1 Corinthiens 13

1 Quand je parlerais les langues des hommes et des anges, si je n’ai pas la chanté, je suis comme un airain sonnant ou une cymbale retentissante.

Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.

2 Et quand j’aurais le don de prophétie, que je connaîtrais tous les mystères et toute la science; quand j’aurais toute la foi, au point de transporter des montagnes, si je n’ai point la charité, je ne suis rien.

Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.

3 Et quand je distribuerais tout mon bien pour la nourriture des pauvres et que je livrerais mon corps pour être brûlé, si je n’ai point la charité, cela ne me sert de rien.

Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn.

4 La charité est patiente; elle est douce; la charité n’est point envieuse; elle n’agit pas insolemment; elle ne s’enfle point;

Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke.

5 Elle n’est point ambitieuse, elle ne cherche point son propre intérêt; elle ne s’irrite point; elle ne pense pas le mal;

Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.

6 Elie ne se réjouit pas de l’iniquité, mais elle met sa joie dans la vérité;

Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen.

7 Elle souffre tout, elle croit tout, elle espère tout, elle endure tout.

Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

8 La charité ne finira jamais, pas même lorsque les prophéties s’anéantiront, que les langues cesseront, et que la science sera détruite.

Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna.

9 Car c’est imparfaitement que nous connaissons, et imparfaitement que nous prophétisons.

Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk;

10 Mais quand viendra ce qui est parfait, alors s’anéantira ce qui est imparfait.

men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk.

11 Quand j’étais petit enfant, je parlais comme un petit enfant, j’avais les goûts d’un petit enfant, je raisonnais comme un petit enfant; mais quand je suis devenu homme, je me suis dépouillé de ce qui était de l’enfant.

När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.

12 Nous voyons maintenant à travers un miroir en énigme; mais alors nous verrons face à face. Maintenant je connais imparfaitement; mais alors je connaîtrai aussi bien que je suis connu moi-même.

Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.

13 Maintenant demeurent toutes les trois, la foi, l’espérance, la charité: mais la plus grande des trois est la charité.

Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.