Lamentations 3
1 Je suis l'homme qui a senti le malheur sous la verge de sa colère.
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 Il m'a poussé, engagé dans les ténèbres, et non dans la lumière.
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 Oui, tous les jours Il revient à la charge, et tourne sa a main contre moi.
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 Il a usé ma chair et ma peau, Il a brisé mes os.
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 Il m'a cerné, et m'a enveloppé d'amertume et de malaise.
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 Il m'a fait entrer dans les lieux sombres, comme ceux qui dès longtemps sont morts.
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 Il m'a parqué, pour que je n'aie point d'issue, Il a fait peser sur moi les fers.
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 Que je crie, que j'appelle du secours, Il ne donne pas accès à ma prière.
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 Il a muré mes voies de pierres massives, et ruiné mes sentiers.
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 Il est pour moi l'ourse qui se tient aux aguets, le lion posté en embuscade.
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 Il a fait dévier mes voies, et Il m'a déchiré, Il m'a ravagé.
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 Il a bandé son arc, et m'a placé comme un but à ses traits.
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 Il a percé mes reins des flèches de son carquois.
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 Je suis la risée de tout mon peuple, et leur chanson tout le long du jour.
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 Il m'a rassasié d'amertume, Il m'a abreuvé d'absinthe.
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 Il a broyé mes dents avec le caillou, Il m'a plongé dans la cendre.
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 Tu as fait déchoir mon âme du salut, j'ai oublié le bonheur,
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 et je dis: C'en est fait de la confiance et de l'espérance que j'avais dans l'Éternel.
Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
19 Souviens-toi de ma misère et de mon tourment, des herbes amères et vénéneuses!
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 A ces souvenirs, mon âme s'abat au dedans de moi.
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 Voici ce dont je pénètre mon cœur, et par là je garderai l'espérance:
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 « C'est à la grâce de l'Éternel que [nous devons] de n'être pas anéantis; car ses miséricordes ne s'épuisent pas;
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 elles sont tous les jours nouvelles, ta fidélité est immense. »
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 L'Éternel est mon lot, ainsi parle mon âme; aussi j'espère en Lui.
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 L'Éternel est plein de bonté pour ceux qui l'attendent, pour l'âme qui le cherche.
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 Il est bon d'attendre avec calme le secours de l'Éternel.
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 Il est bon à l'homme de porter le joug dès sa jeunesse;
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 de s'asseoir solitaire et silencieux, quand Il lui impose un fardeau,
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 de baiser de sa bouche la poussière [en disant: ] Peut-être y a-t-il de l'espoir!
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 de présenter la joue à qui veut le frapper, de se laisser abreuver d'outrages.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 Car le Seigneur ne rejette pas pour jamais;
Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 car s'il afflige, Il prend pitié dans sa grande miséricorde;
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 car ce n'est pas volontiers qu'il humilie et afflige les enfants des hommes.
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 Quand on foule aux pieds tous les captifs de la terre,
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 quand on prévarique dans le jugement d'un homme la face du Très-Haut;
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 quand on fait tort à un humain dans sa cause, le Seigneur ne le voit-Il pas?
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 A la parole de qui une chose paraît-elle, sans l'ordre du Seigneur?
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 Le malheur et le bonheur ne viennent-ils pas de la bouche du Très-Haut?
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 Pourquoi l'homme accuse-t-il la vie? que chacun s'en prenne à ses propres péchés!
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 Examinons nos voies et les sondons, et retournons à l'Éternel!
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 Élevons nos cœurs en même temps que nos mains vers Dieu qui est dans le ciel.
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 Nous avons péché, et nous fûmes rebelles; tu ne pardonnas pas.
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 Irrité, tu te cachas, et tu nous poursuivis, tu massacras, et tu fus impitoyable.
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 Tu t'enveloppas dans la nue pour être inaccessible à notre prière.
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 Tu nous as mis comme des balayures et un opprobre au milieu des nations.
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 Tous nos ennemis ouvrent contre nous une large bouche.
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 Nous avons eu pour nous la terreur et la fosse, le ravage et la ruine.
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 Des torrents d'eau tombent de mes yeux à cause de la ruine de la fille de mon peuple.
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 Mes yeux ruissellent sans trêve ni relâche,
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 jusqu'à ce que des Cieux l'Éternel regarde et voie;
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 mes yeux me font souffrir à cause de toutes les filles de ma cité.
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 Ceux qui me sont gratuitement hostiles, m'ont donné la chasse comme à l'oiseau;
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 ils ont voulu m'arracher la vie dans la fosse, et ils m'ont lapidé;
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 les eaux m'ont submergé jusqu'au-dessus de la tête; je disais: C'en est fait de moi!
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
55 J'invoquai ton nom, Éternel, du fond de la fosse;
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 tu entendis ma voix: ne dérobe pas ton oreille à mes cris, afin de me délivrer!
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 Tu t'approches, quand je t'implore, tu m'as dit: Sois sans peur!
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
58 Seigneur, tu soutiens ma querelle, tu rachètes ma vie.
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 Tu vois, Éternel, le tort qu'on me fait: sois juge de ma cause!
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 Tu vois toutes leurs vengeances, tous les plans qu'ils forment contre moi.
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 Tu entends leurs outrages, Éternel, et les plans qu'ils forment contre moi,
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 les propos de mes adversaires, et les pensées qu'ils nourrissent contre moi tout le jour.
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 Suis-les, quand ils sont assis, et quand ils se lèvent! je suis leur chanson.
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 Paie-leur, Éternel, un salaire conforme aux actes de leurs mains.
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 Donne-leur l'endurcissement du cœur: que ta malédiction soit pour eux!
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 Poursuis-les dans la colère, et fais-les disparaître de dessous les Cieux de l'Éternel!
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
