Proverbes 13
1 L'enfant sage écoute l'avis de son père: mais le moqueur n'écoute pas la réprimande.
En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.
2 Par les fruits de sa bouche l'homme est rassasié de biens; mais la convoitise des infidèles [recueille] l'injure.
Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.
3 Qui surveille sa bouche, met en sûreté sa vie; pour qui tient ses lèvres ouvertes, la ruine est là.
Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka
4 L'appétit des paresseux est avide, et ne le mène à rien; mais l'appétit des diligents est entièrement satisfait.
Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.
5 Le juste a le langage menteur en aversion; mais le méchant diffame et outrage.
Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.
6 La justice préserve l'innocence, mais l'impiété cause la ruine du pécheur.
Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.
7 Tel fait le riche, qui n'a rien du tout; tel fait le pauvre, qui a beaucoup de bien.
Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.
8 Avec des richesses on rachète sa vie; mais le pauvre n'a pas de menaces à entendre.
Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något
9 La lumière des justes a toujours un riant éclat; mais la lampe des impies s'éteint.
De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.
10 Par l'orgueil on ne fait naître que des rixes; mais ceux qui accueillent un conseil, possèdent la sagesse.
Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.
11 La richesse se dissipe plus vite qu'un souffle; mais celui qui amasse dans sa main, l'accroît.
Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.
12 L'espoir différé rend le cœur malade; mais le souhait accompli est un arbre de vie.
Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.
13 Qui méprise la Parole, se perd; mais qui respecte la Loi, sera récompensé.
Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.
14 La doctrine du sage est une source de vie, faisant échapper aux lacs de la mort.
Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.
15 Un bon esprit concilie la faveur; mais la voie des perfides est pénible.
Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.
16 Tout homme prudent agit avec jugement; mais l'insensé déploie de la folie.
Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.
17 Un messager infidèle tombe dans le malheur; mais un envoyé sûr fait du bien.
En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.
18 Indigence et honte pour qui déserte la discipline; mais qui a égard à la correction, parvient à la gloire.
Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.
19 Un souhait accompli est doux au cœur; et ce que les fous abhorrent, c'est de fuir le mal.
Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.
20 Hante les sages, et sage tu seras; mais qui se plaît avec les fous, se déprave.
Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.
21 Le malheur poursuit les pécheurs, mais le bonheur est la rétribution des justes.
Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.
22 L'homme de bien laisse son héritage aux enfants de ses enfants, mais l'opulence du pécheur est réservée pour le juste.
Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.
23 Le défrichement du pauvre donne abondance de denrées; mais tel se ruine, faute de justice.
De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.
24 Epargner la verge, c'est haïr son enfant; mais c'est l'aimer que de veiller à sa correction.
Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.
25 Le juste mange à satisfaire sa faim; mais le ventre des impies ressent la disette.
Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.
