Job 4

1 Or, répondant, Eliphaz, Thémanite, dit:

Då svarade Eliphas af Thema, och sade:

2 Si nous commençons à te parler, peut-être le supporteras-tu avec peine; mais qui pourrait retenir les paroles qu’il a conçues?

Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?

3 Voilà que tu as instruit un grand nombre de personnes et fortifié des mains affaiblies.

Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.

4 Tes discours ont affermi ceux qui vacillaient, et tu as fortifié les genoux tremblants.

Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.

5 Mais maintenant la plaie est venue sur toi, et tu as perdu courage; elle t’a touché, et tu es troublé.

Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.

6 Où donc est ta crainte de Dieu, ta force, ta patience, la perfection de tes voies?

Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.

7 Cherche dans ton souvenir, je t’en conjure; qui a jamais péri innocent? ou quand des justes ont-ils été exterminés?

Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?

8 Mais plutôt j’ai vu que ceux qui opèrent l’iniquité, sèment des douleurs et les moissonnent.

Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;

9 Ont péri au souffle de Dieu, et que par le vent de sa colère ils ont été consumés.

Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.

10 Le rugissement du lion, et la voix de la lionne et les dents des petits lions ont été brisés.

Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.

11 Le tigre a péri, parce qu’il n’avait pas de proie, et les petits du lion ont été dissipés.

Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.

12 Cependant une parole secrète m’a été dite, et mon oreille a saisi comme furtivement la suite de sa susurration.

Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.

13 Dans l’horreur d’une vision nocturne, quand le sommeil a coutume de s’emparer des hommes,

Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;

14 L’effroi me saisit, et un tremblement; et tous mes os furent glacés d’épouvante.

Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.

15 Et comme un esprit passait, moi présent, les poils de ma chair se hérissèrent.

Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.

16 Il s’arrêta quelqu’un dont je ne connaissais pas le visage, un spectre devant mes yeux, et j’entendis sa voix comme un léger souffle:

Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:

17 Est-ce qu’un mortel, comparé à Dieu, sera trouvé juste, ou un homme sera-t-il plus juste que son créateur?

Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?

18 Voilà que ceux qui le servent ne sont pas stables, et même dans ses anges il a trouvé de la dépravation.

Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.

19 Combien plus ceux qui habitent des maisons de boue, qui ont un fondement de terre, seront comme rongés de vers!

Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.

20 Du matin au soir, ils seront moissonnés; parce que nul n’a l’intelligence, ils périront éternellement.

Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;

21 Ceux mêmes qui sont restés d’entre eux seront emportés; ils mourront, mais non dans la sagesse.

Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.