Job 9
1 Et, répondant, Job dit:
Job svarade och sade:
2 Assurément, je vois qu’il en est ainsi, et qu’un homme comparé à Dieu n’est pas trouvé juste.
Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
3 S’il veut disputer avec lui, il ne pourra répondre une chose sur mille.
Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
4 Dieu est sage de cœur et puissant en force: qui lui a résisté, et a eu la paix?
Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
5 C’est lui qui a transporté des montagnes, et ceux qu’il a renversés dans sa fureur ne s’en sont pas aperçus.
Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
6 C’est lui qui remue la terre de sa place, et fait que ses colonnes sont renversées.
Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
7 C’est lui qui commande au soleil, et le soleil ne se lève pas; et qui renferme les étoiles comme sous un sceau.
Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
8 C’est lui qui seul étend les cieux, et qui marche sur les flots de la mer.
Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
9 C’est lui qui a fait Arcturus, Orion, les Hyades et les astres cachés du midi.
Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
10 C’est lui qui fait des choses grandes, incompréhensibles et admirables qui sont sans nombre.
Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
11 S’il vient à moi, je ne le verrai pas: s’il s’en va, je ne m’en apercevrai pas.
Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
12 S’il interroge soudain, qui lui répondra? ou qui peut dire: Pourquoi faites-vous ainsi?
Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
13 C’est Dieu à la colère duquel personne ne peut résister, et sous qui se courbent ceux qui portent l’univers.
Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
14 Combien grand suis-je donc moi, pour que je lui réponde et que je lui parle avec mes propres paroles?
Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
15 Quand j’aurais en moi quel que justice, je ne répondrais rien, mais j’implorerais mon juge.
Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
16 Lors même qu’il m’aurait exaucé, quand je l’invoquais, je ne croirais pas qu’il eût entendu ma voix.
Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
17 Car il me brisera dans un tourbillon, et il multipliera mes plaies même sans raison.
Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
18 Il ne permet pas que mon esprit se repose, et il me remplit d’amertumes.
Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
19 Si j’ai recours à la force, il est très puissant; si à l’équité d’un jugement, personne n’ose rendre témoignage pour moi.
Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
20 Si je veux me justifier, ma propre bouche me condamnera; si je me montre innocent, il prouvera que je suis pervers.
Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
21 Quand je serais juste, mon âme l’ignorerait même, et j’aurais du dégoût pour ma vie.
Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
22 Je n’ai dit qu’une seule chose, c’est que Dieu détruit et l’innocent et l’impie.
Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
23 S’il frappe, qu’il tue tout d’un coup, et qu’il ne se rie pas des peines des innocents.
När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
24 La terre a été livrée aux mains de l’impie; il voile le visage de ses juges; que si ce n’est pas lui, qui est-ce donc?
Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
25 Mes jours ont été plus rapides qu’un coureur: ils ont fui et n’ont pas vu de bonheur.
Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
26 Ils ont passé comme des vaisseaux qui portent des fruits, comme un aigle qui vole vers sa pâture.
De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
27 Lorsque je dis: Je ne parlerai plus ainsi, je change de visage, et je suis tourmenté par la douleur.
När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
28 Je redoutais toutes mes œuvres, sachant que vous ne me pardonneriez pas, si je péchais.
Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
29 Et si après cela je suis impie, pourquoi ai-je travaillé en vain?
Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
30 Si j’avais été lavé comme dans de l’eau de neige, et si mes mains brillaient comme étant très nettes,
Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
31 Vous me plongeriez néanmoins dans la fange, et mes vêtements auraient horreur de moi.
Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
32 Car je ne répondrai pas à un homme qui est semblable à moi, et qui peut être entendu en jugement avec moi et à l’égal de moi.
Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
33 Il n’y a personne qui puisse nous reprendre l’un et l’autre, et mettre sa main entre les deux.
Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
34 Qu’il retire de moi sa verge, et que sa terreur ne m’épouvante point.
Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
35 Je parlerai et ne le craindrai pas; car, effrayé, je ne puis répondre.
Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
