< Psaumes 88 >
1 Cantique des fils de Coré. Au maître chantre. A chanter avec les luths. Hymne de Héman Esrahite. Éternel, mon Dieu sauveur, je crie à toi et le jour et la nuit:
En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
2 qu'à toi parvienne ma prière; prête l'oreille à ma supplication!
Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
3 Car mon âme est rassasiée de malheur, et ma vie penche vers les Enfers. (Sheol )
Ty min själ är full med jämmer, och mitt lif är hardt när helvetet. (Sheol )
4 Je suis assimilé à ceux qui descendent dans la fosse, je suis comme un homme sans force;
Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
5 ma couche est entre les morts, je suis tel que les morts gisants dans le tombeau, auxquels tu ne penses plus, et qui ne sont plus à portée de ta main.
Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
6 Tu m'as jeté dans une fosse profonde, dans des ténèbres, dans des abîmes.
Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
7 Ton courroux pèse sur moi, et de tous tes flots tu m'as accablé. (Pause)
Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
8 Tu as éloigné de moi ceux que je connais, tu m'as rendu pour eux un objet d'horreur; enveloppé, je ne trouve point d'issue.
Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
9 Mes yeux fondent par l'effet du malheur; Éternel, je t'invoque chaque jour, et je tends mes mains vers toi.
Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
10 Pour les morts feras-tu des miracles? Les ombres se lèveront-elles pour te louer? (Pause)
Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
11 Dans le tombeau parle-t-on de ta grâce, et de ta fidélité, dans le séjour de la mort?
Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
12 Dans les ténèbres tes miracles sont-ils remarqués, et ta justice, dans la région de l'oubli?
Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
13 Je t'implore donc, Éternel, et dès le matin ma prière te prévient.
Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
14 Éternel, pourquoi me rejettes-tu, et me caches-tu ta face?
Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
15 Je suis malheureux et mourant dès ma jeunesse, je subis les terreurs et je suis éperdu.
Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
16 Ton courroux m'assaille, tes frayeurs m'anéantissent,
Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
17 m'enveloppent, comme des eaux, tout le jour, me cernent toutes à la fois.
De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
18 Tu as éloigné de moi amis et compagnons, et ceux que je connais, me sont invisibles.
Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.