Proverbes 19
1 Meilleur est un pauvre qui marche dans son intégrité, qu'un homme aux lèvres fausses, qui est un insensé.
En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
2 A manquer de prudence il n'y a point d'avantage; et qui précipite ses pas, bronche.
Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
3 C'est la folie de l'homme qui gâte sa carrière; mais c'est contre l'Éternel que s'irrite son cœur.
Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
4 La richesse procure beaucoup d'amis, mais le pauvre est abandonné par son ami.
Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
5 Un faux témoin ne demeure pas impuni, et celui qui émet des mensonges, n'échappera pas.
Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
6 Il y a beaucoup de flatteurs pour l'homme libéral, et tous les amis sont pour celui qui donne.
Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
7 Tous les frères du pauvre ont de l'aversion pour lui; combien plus ses amis le quitteront-ils! Il se réclame de leurs promesses, … elles sont évanouies!
Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
8 Acquérir du sens, c'est aimer son âme; garder la prudence fait trouver le bonheur.
Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
9 Le faux témoin ne reste pas impuni; et qui profère le mensonge, se perd.
Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
10 Une vie de délices ne va pas à l'insensé; il va moins encore à l'esclave de commander aux princes.
Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
11 La raison de l'homme le rend patient, et sa gloire est de passer une faute.
Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
12 La colère d'un roi est le rugissement du lion; mais sa faveur est comme la rosée sur la verdure.
Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
13 Le malheur d'un père, c'est un fils insensé; et l'eau qui dégoutte d'un toit sans interruption, c'est une femme querelleuse.
En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
14 On hérite de ses pères une maison et des biens; mais une femme sensée, est un don de l'Éternel.
Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
15 La paresse plonge dans le sommeil, et l'âme indolente sentira la faim.
Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
16 Qui garde le commandement, garde sa vie; qui néglige sa voie, subira la mort.
Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
17 Celui qui donne au pauvre, prête à l'Éternel, et Il lui rendra son bienfait.
Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
18 Châtie ton fils, pendant qu'il y a espoir; mais jusqu'à le tuer ne te laisse pas emporter!
Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
19 Que l'emporté subisse la peine; car si tu l'en exemptes, tu devras y revenir.
Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
20 Ecoute un conseil, et reçois les leçons, afin que tu sois sage dans la suite de ta vie!
Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
21 Les projets du cœur de l'homme sont nombreux; mais le décret de l'Éternel, c'est ce qui s'exécute.
Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
22 La bonté de l'homme fait sa gloire; et le pauvre vaut mieux que le menteur.
Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
23 La crainte de l'Éternel mène à la vie; on repose rassasié, sans être atteint de malheur.
Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
24 Le paresseux plonge sa main dans le plat; mais à sa bouche il ne la ramènera pas.
Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
25 Frappe le moqueur, le faible deviendra sage; avertis l'homme de sens, il entend raison.
Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
26 Il ruine son père, fait fuir sa mère, le fils impudent, et qui fait honte.
Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
27 Cesse, mon fils, d'écouter des doctrines qui te détourneraient des paroles de la sagesse.
Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
28 Un témoin pervers se rit de la justice; et la bouche des impies se repaît d'iniquité.
Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
29 Les châtiments sont prêts pour les moqueurs; et les coups, pour le dos de l'insensé.
Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
