< Lamentations 5 >

1 Songe, Éternel, à ce qui nous arrive! regarde et vois notre opprobre!
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Notre héritage est dévolu à des étrangers, nos maisons à des inconnus.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Nous sommes orphelins, sans père; et nos mères sont comme des veuves.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 C'est à prix d'argent que nous buvons notre eau, contre un paiement que nous obtenons notre bois.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 C'est portant le joug sur nos têtes que nous sommes chassés; nous sommes épuisés, nous n'avons aucun répit.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 C'est à l'Egypte que nous tendons la main, à l'Assyrie, pour avoir du pain à rassasiement.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Nos pères ont péché; ils ne sont plus; c'est nous qui pâtissons de leurs crimes.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Des esclaves nous gouvernent, personne ne nous arrache de leurs mains.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Au péril de nos vies nous affrontons l'épée du désert pour nous procurer notre pain.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Notre peau s'enflamme comme une fournaise aux feux de la faim.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Dans Sion ils déshonorent les femmes, les vierges dans les villes de Juda.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 De leurs mains ils pendent les princes, la personne des Anciens n'est pas respectée.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 De jeunes hommes ont à porter les meules, et des enfants chancellent sous [des fardeaux] de bois.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Les Anciens ont abandonné la Porte, et les jeunes gens leurs lyres.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 La joie de nos cœurs a cessé, le deuil a remplacé nos danses.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 La couronne est tombée de nos têtes; ah! malheureux que nous sommes d'avoir péché!
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 C'est là ce qui rend nos cœurs malades, c'est là ce qui assombrit nos regards;
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 c'est le ravage de la montagne de Sion que parcourent maintenant les renards.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Pour toi, Éternel, tu règnes éternellement, ton trône demeure pour tous les âges.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Pourquoi nous oublies-tu à toujours, nous délaisses-tu si longtemps?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Convertis-nous à toi, Éternel, et nous serons convertis; rends-nous des jours nouveaux, tels que ceux d'autrefois!
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 Est-ce donc que tu nous as entièrement rejetés, que ta colère contre nous est si extrême?
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?

< Lamentations 5 >