Job 15

1 Alors, répondant, Eliphaz, le Thémanite, dit:

Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 Un sage répondra-t-il comme parlant en l’air, et remplira-t-il son cœur d’une chaleur ardente?

Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

3 Tu reprends celui qui n’est pas égal à toi, et tu dis ce qui n’est pas avantageux.

Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

4 Autant qu’il est en toi tu as anéanti la crainte de Dieu, et tu as détruit les prières devant Dieu.

Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

5 Car ton iniquité a instruit la bouche, et tu imites le langage des blasphémateurs.

Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

6 Ta bouche te condamnera, et non pas moi, et tes lèvres te répondront.

Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

7 Est-ce toi qui es né le premier homme, et qui as été formé avant les collines?

Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

8 Est-ce que tu as ouï le conseil de Dieu, et sa sagesse sera-telle inférieure à toi?

Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

9 Que sais-tu que nous ignorions? Que comprends-tu que nous ne sachions?

Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

10 Il est des vieillards et des anciens parmi nous, beaucoup plus vieux que tes pères.

Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

11 Est-ce une chose considérable que Dieu te console? Mais tes paroles perverses l’en empêchent.

Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

12 Pourquoi ton cœur t’élève-t-il, et as-tu les yeux fixes, comme si tu pensais de grandes choses?

Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

13 Pourquoi ton esprit s’enfle-t-il contre Dieu, pour que tu profères de ta bouche de tels discours?

i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

14 Qu’est-ce qu’un homme, pour qu’il soit sans tache et paraisse juste, étant né d’une femme?

Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

15 Voilà que parmi ses saints personne n’est immuable, et les cieux ne sont pas purs en sa présence.

Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

16 Combien plus abominable et inutile est un homme qui boit l’iniquité comme l’eau.

huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

17 Je te le montrerai, écoute-moi: je te raconterai ce que j’ai vu.

Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

18 Des sages le publient, et ils ne dissimulent pas ce qu’ils ont appris de leurs pères,

vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

19 À qui seuls a été donnée cette terre, et aucun étranger n’a passé au milieu d’eux.

ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

20 Durant tous ses jours, l’impie s’enorgueillit, et le nombre des années de sa tyrannie est incertain.

Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

21 Le bruit de la terreur est toujours à ses oreilles; et quoiqu’il y ait la paix, lui soupçonne toujours des embûches.

Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

22 Il ne croit pas qu’il puisse revenir des ténèbres à la lumière, il voit de tous côtés autour de lui un glaive.

Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

23 Quand il se remue pour chercher son pain, il sent que le jour des ténèbres est prêt en sa main.

Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

24 La tribulation l’épouvantera, et l’angoisse l’environnera comme un roi qui se prépare au combat.

Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

25 Car il a étendu contre Dieu sa main, et il s’est roidi contre le Tout-Puissant.

Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

26 Il a couru contre lui, la tête levée, et il s’est armé d’un cou inflexible.

han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

27 La graisse à couvert sa face, et l’embonpoint pend de ses côtés.

han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

28 Il a habité dans des villes désolées, dans des maisons désertes, qui ont été réduites en monceaux de ruines.

han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

29 Il ne s’enrichira point, et son bien ne subsistera pas, et il ne jettera pas ses racines dans la terre.

Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

30 Il ne sortira pas des ténèbres; une flamme desséchera ses rameaux, et il sera emporté par le souffle de sa bouche.

Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

31 Trompé par une vaine erreur, il ne croira pas qu’il puisse être racheté à aucun prix.

I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

32 Avant que ses jours soient accomplis, il périra; et ses mains se sécheront.

I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

33 Sa grappe sera frappée comme la vigne, qui l’est dans sa première fleur, et comme l’olivier qui laisse tomber sa fleur.

Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

34 Car tout ce qu’amasse un hypocrite est sans fruit, et un feu dévorera les tabernacles de ceux qui reçoivent volontiers des présents.

Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

35 Il a conçu la douleur et il a enfanté l’iniquité, et son cœur prépare des fourberies.

Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.