Psaumes 104

1 Mon âme, bénis l'Éternel! Éternel, mon Dieu, tu es très grand, tu es revêtu de splendeur et de majesté!

Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

2 Il s'enveloppe de lumière comme d'un vêtement, Il déploie les Cieux comme une tenture;

Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

3 Il élève sur les eaux le haut de sa demeure, Il fait des nuées son char, Il s'avance sur les ailes du vent.

du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

4 Il fait des vents ses messagers, et ses ministres, du feu enflammé.

Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

5 Il assit la terre sur ses bases, elle est inébranlable pour toujours, pour jamais.

Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

6 Tu l'avais couverte de l'abîme comme d'un manteau, les eaux se tenaient sur les montagnes;

Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

7 à ta menace elles ont fui, à la voix de ton tonnerre elles ont reculé:

Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

8 les montagnes montèrent, les vallées descendirent à la place que tu leur assignas.

Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

9 Tu posas des limites qu'elles ne franchiraient plus, afin qu'elles ne vinssent plus recouvrir la terre.

En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

10 Tu fais jaillir des sources pour former les ruisseaux; ils s'écoulent entre les montagnes;

Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

11 ils abreuvent toutes les bêtes des champs, les onagres y étanchent leur soif.

De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

12 Sur leurs bords séjournent les oiseaux du ciel, entre les rameaux ils font entendre leur voix.

Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

13 Du haut de sa demeure Il arrose les montagnes, et la terre se rassasie du fruit de tes œuvres.

Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

14 Il fait croître l'herbe pour les quadrupèdes, et les plantes pour le service de l'homme, tirant ainsi le pain du sein de la terre;

Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

15 et le vin qui réjouit le cœur de l'homme, et, plus que l'huile, fait resplendir son visage; et le pain qui fortifie le cœur de l'homme.

och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

16 Les arbres de l'Éternel sont rassasiés, les cèdres du Liban qu'il a plantés,

HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

17 où viennent nicher les oiseaux, la cigogne, qui habite les pins.

fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

18 Les hautes montagnes sont pour les bouquetins, et les rochers sont l'asile des gerboises.

Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

19 Il créa la lune pour marquer les temps; le soleil connaît son couchant.

Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

20 Tu fais l'obscurité, et il est nuit: alors toutes les bêtes des forêts sont en mouvement;

Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

21 les jeunes lions rugissent après la proie, et demandent à Dieu leur pâture.

de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

22 Le soleil se lève: ils se retirent, et vont reposer dans leurs tanières.

Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

23 L'homme se rend à son travail, et à son labour jusques au soir.

Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

24 Que tes œuvres sont nombreuses, ô Éternel! Tu les as toutes faites avec sagesse; la terre est pleine de tes richesses.

Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

25 Dans cette mer grande et vaste fourmillent sans nombre des animaux petits et grands.

Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

26 Là circulent les navires, le Léviathan que tu formas pour s'y jouer.

Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

27 Tous ils s'attendent à toi, pour que tu leur donnes la nourriture en son temps.

Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

28 Tu leur donnes, ils recueillent; tu ouvres ta main, ils se rassasient de biens.

Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

29 Tu caches ta face, ils sont éperdus; tu leur retires le souffle, ils expirent et rentrent dans leur poudre.

Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

30 Tu émets ton souffle, ils sont créés, et tu renouvelles la face de la terre.

Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

31 La gloire de l'Éternel demeure à jamais; l'Éternel se réjouit de ses œuvres.

HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

32 Il regarde la terre, et elle tremble; Il touche les montagnes, et elles sont fumantes.

han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

33 Je veux chanter l'Etemel, tant que je vivrai, célébrer mon Dieu, tant que je serai.

Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

34 Que mes chants lui soient agréables! Je fais mes délices de l'Éternel.

Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

35 Que les pécheurs disparaissent de la terre, et que les impies cessent d'être! Mon âme, bénis l'Éternel! Alléluia!

Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!