Job 8

1 Mais, répondant, Baldad, le Suhite, dit:

Då svarade Bildad af Suah, och sade:

2 Jusques à quand diras-tu de telles choses, et les paroles de ta bouche seront-elles comme un vent qui souffle de tout côté?

Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?

3 Est-ce que Dieu pervertit le jugement, ou le Tout-Puissant subvertit-il la justice?

Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?

4 Quand même tes enfants auraient péché contre lui, et qu’il les aurait abandonnés à la main de leur iniquité,

Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.

5 Si toi cependant tu te lèves au point du jour pour aller vers Dieu, et que tu pries le Tout-Puissant;

Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;

6 Si tu marches pur et droit, aussitôt il s’éveillera pour toi, et il donnera la paix à la demeure de ta justice;

Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;

7 Tellement que, si tes premiers biens ont été peu de chose, tes derniers seront extrêmement augmentés.

Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.

8 Interroge, en effet, la génération passée, et consulte avec soin la mémoire des pères;

Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;

9 (Car nous sommes d’hier, et nous ignorons que nos jours sur la terre sont comme une ombre.)

Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.

10 Et eux-mêmes t’instruiront; ils te parleront, et c’est de leur cœur qu’ils tireront leurs paroles

De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.

11 Est-ce que le jonc peut verdir sans humidité, ou le carex croître sans eau?

Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.

12 Lorsqu’il est encore en fleur, et qu’il n’a pas été cueilli par une main, il sèche avant toutes les herbes.

Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.

13 Ainsi sont les voies de tous ceux qui oublient Dieu, et ainsi périra l’espoir de l’impie.

Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;

14 Sa folie ne lui plaira pas, et sa confiance est comme la maison de l’araignée,

Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.

15 Il s’appuiera sur sa maison, et elle ne tiendra pas debout; il l’étayera, et elle ne subsistera pas.

Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.

16 Il paraît humide avant que vienne le soleil, et à son lever, son germe sortira de terre.

Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;

17 Ses racines se multiplieront sur un tas de pierres, et il s’arrêtera parmi des cailloux.

Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.

18 Si on l’arrache de sa place, elle le reniera et dira: Je ne te connais pas.

Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.

19 C’est là, en effet, la joie de sa voie, que d’autres germent ensuite de la terre.

Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.

20 Dieu ne rejette pas un homme simple, et il ne tendra pas la main à des méchants,

Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;

21 Jusqu’à ce qu’un sourire remplisse ta bouche et un cri de joie tes lèvres.

Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.

22 Ceux qui te haïssent seront couverts de confusion, et le tabernacle des impies ne subsistera pas.

Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.