Psaumes 50

1 Psaume d’Asaph.

En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.

2 C’est de Sion que vient l’éclat de sa splendeur.

Af Zion går upp Guds härliga sken.

3 Dieu viendra manifestement: notre Dieu viendra, et il ne gardera pas le silence.

Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.

4 D’en haut il appellera le ciel et la terre pour juger son peuple.

Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.

5 Rassemblez-lui ses saints, qui exécutent son alliance sur les sacrifices.

Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.

6 Et les cieux annonceront sa justice, parce que c’est Dieu lui-même qui est juge.

Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)

7 Écoute, mon peuple, et je parlerai; Israël, écoute; car je te prendrai à témoin: Dieu, ton Dieu, c’est moi qui le suis.

Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.

8 Je ne te reprendrai pas pour tes sacrifices; car tes holocaustes sont toujours en ma présence.

För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.

9 Je ne prendrai pas des veaux de ta maison, ni des boucs de tes troupeaux.

Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;

10 Parce qu’à moi sont toutes les bêtes des forêts, les animaux qui paissent sur les montagnes et les bœufs.

Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.

11 Je connais tous les volatiles du ciel, et la beauté des champs est en mon pouvoir.

Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.

12 Si j’ai faim, je ne te le dirai pas: car à moi est le globe de la terre, et sa plénitude.

Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.

13 Est-ce que je mangerai des chairs de taureaux? ou boirai-je du sang des boucs?

Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?

14 Immole à Dieu un sacrifice de louange, et rends au Très-Haut tes vœux.

Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.

15 Et invoque-moi, au jour de la tribulation: je te délivrerai, et tu m’honoreras.

Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.

16 Mais au pécheur Dieu a dit: Pourquoi racontes-tu mes justices, et pourquoi ta bouche annonce-t-elle mon alliance?

Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;

17 Pour toi, tu hais la discipline, et tu as rejeté ma parole derrière toi.

Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?

18 Si tu voyais un voleur, tu courais avec lui, et c’est avec les adultères que tu mettais ta part.

När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.

19 Ta bouche a abondé en malice, et ta langue ajustait des fourberies.

Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.

20 Assis, tu parlais contre ton frère et contre le fils de ta mère, tu posais une pierre d’achoppement.

Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.

21 Tu as fait ces choses, et je me suis tu.

Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.

22 Comprenez ces choses, vous qui oubliez Dieu; de peur qu’un jour il ne vous enlève, et qu’il n’y ait personne qui vous délivre.

Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.

23 C’est un sacrifice de louange qui m’honorera; et c’est là le chemin par lequel je lui montrerai le salut de Dieu.

Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.