Job 37

1 C’est pour cela que mon cœur a été saisi d’effroi, et qu’il est sorti de sa place.

Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.

2 Écoutez très attentivement sa voix terrible, et les sons qui sortent de sa bouche.

Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.

3 Lui-même porte ses regards au-dessous de tous les cieux, et sa lumière se répand sur les confins de la terre.

Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.

4 Après lui un bruit éclatera comme un rugissement; il tonnera par la voix de sa grandeur, et lorsqu’on aura entendu sa voix, on ne pourra la comprendre.

Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.

5 Dieu tonnera merveilleusement par sa voix, lui qui fait des choses grandes et impénétrables;

Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.

6 Qui ordonne de descendre sur la terre à la neige et aux pluies de l’hiver, et à ses fortes ondées;

Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.

7 Qui met un sceau sur la main de tous les hommes, afin qu’ils reconnaissent chacun leurs œuvres.

Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.

8 La bête entrera dans sa tanière, et elle demeurera dans son antre.

Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.

9 Des lieux intérieurs sortira la tempête, et d’Arcturus le froid.

Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;

10 Au souffle de Dieu, la glace se durcit, et de nouveau les eaux les plus abondantes se répandent.

med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.

11 Le blé désire les nuées, et les nuées répandent leur lumière.

Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.

12 Elles parcourent tous les lieux où les conduit la volonté de celui qui les gouverne, et selon ce qu’il leur a ordonné sur la face du globe de la terre,

De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.

13 Soit dans une tribu, soit dans sa terre, soit en quelque lieu de sa miséricorde que ce soit, où il leur aura commandé de se trouver.

Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.

14 Job, écoute ceci attentivement; arrête-toi, et considère les merveilles de Dieu.

Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.

15 Est-ce que tu sais quand Dieu a ordonné aux pluies de faire paraître la lumière des nuées?

Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?

16 Est-ce que tu connais les grands sentiers des nuées et les sciences parfaites?

Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?

17 Tes vêtements ne sont-ils pas échauffés, lorsque le vent du midi souffle sur la terre?

Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?

18 Tu as peut-être formé avec lui les cieux qui sont très solides, comme s’ils avaient été coulés en bronze.

Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?

19 Montre-nous ce que nous pourrons lui dire; car nous, nous sommes enveloppés de ténèbres.

Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.

20 Qui lui racontera ce que je dis? Que si un homme en parle, il sera absorbé.

Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?

21 Mais maintenant ils ne voient pas la lumière: soudain l’air s’épaissira en nuées, et le vent, passant, les dissipera.

Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.

22 C’est du côté de l’aquilon que l’or vient, et la louange qu’on donne à Dieu doit être accompagnée de crainte.

I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;

23 Nous ne pouvons le comprendre dignement: il est grand en puissance, en jugement et en justice, et il ne peut être l’objet d’un récit.

den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.

24 C’est pourquoi les hommes le craindront, et aucun de ceux qui croient être sages n’osera le contempler.

Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.