< Psaumes 66 >
1 Au maître chantre. Cantique. Terre, élève à Dieu de toutes parts tes acclamations!
För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
2 Chantez son nom glorieux, que vos hymnes le glorifient!
lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
3 Dites à Dieu: « Que tes œuvres sont admirables! Aux effets de ta grande puissance tes ennemis dissimulent devant toi;
Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
4 toute la terre t'adore et te célèbre; célèbre ton nom! (Pause)
Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)
5 Venez et contemplez les œuvres de Dieu, admirable en ce qu'il opère pour les enfants des hommes!
Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
6 Il transforma la mer en terre sèche; au travers du fleuve ils passèrent à pied, et Il excita nos transports.
Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
7 Il exerce par son pouvoir un empire éternel, ses yeux observent les peuples: que les rebelles ne s'insurgent pas! (Pause)
Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)
8 Peuples, bénissez notre Dieu, et proclamez sa louange!
Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
9 Il redonna la vie à nos âmes, et ne laissa pas nos pieds trébucher.
ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
10 Car tu nous as éprouvés, ô Dieu, purifiés, comme l'on purifie l'argent.
Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
11 Tu nous enlaças dans le filet, et tu mis un faix sur nos reins;
du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
12 tu donnas à des hommes nos têtes pour monture, nous passâmes par le feu et les eaux; mais tu nous en as tirés pour nous combler de biens.
du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
13 Je viens dans ta maison avec des holocaustes; je veux m'acquitter envers toi de mes vœux
Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
14 exprimés par mes lèvres, prononcés par ma bouche dans ma détresse.
dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
15 Je t'offrirai des holocaustes et des brebis engraissées, et ferai fumer la graisse des béliers; je te sacrifierai des taureaux et des boucs. (Pause)
Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)
16 Venez, écoutez, vous tous qui craignez Dieu, je veux raconter ce qu'il fit pour mon âme.
Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
17 De ma bouche je l'invoquai; et sa louange est maintenant sur ma langue.
Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
18 Si dans mon cœur j'avais eu le mal en vue, le Seigneur ne m'eût pas exaucé;
Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
19 mais Dieu m'a exaucé, Il a été attentif aux accents de ma prière.
Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
20 Béni soit Dieu, qui n'a pas rebuté ma prière, et ne m'a pas refusé sa grâce!
Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!