Proverbes 9
1 La sagesse a édifié sa maison, et en a taillé les sept colonnes;
Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
2 elle a égorgé ses victimes, mêlé son vin, et dressé sa table.
Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
3 Envoyant ses suivantes elle invite, du faîte des hauteurs de la ville:
Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
4 « Quiconque est faible, qu'il entre ici! » Et elle dit à qui manque de sens:
"Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
5 « Venez, mangez de mon pain, et buvez du vin que j'ai mêlé!
"Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
6 Renoncez à la faiblesse, et vous aurez la vie, et suivez la voie de la raison!
Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
7 Qui corrige le moqueur, s'attire un affront, et qui reprend l'impie, un outrage.
(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
8 Ne corrige pas le moqueur, de peur qu'il ne te haïsse! Corrige le sage, et il t'aimera!
Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
9 Donne au sage, il devient plus sage encore; instruis le juste, il augmente sa science.
Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
10 Le principe de la sagesse, c'est la crainte de l'Éternel; et la connaissance du Très-haut, c'est l'intelligence.
HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
11 Oui, je multiplie le nombre de tes jours, et j'augmente celui de tes années de vie.
Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
12 Es-tu sage, c'est pour toi que tu es sage; et, si tu es un moqueur, seul tu en subiras la peine. »
Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena."
13 Il est encore une femme, la folie; elle est agitée, irréfléchie et ignorante de toutes choses.
En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
14 Elle se place à la porte de sa maison, sur un siège au haut de la ville,
Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
15 pour inviter les passants, qui marchent droit dans leur voie:
för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
16 « Que les faibles entrent ici! » Et elle dit à celui qui manque de sens:
"Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
17 « L'eau dérobée est douce, et le pain mangé en cachette est agréable. »
"Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt."
