Psaumes 137

1 Sur les fleuves de Babylone, là nous nous sommes assis, et nous avons pleuré, comme nous nous souvenions de Sion.

Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.

2 Aux saules, au milieu d’elle, nous avons suspendu nos instruments.

I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.

3 Parce que là ceux qui nous avaient emmenés captifs, nous demandèrent les paroles de nos chants;

Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.»

4 Comment chanterons-nous un cantique du Seigneur dans une terre étrangère?

Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?

5 Si je t’oublie, Jérusalem, que ma main droite soit livrée à l’oubli.

Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.

6 Que ma langue s’attache à mon gosier, si je ne me souviens pas de toi,

Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.

7 Souvenez-vous, Seigneur, des fils d’Edom au jour de Jérusalem,

Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.»

8 Fille malheureuse de Babylone, bienheureux celui qui te rendra la rétribution de ce que tu nous a fait!

Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.

9 Bienheureux celui qui saisira et brisera tes petits enfants contre la pierre!

Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.