danken will ich dir, Adonái, mein Gott, von ganzem Herzen — / Und deinen Namen für immer ehren.

Då vill jag tacka dig, Herre, min Gud, av allt mitt hjärta och ära ditt namn evinnerligen;

13 Denn deine Huld gegen mich war reich: / Aus größter Todesgefahr hast du mich errettet. (Sheol h7585)

ty din nåd är stor över mig, och du räddar min själ ur dödsrikets djup. (Sheol h7585)

14 Elohim, es haben sich Frevler erhoben wider mich, / Und eine Rotte von Schreckensmännern trachtet mir nach dem Leben; / Sie haben dich nicht vor Augen.

Gud, fräcka människor hava rest sig upp mot mig, och våldsverkarnas hop står efter mitt liv; de hava icke dig för ögonen.

15 Aber du, Adonái, bist ein barmherziger, gnädiger Gott, / Langmütig und reich an Huld und Treu.

Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud, långmodig och stor i mildhet och trofasthet.

16 Wende dich zu mir und sei mir gnädig, / Verleih deinen Schutz deinem Knecht / Und hilf doch dem Sohn deiner Magd!

Vänd dig till mig och var mig nådig, giv åt din tjänare din makt, och fräls din tjänarinnas son.

17 Tu ein Zeichen an mir zum Guten, / Daß meine Hasser voll Scham es sehn, / Weil du mir geholfen, o Jahwe, und mich getröstet.

Gör ett tecken med mig, så att det går mig väl; och må de som hata mig se med blygd att du, o HERRE, hjälper mig och tröstar mig.