Job 41

1 Pourras-tu enlever Léviathan à l’hameçon, et avec une corde lier sa langue?

Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?

2 Est-ce que tu mettras un cercle dans ses narines, ou avec un anneau perceras-tu sa mâchoire?

Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?

3 Est-ce qu’il t’adressera de nombreuses prières, ou te dira-t-il de douces paroles?

Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?

4 Est-ce qu’il fera avec toi un pacte, et le recevras-tu comme un esclave éternel?

Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?

5 Est-ce que tu te joueras de lui comme d’un oiseau, ou le lieras-tu pour tes servantes?

Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?

6 Des amis le découperont-ils, ou des marchands le partageront-ils?

Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?

7 Est-ce que tu rempliras de sa peau des filets, et un réservoir de poissons de sa tête?

Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?

8 Mets sur lui ta main: souviens-toi de la guerre, et ne continue pas à parler.

Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.

9 Voilà que son espoir le trompera, et à la vue de tous il se précipitera

Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.

10 Je ne suis pas assez cruel pour le susciter: car qui peut résister à mon visage;

Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?

11 Qui m’a donné le premier, afin que je lui rende? Tout ce qui est sous le ciel est à moi.

Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.

12 Je ne l’épargnerai pas, malgré ses discours arrogants et ses paroles suppliantes.

Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.

13 Qui découvrira la face de son vêtement? Et qui entrera dans le milieu de sa gueule?

Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?

14 Les portes de son visage, qui les ouvrira? autour de ses dents habite la terreur.

Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.

15 Son corps est comme des boucliers jetés en fonte et couvert d’écaillés épaisses et serrées.

Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.

16 L’une est jointe à l’autre, et pas même l’air ne passe entre elles.

Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.

17 L’une s’attache à l’autre, et se tenant, jamais elles ne se sépareront.

Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.

18 Son éternument, c’est l’éclat du feu, et ses yeux sont comme les paupières de l’aurore.

När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.

19 De sa gueule sortent des lampes, comme des torches allumées.

Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.

20 De ses narines sort une fumée comme celle d’un pot mis au feu et bouillant.

Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.

21 Son souffle fait brûler des charbons, et une flamme sort de sa bouche.

Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.

22 Dans son cou résidera sa force, et devant sa face marche la famine.

På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.

23 Les parties de ses chairs adhèrent entre elles: Dieu lancera des foudres contre lui, et elles ne se porteront vers aucun autre lieu.

Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.

24 Son cœur se durcira comme une pierre, et il se resserrera comme une enclume de marteleur.

Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.

25 Lorsqu’il s’élèvera, des anges craindront, et, épouvantés, ils se purifieront.

När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.

26 Lorsque le glaive l’atteindra, ni lance, ni cuirasse ne pourra subsister.

Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.

27 Car il regardera le fer comme de la paille, et l’airain comme un bois pourri.

Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.

28 L’archer ne le mettra pas en fuite, les pierres de la fronde sont devenues pour lui une paille légère.

Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;

29 Il estimera le marteau comme une paille légère, et il se rira de celui qui brandira la lance.

ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.

30 Sous lui seront les rayons du soleil, et il fera son lit sur l’or comme sur la boue.

På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.

31 Il fera bouillir comme un pot la profonde mer, et il la rendra comme des essences lorsqu’elles sont en ébullition.

Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.

32 Derrière lui un sentier répandra la lumière, et l’abîme paraîtra comme un vieillard aux blancs cheveux.

Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.

33 Il n’est pas sur la terre de puissance qui puisse être comparée à lui, qui a été fait pour ne craindre personne.

Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.

34 Il voit tout ce qu’il y a d’élevé au-dessous de lui; c’est lui qui est le roi de tous les fils de l’orgueil.

På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.