Psaumes 77
1 Au maître chantre préposé aux Jeduthunites. Cantique d'Asaph. Ma voix s'élève à Dieu, et je prie; ma voix s'élève à Dieu, ô qu'il m'écoute!
För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.
2 Dans mon jour d'angoisse je cherche le Seigneur; la nuit mes mains sont tendues, et ne se lassent point; mon âme repousse la consolation.
Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
3 Je pense à Dieu, et je gémis, je réfléchis, et mon esprit se voile. (Pause)
På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
4 Tu tiens mes paupières éveillées, je suis agité, et je ne puis parler.
Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
5 Je repasse les jours de jadis, les années d'autrefois,
Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
6 je me rappelle mes chants de la nuit, je réfléchis en mon cœur, et mon esprit cherche.
Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
7 Le Seigneur rejettera-t-Il à jamais, ne sera-t-Il plus désormais propice?
Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
8 Pour toujours sa grâce a-t-elle cessé, en est-ce fait de la promesse à perpétuité?
Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
9 Dieu a-t-Il oublié la pitié, et dans sa colère arrêté le cours de ses compassions? (Pause)
Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
10 Et je dis: Voici ce qui me fait souffrir: la droite du Très-haut n'est plus la même…
Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
11 Je veux rappeler les actes de l'Éternel; car je me rappelle tes miracles d'autrefois;
Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
12 et je veux méditer sur toutes tes œuvres, et considérer tes hauts faits.
Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
13 O Dieu, ta voie est sainte; quel Dieu est grand comme Dieu?
jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
14 Tu es le Dieu qui fais des miracles! Tu as manifesté ta puissance parmi les peuples.
Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
15 De ton bras tu délivras ton peuple, les enfants de Jacob et de Joseph. (Pause)
Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
16 Les eaux t'ont vu, ô Dieu, les eaux t'ont vu, et ont tremblé, et les flots ont été ébranlés.
Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
17 Les nuages ont épandu les eaux, et les nues ont fait entendre une voix, et tes flèches volèrent.
Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
18 Ton tonnerre éclata en roulements, les éclairs illuminèrent le monde. La terre s'émut et trembla.
Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
19 La mer fut ton chemin, et les grandes eaux, tes sentiers; et l'on ne put reconnaître tes traces.
Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
20 Comme un troupeau tu conduisis ton peuple, par les mains de Moïse et d'Aaron.
Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
