< Psaumes 78 >

1 Intelligence d’Asaph.
En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
2 J’ouvrirai ma bouche en paraboles: je dirai des choses cachées dès le commencement;
Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
3 Combien de grandes choses nous avons entendu et connues, et que nos pères nous ont racontées.
Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
4 Elles n’ont pas été cachées à leurs fils dans une autre génération. Ils ont raconté les louanges du Seigneur, ses œuvres puissantes, et ses merveilles qu’il a faites;
det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
5 Et a suscité un témoignage dans Jacob; et a établi une loi dans Israël: Combien de grandes choses il a commandé à nos pères de faire connaître à leurs fils,
Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
6 Afin qu’une autre génération les connaisse. Les fils qui naîtront et s’élèveront après eux les raconteront à leurs fils,
Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
7 Afin qu’ils mettent en Dieu leur espérance, qu’ils n’oublient pas ses œuvres, et qu’ils recherchent ses commandements.
Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
8 De peur qu’ils ne deviennent comme leurs pères une génération perverse et exaspérant Dieu; Une génération qui n’a point dirigé son cœur, et dont l’esprit ne s’est point confié en Dieu.
Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
9 Les fils d’Ephraïm, habiles à tendre l’arc et à en tirer, ont tourné le dos au jour du combat.
Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
10 Ils n’ont pas gardé l’alliance de Dieu, et ils n’ont pas voulu marcher dans sa loi.
De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
11 Ils ont oublié ses bienfaits et les merveilles qu’il leur a montrées.
De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
12 Devant leurs pères il a fait des merveilles, dans la terre d’Égypte, dans la plaine de Tanis.
Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
13 Il divisa la mer, et il les fit passer: et il fixa les eaux comme dans une outre.
Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
14 Il les conduisit, le jour, au moyen d’une nuée, et toute la nuit à la clarté d’un feu.
Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
15 Il fendit une pierre dans le désert, et les fit boire comme à un abîme abondant.
Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
16 Car il fit sortir de l’eau de la pierre, et il en fit sortir des eaux comme des fleuves.
Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
17 Mais ils péchèrent encore de nouveau contre lui, ils excitèrent à la colère le Très-Haut dans un lieu sans eau.
Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
18 Et ils tentèrent Dieu dans leurs cœurs, au point qu’ils demandèrent une nourriture pour leurs âmes.
De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
19 Et ils parlèrent mal de Dieu, ils dirent: Est-ce que Dieu pourra préparer une table dans le désert?
Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20 Parce qu’il a frappé une pierre, et que des eaux ont coulé; et que des torrents ont débordé. Est-ce qu’il pourra aussi donner du pain et préparer une table pour son peuple?
Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
21 C’est pour cela que le Seigneur entendit et différa; mais un feu s’alluma contre Jacob, et sa colère monta contre Israël;
Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
22 Parce qu’ils ne crurent pas en Dieu, et qu’ils n’espérèrent pas en son salut;
eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
23 Et il commanda aux nuées d’en haut, et il ouvrit les portes du ciel.
Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
24 Et il leur fit pleuvoir de la manne pour manger, et il leur donna du pain du ciel.
han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
25 L’homme mangea le pain des anges, Dieu leur envoya une nourriture en abondance.
Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
26 Il fit disparaître du ciel le vent du midi, et il amena par sa puissance le vent d’Afrique.
Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
27 Il fit pleuvoir sur eux des viandes comme la poussière, et des oiseaux comme le sable de la mer.
Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
28 Et ils tombèrent au milieu de leur camp, autour de leurs tabernacles.
han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
29 Ils mangèrent et ils furent rassasiés à l’excès, et Dieu leur accorda selon leur désir;
Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
30 Ils ne furent point frustrés dans leur désir. Leurs viandes étaient encore dans leur bouche,
Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
31 Quand la colère de Dieu tomba sur eux. Et il tua les gras d’entre eux, et rejeta l’élite d’Israël.
då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
32 Au milieu de tous ces prodiges ils péchèrent encore, et ne crurent pas à ses merveilles.
Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
33 Et leurs jours se terminèrent vainement, et leurs années avec rapidité.
Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
34 Lorsqu’il les tuait, ils le cherchaient, et ils revenaient, et, dès le point du jour, ils venaient à lui.
När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
35 Et ils se souvinrent que Dieu était leur aide, et que le Dieu très haut était leur rédempteur.
De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
36 Mais ils l’aimèrent de bouche seulement, et ils lui mentirent par leur langue;
och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
37 Car leur cœur n’était pas droit avec lui, et ils ne furent pas trouvés fidèles à son alliance.
Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
38 Mais lui est miséricordieux, il pardonnera leurs péchés, et ne les perdra pas entièrement. Et souvent il détourna sa colère, et il n’alluma pas toute sa colère.
Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
39 Il se rappela qu’ils étaient chair, un souffle qui va et qui ne revient pas.
Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
40 Combien de fois l’ont-ils irrité dans le désert, et l’ont-ils excité à la colère dans un lieu sans eau?
Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
41 Et de nouveau ils tentèrent Dieu, et ils ont aigri le saint d’Israël.
Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
42 Ils ne se sont pas rappelé sa main, au jour où il les retira de la main d’un oppresseur,
De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
43 Comment il fit en Égypte ses miracles, et ses prodiges dans la plaine de Tanis.
då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
44 Et il changea en sang leurs fleuves et leurs pluies, pour qu’ils ne bussent point.
Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
45 Il envoya contre eux une multitude de mouches qui les dévorèrent, et la grenouille qui les ravagea.
han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
46 Et il donna à la rouille leurs fruits, et leurs travaux à la sauterelle.
Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
47 Et il fit périr par la grêle leurs vignes, et leurs mûriers par la gelée.
han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
48 Et il livra à la grêle leurs bêtes, et leurs possessions au feu.
han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
49 Il envoya contre eux la colère de son indignation: l’indignation, et la colère, et la tribulation envoyées par des anges mauvais.
Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
50 Il fit une voie au sentier de sa colère, et il n’épargna pas la mort à leurs âmes; et leurs bêtes, il les renferma dans la mort.
Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
51 Et il frappa tout premier-né d’Égypte, les prémices de tout travail dans les tabernacles de Cham.
Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
52 Et il en retira, comme des brebis, son peuple; et il les conduisit comme un troupeau dans le désert.
Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
53 Et il les fit sortir pleins d’espérance, et ils ne craignirent point; quant à leurs ennemis, la mer les couvrit.
Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
54 Et il les amena sur la montagne de sa sanctification; montagne qu’a acquise sa droite. Et il chassa de leur face des nations; et il leur divisa au sort une terre avec un cordeau de partage.
Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
55 Et il fit habiter dans leurs tabernacles les tribus d’Israël.
Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
56 Mais ils tentèrent et aigrirent le Dieu très haut; et ne gardèrent pas ses témoignages.
Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
57 Et ils se détournèrent de lui et n’observèrent pas l’alliance; de la même manière que leurs pères, ils devinrent comme un arc qui porte à faux.
de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
58 Ils l’ont excité à la colère sur leurs collines; et par leurs images taillées au ciseau, ils l’ont provoqué à la jalousie.
De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
59 Dieu entendit, et il méprisa, et il réduisit entièrement au néant Israël.
Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
60 Et il repoussa le tabernacle de Silo, son tabernacle où il avait habité parmi les hommes.
Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
61 Il livra à la captivité l’arche, leur force; et leur beauté entre les mains de l’ennemi.
han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
62 Il renferma son peuple entre les glaives; et son héritage, il le méprisa.
Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
63 Un feu dévora leurs jeunes hommes; et leurs vierges ne furent pas pleurées.
Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
64 Leurs prêtres tombèrent sous le glaive, et on ne pleurait pas leurs veuves.
Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
65 Mais le Seigneur se réveilla comme un homme endormi, comme un héros qui a été ivre de vin.
Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
66 Il frappa ses ennemis par derrière; il leur infligea un opprobre éternel.
Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
67 Et il repoussa le tabernacle de Joseph, et ne choisit point la tribu d’Éphraïm;
Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
68 Mais il choisit la tribu de Juda, la montagne de Sion qu’il a aimée.
Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
69 Et il bâtit comme une corne de licornes son sanctuaire, dans la terre qu’il a fondée pour les siècles.
Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
70 Il choisit David son serviteur, et il le tira du milieu des troupeaux de brebis: il le prit à la suite de celles qui étaient pleines,
Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
71 Pour être le pasteur de Jacob son serviteur, et d’Israël son héritage.
Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
72 Et David les fit paître dans l’innocence de son cœur, et avec ses mains habiles, il les conduisit.
Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.

< Psaumes 78 >