Psaumes 81
1 Au maître chantre. En githith. D'Asaph. Faites entendre vos hymnes au Dieu qui est notre force, et vos cris d'allégresse au Dieu de Jacob!
För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
2 Elevez vos chants, et faites résonner la cymbale, et la harpe harmonieuse avec le luth!
Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
3 C'est la lune nouvelle, sonnez de la trompette! c'est la lune dans son plein, notre jour de fête!
Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
4 Car tel est l'ordre donné à Israël, l'institution du Dieu de Jacob:
Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
5 Il en dressa le statut en Joseph, quand Il se mit en marche contre le pays d'Egypte. « J'entends une voix que je ne reconnais pas!
Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
6 Je déchargeai son épaule du fardeau, et ses mains ne durent plus porter les paniers.
"Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
7 Dans l'angoisse tu m'invoquas, et je te sauvai, je t'exauçai, enveloppé du tonnerre, et je t'éprouvai aux eaux de la querelle. (Pause)
I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
8 Ecoute, mon peuple, que je te somme! O Israël, si tu voulais m'écouter!
Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
9 Qu'il n'y ait chez toi point de Dieu étranger, et n'adore pas les dieux du dehors!
Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
10 Je suis l'Éternel, ton Dieu, qui t'ai ramené de la terre d'Egypte. Ouvre ta bouche, je veux la remplir!…
Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
11 Mais mon peuple n'a point écouté ma voix, et Israël ne m'a point obéi.
Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
12 Alors je l'abandonnai à l'obstination de son cœur; ils suivirent leurs propres conseils.
Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
13 O si mon peuple voulait m'écouter, et Israël, marcher dans mes voies!
O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
14 Bientôt je ferais plier leurs ennemis, et contre leurs oppresseurs je tournerais ma main.
Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
15 Ceux qui haïssent l'Éternel, dissimuleraient devant lui, et eux, ils auraient un bonheur éternel.
De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
16 Dieu les nourrirait de la moelle du froment, et du miel des rochers je te rassasierais! »
Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."
