Job 21
1 Mais, répondant. Job dit:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Ecoutez, je vous prie, mes paroles, et faites pénitence.
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Supportez-moi, et moi je parlerai; et après, si bon vous semble, riez de mes paroles.
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 Est-ce contre un homme qu’est ma dispute, pour que je ne doive pas être justement contristé?
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Regardez-moi, et soyez dans l’étonnement, et mettez un doigt sur votre bouche:
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 Et moi, quand je recueille mes souvenirs, je suis épouvanté, et le tremblement agite ma chair.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 Pourquoi donc les impies vivent-ils, sont-ils élevés et affermis dans les richesses?
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 Leur race se perpétue devant eux, une troupe de leurs proches et de leurs petits enfants est en leur présence.
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Leurs maisons sont sûres et paisibles, et la verge de Dieu n’est pas sur eux.
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 Leur génisse a conçu et n’a pas avorté; leur vache a mis bas, et elle n’a pas été privée de son fruit.
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 Leurs petits enfants, sortent comme les troupeaux, et leurs enfants sautent de joie au milieu de leurs jeux.
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 Ils tiennent en main un tambour et une harpe, et ils se réjouissent au son d’un orgue.
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
13 Ils passent leurs jours dans le bonheur, et en un moment ils descendent dans les enfers. (Sheol h7585)
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 Ils ont dit à Dieu: Retire-toi de nous; nous ne voulons pas connaître tes voies.
Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 Qui est le Tout-Puissant, pour que nous le servions? et que nous revient-il, si nous le prions?
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"
16 Mais cependant, puisque leurs biens ne sont pas en leur main, que le conseil des impies soit loin de moi.
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 Combien de fois la lampe des impies s’éteindra, un déluge de maux leur surviendra, et Dieu leur distribuera les douleurs de sa fureur?
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 Ils seront comme des pailles à la face du vent, et comme de la cendre brûlante qu’un tourbillon disperse.
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 Dieu gardera à ses fils la douleur du père; et lorsqu’il lui aura rendu selon son mérite, alors il comprendra.
"Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska." Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 Ses yeux verront sa ruine, et il boira de la fureur du Tout-Puissant.
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 Car que lui importe sa maison après lui, lors même que le nombre de ses mois serait diminué de moitié?
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 Est-ce que quelqu’un enseignera la science à Dieu, qui juge ceux qui sont élevés?
"Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?"
23 Celui-ci meurt robuste et sain, riche et heureux.
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 Ses entrailles sont pleines de graisse, et ses os sont arrosés de moelle.
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 Mais un autre meurt dans l’amertume de l’âme, sans aucune richesse.
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 Et cependant ils dormiront ensemble dans la poussière, et des vers les couvriront.
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 Certes, je connais vos pensées et vos jugements iniques contre moi.
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 Car vous dites: Où est la maison d’un prince? et où sont les tabernacles des impies?
I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"
29 Interrogez le premier venu des passants, et vous reconnaîtrez qu’il comprend ces mêmes choses; à savoir:
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 Que le méchant est réservé pour le jour de perdition, et qu’il sera conduit jusqu’au jour de la fureur.
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 Qui le reprendra en face de sa voie? et qui lui rendra ce qu’il a fait?
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 Il sera conduit aux sépulcres, et il veillera au milieu du monceau des morts.
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 Il a été agréable au gravier du Cocyte, et il entraînera tout homme après lui, et il y a devant lui une multitude innombrable.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 Comment donc me donnezvous une vaine consolation, puisqu’il a été démontré que votre réponse répugne à la vérité.
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
