< Ecclésiaste 10 >

1 Les mouches mourant gâtent la suavité d’un parfum. Une folie légère et de courte durée prévaut sur la sagesse et la gloire.
Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva; så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära.
2 Le cœur du sage est dans sa droite, et le cœur de l’insensé dans sa gauche.
Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster.
3 Mais même l’insensé qui marche dans sa voie, comme il est lui-même dépourvu de sagesse, il estime tous les hommes insensés.
Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta, och till alla säger han ifrån, att han är en dåre.
4 Si l’esprit de celui qui a le pouvoir s’élève contre toi, ne quitte pas ta place, parce que le remède fera cesser les plus grands péchés.
Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så håll dig dock stilla, ty saktmod gör stora synder ogjorda.
5 Il est un mal que j’ai vu sous le soleil, sortant comme par erreur de la face du prince:
Ett elände gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten:
6 L’insensé élevé à une haute dignité, et des riches assis en bas.
att dårskap sättes på höga platser, medan förnämliga män få sitta i förnedring.
7 J’ai vu des esclaves sur des chevaux, et des princes marchant sur la terre comme des esclaves.
Jag har sett trälar färdas till häst och hövdingar få gå till fots såsom trälar.
8 Celui qui creuse une fosse y tombera, et celui qui détruit une haie, un serpent le mordra.
Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.
9 Celui qui transporte des pierres en sera meurtri; et celui qui fend du bois en sera blessé.
Den som vältrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara därvid.
10 Si le fer a perdu son tranchant, et qu’il ne soit pas comme auparavant, mais qu’il soit émoussé, c’est avec beaucoup de travail qu’on l’aiguisera: ainsi après l’application viendra la sagesse.
Om man icke slipar eggen, när ett järn har blivit slött, så måste man anstränga krafterna dess mer; och vishet är att göra allt på bästa sätt.
11 Si un serpent mord dans le silence, celui qui médit en cachette n’a rien de moins que ce serpent.
Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad, så har besvärjaren intet gagn av sin konst.
12 Les paroles de la bouche du sage sont pleines de grâce; et les lèvres de l’insensé le précipiteront;
Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest, men dårens läppar fördärva honom själv.
13 Le commencement de ses paroles est la folie, et la dernière de sa bouche une erreur très funeste.
Begynnelsen på hans muns ord är dårskap, och änden på hans tal är uselt oförnuft.
14 L’insensé multiplie les paroles. L’homme ignore ce qui a été avant lui; et ce qui doit être après lui, qui pourra le lui indiquer?
Och dåren är rik på ord; dock vet ingen människa vad som skall ske; vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske?
15 Le travail des insensés les affligera, eux qui ne savent pas aller à la ville.
Dårens möda bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram.
16 Malheur à toi, terre dont le roi est un enfant, et dont les princes mangent dès le matin.
Ve dig, du land vars konung är ett barn, och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!
17 Bienheureuse la terre dont le roi est noble, et dont les princes mangent en leur temps, pour se refaire et non pour la sensualité.
Väl dig, du land vars konung är en ädling, och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid, med måttlighet, och icke för att överlasta sig!
18 Par la paresse s’affaissera la charpente; et par la faiblesse des mains dégouttera la maison.
Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset.
19 Les vivants emploient le pain en divertissement, et le vin pour leurs festins; et à l’argent toutes choses obéissent.
Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans.
20 Dans ta pensée ne médis pas du roi, et dans le secret de ta chambre ne maudis pas le riche, parce que même les oiseaux du ciel porteront ta voix, et celui qui a des ailes publiera ton sentiment.
Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har sagt.

< Ecclésiaste 10 >