Job 27

1 Job, prenant encore de nouveau sa parabole, dit:

Åter hov Job upp sin röst och kvad:

2 Vive Dieu, qui a écarté mon jugement, et le Tout-Puissant, qui a plongé mon âme dans l’amertume!

Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

3 Tant qu’il y aura haleine en moi, et un souffle de Dieu dans mes narines,

aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

4 Mes lèvres ne prononceront pas d’iniquité, et ma langue ne murmurera pas de mensonge.

aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.

5 Loin de moi que je juge que vous êtes justes; jusqu’à ce que je défaille, je ne me désisterai pas de mon innocence.

Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

6 Je n’abandonnerai pas ma justification que j’ai commencé à faire; car mon cœur ne me reproche rien dans toute ma vie.

Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

7 Que mon ennemi soit comme un impie, et mon adversaire comme un injuste.

Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.

8 Car quel est l’espoir d’un hypocrite, s’il ravit par avarice, et que Dieu ne délivre point son âme?

Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?

9 Est-ce que Dieu entendra son cri, lorsque viendra sur lui l’angoisse?

Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?

10 Ou bien pourra-t-il mettre ses délices dans le Tout-Puissant, et invoquer Dieu en tout temps?

Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?

11 Je vous enseignerai avec le secours de Dieu, ce que fait le Tout-Puissant, et je ne le cacherai pas.

Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

12 Mais vous tous, vous le savez; et pourquoi dites-vous sans raison des choses vaines?

Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?

13 Voici la part d’un homme impie devant Dieu, et l’héritage que les violents recevront du Tout-Puissant.

Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

14 Si ses enfants se multiplient, ils appartiendront au glaive; et ses descendants ne se rassasieront pas de pain.

Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

15 Ceux qui resteront de lui, seront ensevelis dans leur ruine, et ses veuves ne pleureront pas.

De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

16 S’il accumule l’argent comme de la poussière, et s’il amasse des vêtements comme il ferait de la boue,

Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,

17 Il les préparera, il est vrai, mais un juste s’en revêtira; et son argent, un innocent le partagera.

så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

18 Il a bâti, comme les vers, sa maison, et, comme le gardien, il s’est fait un abri.

Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

19 Un riche, lorsqu’il s’endormira, n’emportera rien avec lui; il ouvrira ses yeux, et il ne trouvera rien.

Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

20 L’indigence le surprendra comme l’eau, qui déborde; pendant la nuit, une tempête l’accablera.

Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.

21 Un vent brûlant le saisira et l’emportera; et comme un tourbillon l’enlèvera de sa place.

Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.

22 Et Dieu enverra sur lui l’infortune, et ne l’épargnera pas; lui fera tous ses efforts pour s’enfuir de sa main.

Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.

23 Celui qui regardera son lieu frappera sur lui des mains, et sifflera sur lui.

Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.