< Actes 23 >

1 Paul, regardant en face le Sanhédrin, dit: «Frères, «C'est en toute bonne conscience que je me suis conduit devant Dieu jusqu'à aujourd'hui...»
Då såg Paulus på Rådet, och sade: I män och bröder, jag hafver vandrat för Gudi uti ett godt samvet, allt intill denna dag.
2 Le grand-prêtre Hananias ordonna alors aux assistants de souffleter Paul sur la bouche.
Då böd den öfverste Presten Ananias dem som der när stodo, att de skulle slå honom på munnen.
3 «Dieu te frappera à ton tour, muraille blanchie!» répondit Paul en se tournant vers lui, «tu sièges pour me juger selon la Loi, et c'est au mépris de la Loi que tu ordonnes de me frapper!»
Då sade Paulus till honom: Gud skall slå dig, du hvitmenada vägg. Sitter du och skall döma mig efter lagen, och bjuder slå mig emot lagen?
4 — «Quoi! tu injuries le grand-prêtre de Dieu!» dirent les assistants.
Och de der när stodo sade: Bannar du Guds öfversta Prest?
5 Mais Paul: «Je ne savais pas, frères, que ce fût le grand-prêtre, car il est écrit: «Tu n'insulteras pas le chef de ton peuple.»
Då sade Paulus: Jag visste icke, käre bröder, att han var öfverste Prest; ty det är skrifvet: Du skall icke banna dins folks öfversta.
6 Paul, sachant que l'assemblée était composée en partie de Sadducéens, en partie de Pharisiens, s'écria en plein Sanhédrin: «Frères, je suis Pharisien, fils de Pharisiens, c'est pour mon espérance, c'est pour la résurrection des morts qu'on me met en jugement!»
Och efter Paulus väl visste, att en part af dem voro Sadduceer, och annan parten Phariseer, ropade han inför Rådet: I män och bröder, jag är en Pharisee, och en Pharisees son; jag varder dömder för hoppet och de dödas uppståndelses skull.
7 Ces paroles provoquèrent une scission entre les Pharisiens et les Sadducéens et l'assemblée se divisa.
Och då han det sagt hade, vardt en tvedrägt emellan de Phariseer och de Sadduceer; och hopen vardt söndrad.
8 En effet, les Sadducéens nient la résurrection, l'existence des anges et des Esprits; les Pharisiens admettent tout cela.
Ty de Sadduceer säga, att ingen uppståndelse är, och ingen Ängel, och ingen Ande; men de Phariseer bekänna båda.
9 Il s'ensuivit une discussion tumultueuse; certains Scribes du parti pharisien se levèrent, prirent la défense de Paul et dirent: «Nous ne trouvons rien à reprocher à cet homme... Si un Esprit lui a parlé! un ange, peut-être!»...
Och så vardt ett stort rop. Och de Skriftlärde af det Phariseiska parti stodo upp, och begynte kämpas, och sade: Vi finnom intet ondt med den mannen; om så kan hända, att Anden hafver talat med honom, eller en Ängel, så låt oss icke strida emot Gud.
10 La dispute s'envenimait, et le tribun craignait que Paul ne fût mis en pièces; il donna ordre à une escouade de soldats de descendre dans la salle, d'arracher Paul de leurs mains et de le reconduire à la Forteresse.
Och efter det begynte varda ett stort upplopp, fruktade öfverste höfvitsmannen, att de skulle sönderslita Paulum, och lät krigsknektarna gå ned, och rycka honom bort ifrå dem, och föra honom i lägret.
11 La nuit suivante, le Seigneur lui apparut et lui dit: «Courage! comme tu as été mon témoin à Jérusalem, il faut aussi que tu sois mon témoin à Rome!»
Om nattena derefter stod Herren när honom, och sade: Var vid ett godt mod, Paule; ty såsom du hafver vittnat om mig i Jerusalem, så måste du ock vittna i Rom.
12 Le lendemain matin, les Juifs formèrent entre eux un complot et s'obligèrent par voeu à ne manger ni boire tant qu'ils n'auraient pas tué Paul.
Då dager vardt, slogo sig tillhopa någre af Judarna, och förbannade sig, att de varken äta eller dricka skulle, tilldess de hade dräpit Paulum.
13 Ils étaient plus de quarante à avoir fait cette conjuration.
Och voro mer än fyratio män, som så hade svorit sig tillhopa.
14 Ils allèrent trouver les chefs des prêtres et les Anciens et leur dirent: «Nous nous sommes obligés par voeu, sous les plus terribles anathèmes, à ne rien manger que nous n'ayons tué Paul.
Desse gingo till de öfversta Presterna, och till de äldsta, och sade: Vi hafve, vid förbannelse, bepligtat oss sjelfva ingenting smaka, tilldess vi hafve dräpit Paulum.
15 Intervenez donc, avec le Sanhédrin, auprès du tribun pour obtenir une nouvelle comparution, comme si vous vouliez étudier plus à fond son affaire. Quant à nous, nous sommes prêts; nous le tuerons dans le trajet.»
Så mån I nu förkunna öfversta höfvitsmannenom och Rådet, att han hafver honom fram för oss i morgon, lika som vi ville få veta något vissare om honom; men förr än han kommer fram, äre vi redo till att dräpa honom.
16 Mais le fils de la soeur de Paul entendit parler de ce guet-apens, se rendit à la Forteresse, y entra et révéla tout à Paul.
Då Pauli systerson hörde sådana försåt, kom han, och gick in i lägret, och bådade det Paulo.
17 Celui-ci fit alors appeler un des centurions: «Mène ce jeune homme au tribun, lui dit-il, il a quelque chose à lui communiquer.
Då kallade Paulus till sig en af de underhöfvitsmän, och sade: Haf denna ynglingen bort till öfversta höfvitsmannen; ty han hafver något undervisa honom.
18 Le centurion l'emmena donc chez le tribun et lui dit: «Le prisonnier Paul m'a fait appeler et m'a prié de t'amener ce jeune homme, qui a quelque chose à te dire.»
Och han tog honom med sig, och hade honom till öfversta höfvitsmannen, och sade: Paulus, som bunden är, kallade mig till sig, och bad att jag skulle hafva denna ynglingen till dig, som något hafver säga dig.
19 Le tribun prit le jeune homme par la main, le conduisit à l'écart et lui demanda: «Qu'as-tu à me communiquer?»
Då tog öfversta höfvitsmannen honom vid handena, och gick afsides med honom, och frågade honom: Hvad är det som du hafver undervisa mig?
20 — «Les Juifs, répondit-il, sont convenus de te prier de faire comparaître Paul demain devant le Sanhédrin, comme s'ils voulaient étudier plus à fond son affaire.
Då sade han: Judarna hafva samfällt sig att de vilja bedja dig, att du skall i morgon låta Paulum komma ut för Rådet, såsom de ville utfråga något vissare om honom.
21 Garde-toi de le faire; c'est un guet-apens; ils sont plus de quarante qui se sont obligés par voeu à ne manger ni boire avant de l'avoir tué. Ils sont tout prêts; ils n'attendent que ton consentement.»
Men lyd dem intet; ty mer än fyratio män af dem vilja vara i försåt för honom, de sig förbannat hafva, att de icke skola äta eller dricka, tilldess de hafva dräpit honom; och nu äro de redo, och vänta att du det utlofva skall.
22 Le tribun renvoya le jeune homme en lui défendant de parler à personne de ce qu'il venait de lui apprendre.
Sedan lät öfversta höfvitsmannen ynglingen gå sina färde, och böd honom att han för ingom säga skulle, att han honom sådant undervist hade;
23 Puis il fit appeler deux centurions: «Tenez prêts, leur dit-il, à partir de la troisième heure de la nuit, deux cents soldats, soixante-dix cavaliers et deux cents hommes du train pour aller jusqu'à Césarée.»
Och kallade till sig två underhöfvitsmän, och sade: Görer redo tuhundrade krigsknektar, att de fara till Cesareen; och sjutio resenärar, och tuhundrade skyttar, till tredje timman på natten.
24 Il commanda aussi de se pourvoir de montures pour Paul, afin de le mener sain et sauf au procurateur Félix.
Och tillreder någon fartyg, der man kan sätta Paulum uppå, att de måga föra honom oskaddan till landshöfdingan Felicem.
25 En même temps il écrivit à celui-ci une lettre, dont voici la teneur:
Och skref ett bref vid detta sinnet:
26 «Claudius Lysias à son excellence le procurateur Félix. Salut.
Claudius Lysias, dem mägtiga landshöfdinganom Felici, helso.
27 «Cet homme a été arrêté par les Juifs, et ils allaient le tuer, quand j'arrivai avec la troupe et le leur enlevai; j'avais appris qu'il était citoyen romain.
Denna mannen hade Judarna gripit, och ville dödat honom; och der kom jag till med krigsfolket, och tog honom ifrå dem, efter jag förnam att han var en Romare.
28 Voulant connaître le motif de leurs accusations, je le conduisis au Sanhédrin;
Och när jag ville veta sakena, som de hade emot honom, lät jag honom komma inför deras Råd.
29 voici ce que je trouvai: des poursuites sur des questions relatives à leur Loi et aucun grief qui méritât la mort ou la prison.
Så fann jag att han skyllder vardt om någor spörsmål i deras lag; och dock ingen skuld hade, som död eller häktelse värd var.
30 Mais on m'a dénoncé un complot contre cet homme; je te l'ai donc envoyé sans retard et j'ai prévenu les accusateurs qu'ils eussent aussi à prendre la parole contre lui devant toi.»
Och vardt mig undervist om försåt, som Judarna hade beställt för honom; och straxt sände jag honom till dig, och böd hans åklagare att, hvad de hafva emot honom, det skola de säga dig. Farväl.
31 Les soldats exécutèrent ces ordres; ils prirent Paul et le conduisirent de nuit jusqu'à Antipatris.
Då togo krigsknektarna Paulum, efter som dem befaldt var, och förde honom om nattena till Antipatridem.
32 Le lendemain, ils laissèrent les cavaliers continuer le chemin avec lui et rentrèrent à la Forteresse.
Och dagen derefter läto de resenärarna följa honom, och de kommo igen i lägret.
33 Ceux-là, arrivés à Césarée, remirent la lettre au procurateur et lui présentèrent Paul.
När de kommo till Cesareen, och fingo landshöfdingan brefvet, hade de ock desslikes Paulum fram för honom.
34 Il la lut et s'informa de quel pays il était. Apprenant qu'il était de Cilicie:
Då landshöfdingen hade läsit brefvet, och frågat honom, af hvad land han var, och hade förstått, att han var af Cilicien, sade han:
35 «Je t'entendrai, dit-il, quand tes accusateurs seront arrivés.» Puis il ordonna de le garder dans le prétoire d'Hérode.
Jag vill höra dig, när dine åklagare komma ock tillstädes; och lät förvara honom uti Herodis Rådhus.

< Actes 23 >