< Psalm 83 >

1 Ein Lied. Ein Psalm Asafs.
Faarfannaa Asaaf. Yaa Waaqi gab hin jedhin; yaa Waaqi, hin calʼisin; akkasumattis hin dhiisin.
2 Elohim, schaue nicht ruhig zu, / Schweige doch nicht und raste nicht, Gott!
Diinonni kee akkam akka kakaʼan, warri si jibbanis akkam akka mataa ol qabatan ilaali.
3 Denn sieh, deine Feinde toben, / Und deine Hasser erheben das Haupt.
Isaan saba keetti daba karoorfatu; warra ati eegdutti mariʼatu.
4 Wider dein Volk ersinnen sie listigen Anschlag, / Beraten sich gegen die, die du bewahrst.
Isaanis, “Kottaa akka maqaan Israaʼel lammata hin yaadatamneef, akka isaan saba hin taaneef isaan barbadeessinaa” jedhu.
5 "Auf", sagen sie, "laßt uns als Volk sie vernichten, / Daß Israels Name für immer verschwinde!"
Isaan yaada tokkoon walii galu; sittis ni gurmaaʼu;
6 Denn einmütig haben sie sich beraten, / Wider dich einen Bund geschlossen:
isaanis dunkaanota Edoom, Ishmaaʼeeloota, Moʼaabii fi gosa Aggaar,
7 Edoms Zelte, die Ismaeliter, / Moab und die Hagriter,
Gebaal, Amoonii fi Amaaleq, Filisxeemii fi namoota biyya Xiiroos wajjin turan.
8 Gebâl und Ammon und Amalek, / Die Philister samt denen zu Tyrus.
Warri Asooriis, ilmaan Looxiitiif irree jabaa taʼuudhaaf isaanitti makaman.
9 Auch Assur hat sich zu ihnen gesellt, / Es leiht seinen Arm den Söhnen Lots. (Sela)
Ati akkuma Midiyaanin goote, akkuma laga Qiishooniitti Siisaaraa fi Yaabiinin goote sana isaan godhi;
10 Tu ihnen so wie Midian, / Wie Sisera, wie Jabin am Bache Kison!
isaan Eendooritti dhumanii akkuma kosii lafaa taʼan.
11 Sie wurden bei Endor vertilgt, / Wurden Dünger auf Ackerland.
Gurguddoota isaanii akka Hereebiitii fi Zeʼeeb, ilmaan mootota isaanii immoo akka Zebaa fi Zalmunaa godhi;
12 Ihre Edlen mache wie Oreb und Seeb, / wie Sébach und Zalmúnna all ihre Fürsten,
isaan warra, “Kottaa, lafa tika Waaqaa fudhannee kan dhuunfaa keenyaa godhannaa” jedhanii dha.
13 Weil sie gesprochen: "Wir wollen für uns / Einnehmen die Auen Gottes."
Yaa Waaqa ko, akka awwaara bubbeen fudhatuu, akka habaqii qilleensi bittinneessuu isaan godhi.
14 Mein Gott, mache sie wie Laub, / Wie Stoppeln, die der Wind wegtreibt,
Akkuma ibiddi bosona balleessu, yookaan akkuma arrabni ibiddaa tulluuwwan gubu,
15 Wie Feuer, das einen Wald verbrennt, / Wie die Flamme, die Berge entzündet!
atis akkasuma aarii keetiin isaan gugsi; bubbee keetiin isaan sodaachisi.
16 Verfolge sie so mit deinem Sturm, / Und mit deiner Windsbraut schrecke sie!
Yaa Waaqayyo, akka isaan maqaa kee barbaaddataniif, fuula isaanii qaaniin haguugi.
17 Mach ihr Antlitz voll Schmach, / Damit sie nach deinem Namen fragen, o Jahwe!
Isaan yeroo hunda qaanaʼanii haa dhiphatan; salphinaanis haa badan.
18 Sie sollen zuschanden werden, erschrecken für immer, / Erröten vor Scham und vergehen! Dann laß sie erkennen, daß du, des Name Jahwe heißt, / Allein der Höchste bist auf der ganzen Erde.
Isaan akka ati kan maqaan kee Waaqayyo taʼe sun qofti, lafa hundumaa irratti Waaqa Waan Hundaa Olii taate haa beekan.

< Psalm 83 >