Kitetidayta Ootho 20
1 Asay coou gidape guye Phawulossay ammanizayta issi bolla xeeyigidi istta minththethiza qaalara zooridape guye istta sarooththidi maqidooniya baana kezzides.
Då nu oroligheterna voro stillade, kallade Paulus lärjungarna till sig och talade till dem förmaningens ord; och sedan han hade tagit avsked av dem, begav han sig åstad för att fara till Macedonien.
2 Be adhdhi biza deren diza ammaniza asa loo7eth zooren minththethishe Girkke dere bides.
Och när han hade färdats genom det landet och jämväl där talat många förmaningens ord, kom han till Grekland.
3 Girkken hedzdzu aginna takkidape guye markkabera Soriya giza dere baanas qoppedes shin Ayhuda asati iza bolla iita ooththana zooretidayssa erridi Maqidonyya baggara baana qoofa qachchides.
Där uppehöll han sig i tre månader. När han sedan tänkte avsegla därifrån till Syrien, beslöt han, eftersom judarna förehade något anslag mot honom, att göra återfärden genom Macedonien.
4 Beriyape Phariyossa na Siphaxxirossa, Tesselonqqepe Arixxirokossane Sikonddossa, Darbbefe Gayiyossayine Ximmotossay Isyyape Xirohaaththaimmossay Tiqiqqossayne izara isfe bida.
Och med honom följde Sopater, Pyrrus' son, från Berea, och av tessalonikerna Aristarkus och Sekundus, vidare Gajus från Derbe och Timoteus, slutligen Tykikus och Trofimus från provinsen Asien.
5 Heyiti wuri nupe kassetidi xirooadan nuna naggida.
Men dessa foro i förväg och inväntade oss i Troas.
6 Nu qass ukeetha ba77alepe guye pilphphisiyossape markkaben istti dizaso xirooada gizaso ichchachchanththa gallas gakkidi hen lapuun gallas gammidos.
Sedan, efter det osyrade brödets högtid, avseglade vi andra ifrån Filippi och träffade dem på femte dagen åter i Troas; och där vistades vi i sju dagar.
7 Saminttape kooyro woogga gallas isfe kaththi maanas nu shiiqi dishin Phawulossay wontto baanas koshiza gish shiiqida asas qaala yootishin izi yooza giddi gidi doothu gakkanaas adussidees.
På första veckodagen voro vi församlade till brödsbrytelse, och Paulus, som tänkte fara vidare dagen därefter, samtalade med bröderna. Och samtalet drog ut ända till midnattstiden;
8 Bolla fooqen daroo poo77oy dizason nu shiiqidos.
och ganska många lampor voro tända i den sal i övre våningen, där vi voro församlade.
9 Awuxxekkise geetettiza issi natetha nay maskkote bolla uttidishe Phawulossay yooza adussidayssape denddidayssan dhiskkoy ekki bides; wolqama dhiskkoon xoonetidi bolla hedzdzanththo fooqepe duge kunddin asay denththiza wode hayqeeth gidides.
Invid fönstret satt då en yngling vid namn Eutykus, och när Paulus talade så länge, föll denne i djup sömn och blev så överväldigad av sömnen, att han störtade ned från tredje våningen; och när man tog upp honom, var han död
10 Gido attin Phawulossay duge wodhdhidi naza bolla hokkidi iddimmidine “hayqqibeyna paxxa dees, daggammopite!” gides.
Då gick Paulus ned och lade sig över honom och fattade om honom och sade: "Klagen icke så; ty livet är ännu kvar i honom."
11 Phawulossay hessafe puude fooqe keezidi ukkeetha menththidi ammanizaytara mides; gadey wonttana gakkanaas asatara hasa7eteshe gammidi bides.
Sedan gick han åter upp, och bröt brödet och åt, och samtalade ytterligare ganska länge med dem, ända till dess att det dagades; först då begav han sig i väg.
12 Asaykka hayqoope paxxida naza gede izasoo ehaaththaidi wurkka uhaaththaaetides.
Och de förde ynglingen hem levande och kände sig nu icke litet tröstade.
13 Nu Phawulossa Markkaben gelththana kooyida gish kasetidi markkaben asona gizasoo bidos; nu hessa ooththiday Phawulossay Asoona gakkanaas toora baana kooyida gishassine nu sinthth baana mala izi azazida gishaskko.
Men vi andra gingo i förväg ombord på skeppet och avseglade till Assos, där vi tänkte taga Paulus ombord; ty så hade han förordnat, eftersom han själv tänkte fara land vägen.
14 Nu izara asoonen gaagidi izi markkaben gelin izara isfe mixxilinne bidos.
Och när han sammanträffade med oss i Assos, togo vi honom ombord och kommo sedan till Mitylene.
15 Wonttetha gallas hepe denddidi sinththara diza kiyose gizasoo gakkidos; qasse wonttetha gallas sammini gizaso pinddi heepe wonttetha gallas miliixe gakkidos.
Därifrån seglade vi vidare och kommo följande dag mitt för Kios. Dagen därefter lade vi till vid Samos; och sedan vi hade legat över i Trogyllium, kommo vi nästföljande dag till Miletus.
16 phenxxeqosxxe giza Ayhudata pazziga ba77ale bees danddaetida mala bonchcana yerussalamen beettena koyidi Izi Isyyan dishin wodey adhdhontta dishin Ehaaththaesone adhdhi baanas kooyides.
Paulus hade nämligen beslutit att segla förbi Efesus, för att icke fördröja sig i provinsen Asien; ty han påskyndade sin färd, för att, om det bleve honom möjligt, till pingstdagen kunna vara i Jerusalem.
17 Phawulossay Milxxinepe Ehaaththaesone wossa keeththa ciimata ase kittidi xeeygisides.
Men från Miletus sände han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste.
18 Isttikka yiin Phawulossay istta hizzgides “ta Isyya geello gaallasape ha simmin wursio wode ta intenara wana wana deyidakkone inte ereta.
Och när de hade kommit till honom, sade han till dem: "I veten själva på vad sätt jag hela tiden, ifrån första dagen då jag kom till provinsen Asien, har umgåtts med eder:
19 Ayhudati ta bolla asa denththidi hilida geedon daroo metoy ta bolla gakkikokka ta kummetha ashiketetharane ayifunththara Godas ooththadis; coo denbbankka inte intesoon ta intena tamaarisashshe go7izayssa wursia intes yootadis attin intena goiza mishshafe aykkokka ashshabeykke.
huru jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar, som hava vållats mig genom judarnas anslag.
20 Ayhuda asata gidinkka Girikke asa gidinkka marootethan gellidi Xoossako simmana malane Goda Yesussan ammanana mala loo77etha yootadis.
Och I veten att jag icke har dragit mig undan, när det gällde något som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har försummat att offentligen och hemma i husen predika för eder och undervisa eder.
Ty jag har allvarligt uppmanat både judar och greker att göra bättring och vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.
22 Haikka ta he gakkishin ta bolla azzi gakkanakkone errikeshin Xiillo ayanay tana azazida mala Yerusalame bayis.
Och se, bunden i anden begiver jag mig nu till Jerusalem, utan att veta vad där skall vederfaras mig;
23 Hen duuma duuma tana qachchoyine metoy nagizayssa xiillo ayanay tas yootides.
allenast det vet jag, att den helige Ande i den ene staden efter den andra betygar för mig och säger att bojor och bedrövelser vänta mig.
24 Gido attin Goda Yesussay tas immida wotha woxxa wurssana gakanassinne ooso ta polana gakkanaas ta ta shemppos michchetike; tas immetida oothoykka Xoossa mishshirachcho qaala yootokko.
Dock anser jag mitt liv icke vara av något värde för mig själv, om jag blott får väl fullborda mitt lopp och vad som hör till det ämbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.
25 Ha7i gakkanaas ta inte giidoon simeristashe Xoossa kawooteth sabbakkadis; Sima hayssafe guye intefe oonnikka mulekka ta ayfeso beeyonttayssa ta errays.
Och se, jag vet nu att I icke mer skolen få se mitt ansikte, I alla bland vilka jag har gått omkring och predikat om riket.
26 Hessa gish intefe issadeykka dhaykko ta oychchetonttayssa hach ta intena errisayss.
Därför betygar jag för eder nu i dag att jag icke bär skuld för någons blod.
27 Ayss giikko ta Xoossa qohaaththaa ubbaa intes yootadis attin aykkokka ta yootontta ashshidayss deenna.
Ty jag har icke undandragit mig att förkunna för eder allt Guds rådslut.
28 Xiillo ayanay intena Xoossa dorssata hemmanas shuumides; Hessa gish inte hu7esine Xoossa dorssatas naggettite; Goday ba suththan wozzida wossa keethiyo naggiite.
Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till föreståndare, till att vara herdar för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod.
29 Ta bidape guye Xoossa dorssatas michchetontta iita asati inte garss gellanayssa ta errayis.
Jag vet, att sedan jag har skilts från eder svåra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden.
30 Hessaththokka issi issi asati inte garssafe denddidi geella yoo intena tamaarisidi ammaniza asape daroota gede beekko zaarana.
Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är, för att locka lärjungarna att följa sig.
31 Hessa gish intena issa issa hedzdzu laythth qaamane gallas ayfunxxa zoridayssa yuushi qopitene naggettite.
Vaken därför, och kommen ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, oavlåtligen under tårar har förmanat var och en särskild av eder.
32 Ha7ikka intena Xoossas miinisi eesanassine ammanizayta giidoon intes lataso immanas danddaiza iza adhdho keeyatetha qaalas ta hadara immadis.
Och nu anbefaller jag eder åt Gud och hans nådesord, åt honom som förmår uppbygga eder och giva åt eder eder arvedel bland alla som äro helgade.
33 Ta oonna biirakka worqqa woykko mayoo ammotabeykke.
Silver eller guld eller kläder har jag icke åstundat av någon.
34 Ta ta kushen ooththa ooththada tas maaddistada tanara dizayitakka maaddidayssa intekka errista.
I veten själva att dessa mina händer hava gjort tjänst, för att skaffa nödtorftigt uppehälle åt mig och åt dem som hava varit med mig.
35 (Ha ekkizadefe gede immizadey anjjetidade) giza Goda Yesussa qaala nu yushi qopidi nurkka nu nu kushera ooththi demmidi hara dabburanchata gede maaddana nus bessizayssa ta intena daroo duuma duuma oggera beesadis.
I allt har jag genom mitt föredöme visat eder att man så, under eget arbete, bör taga sig an de svaga och komma ihåg Herren Jesu ord, huru han själv sade: 'Saligare är att giva än att taga.'"
36 Hessafe guye Phawulossay wursio asara gullibatidi wossides.
När han hade sagt detta, föll han ned på sina knän och bad med dem alla.
37 Asay wuri yekkidi Phawulossa iddimmi oykkidi yeerides.
Och de begynte alla att gråta bitterligen och föllo Paulus om halsen och kysste honom innerligt;
38 Harapeka istti daroo michchetiday izi “hai inte nam77anththo tana beeyekkista” gida gishshaskko; Iza markkabekko gakkanaas moyziida.
och mest sörjde de för det ordets skull som han hade sagt, att de icke mer skulle få se hans ansikte. Och så ledsagade de honom till skeppet.
