Job 7
1 L'homme ne fait-il pas sur la terre le service d'un soldat, et ses jours ne sont-ils pas comme les jours d'un mercenaire?
En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.
2 Comme l'esclave soupire après l'ombre, et comme un journalier attend son salaire,
Hon är lik en träl som flämtar efter skugga, lik en dagakarl som får bida efter sin lön.
3 ainsi j'eus pour mon lot des mois de douleur, et des nuits de tourment ont été mon partage.
Så har jag fått till arvedel månader av elände; nätter av vedermöda hava blivit min lott.
4 Couché, je dis: Quand me lèverai-je? la nuit finira-t-elle? et je m'excède d'agitations jusqu'à l'aube du jour.
Så snart jag har lagt mig, är min fråga: »När skall jag då få stå upp?» Ty aftonen synes mig så lång; jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.
5 Mon corps se couvre de vers et d'une croûte terreuse, ma peau se roidit, et de nouveau suppure.
Med förruttnelsens maskar höljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller sönder.
6 Mes jours fuient plus prompts que la navette, ils se consument, et je suis sans espoir.
Mina dagar fly snabbare än vävarens spole; de försvinna utan något hopp.
7 Souviens-Toi que ma vie est un souffle! Mes yeux ne reverront plus de bonheur;
Tänk därpå att mitt liv är en fläkt, att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.
8 l'œil de celui qui me voit, ne m'apercevra plus; Tes yeux me chercheront, et je ne serai plus.
Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig; bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.
Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort, så är den som har farit ned i dödsriket; han kommer ej åter upp därifrån. (Sheol h7585)
10 il ne rentre plus dans sa maison, et ses lieux ne le reconnaissent plus.
Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer.
11 Aussi ne mettrai-je pas un frein à ma bouche, mais je parlerai dans l'angoisse de mon cœur, et me plaindrai dans l'amertume de mon âme.
Därför vill jag nu icke lägga band på min mun, jag vill taga till orda i min andes ångest, jag vill klaga i min själs bedrövelse.
12 Suis-je une mer? suis-je un dragon, que contre moi Tu mettes une barrière?
Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder, så att du måste sätta ut vakt mot mig?
13 Quand je dis: Mon lit me soulagera, ma couche portera une partie de ma peine!
När jag hoppas att min bädd skall trösta mig, att mitt läger skall lindra mitt bekymmer,
14 alors tu m'effraies par des songes, et par des visions tu m'épouvantes.
då förfärar du mig genom drömmar, och med syner förskräcker du mig.
15 Aussi je préférerais suffoquer, mourir, à conserver ma chair.
Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd, hellre dö än vara blott knotor!
16 Je dédaigne la vie! je ne vivrai pas toujours!… Suspends tes coups, car mes jours sont un souffle!
Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv. Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.
17 Qu'est-ce que l'homme, pour que tu l'honores, pour que tu prennes garde à lui,
Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga,
18 que tu t'occupes de lui chaque matin, et l'éprouves à tous les instants?
synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?
19 Jusques à quand les yeux ne me quitteront-ils pas, ne me laisseras-tu pas le temps d'avaler ma salive?
Huru länge skall det dröja, innan du vänder din blick ifrån mig, lämnar mig i fred ett litet andetag?
20 Si j'ai péché, qu'ai-je pu te faire, observateur des hommes? Pourquoi me fais-tu le but de tes coups, tellement que je suis à moi-même un fardeau?
Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig, du människornas bespejare? Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp och låtit mig bliva en börda för mig själv?
21 Et que ne pardonnes-tu ma faute, et ne passes-tu mon péché? car bientôt je dormirai dans la poudre, et tu me chercheras, et je ne serai plus.
Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse, icke tillgiva mig min missgärning? Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet; om du söker efter mig, så är jag icke mer.
