Psalm 36

1 Dem Sangmeister. Von dem Knechte Jahwes, von David.

För sångmästaren; av HERRENS tjänare David. I mitt hjärta betänker jag vad synden säger till den ogudaktige, till den för vilkens ögon Guds fruktan ej finnes.

2 Wie die Sünde zum Frevler redet, / daran muß ich denken in meinem Herzen. / Es fehlt ihm ja alle Scheu vor Gott.

Den intalar ju honom vad som är behagligt i hans ögon: att man icke skall finna hans missgärning och hata den.

3 Denn sie umgarnt ihn mit Schmeichelreden, / Damit sie erreiche, daß er sich verschulde und hasse.

Hans muns ord äro fördärv och svek; han vill icke göra vad förståndigt och gott är.

4 Was er spricht, ist Unheil und Tücke; / Er steht davon ab, verständig zu handeln und gut.

Fördärv tänker han ut på sitt läger, han träder på den väg som icke är god; han skyr icke för något ont.

5 Unheil sinnt er auf seinem Lager, / Betritt einen bösen Weg, / Schlechtes verwirft er nicht.

HERRE, upp i himmelen räcker din nåd, och din trofasthet allt upp till skyarna.

6 Jahwe, bis an den Himmel reicht deine Gnade, / Deine Treue bis zu den Wolken.

Din rättfärdighet är såsom väldiga berg, dina rätter såsom det stora havsdjupet; både människor och djur hjälper du, HERRE.

7 Deine Gerechtigkeit gleicht Gottes Bergen, / Deine Gerichte der Meerestiefe; / Menschen und Tieren hilfst du, o Jahwe.

Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.

8 Wie köstlich, Elohim, ist deine Gnade! / Die Menschen dürfen sich bergen in deiner Fittiche Schatten.

De varda mättade av ditt hus' rika håvor, och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka.

9 Sie laben sich an deines Hauses Fülle, / Und mit dem Strom deiner Wonne tränkest du sie.

Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus se vi ljus.

10 Denn bei dir ist die Quelle des Lebens, / In deinem Lichte schauen wir das Licht.

Låt din nåd förbliva över dem som känna dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.

11 Erhalt deine Gnade denen, die dich erkennen, / Und deine Gerechtigkeit den redlichen Herzen!

Låt icke de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort.

12 Nicht treffe mich der Hoffart Fuß, / Und der Frevler Hand verscheuche mich nicht! Dann fallen die Übeltäter, / Sie stürzen und kommen nicht wieder empor.

Ja, där ligga ogärningsmännen fallna; de äro nedstötta och kunna icke mer resa sig.