Job 6
1 Et Job reprit et dit:
Då tog Job till orda och sade:
2 Ah! qu'on pèse, qu'on pèse mon tourment! et qu'on mette mon malheur dans la balance aussi!
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 car sur le sable des mers il l'emporte en grandeur: de là mes paroles outrées!
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 Car je porte sur moi les flèches du Tout-puissant, de leur poison mon cœur est abreuvé; les terreurs de Dieu m'ont cerné.
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 L'onagre brait-il auprès de la verdure? Le taureau mugit-il auprès de son fourrage?
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 Mange-t-on ce qui est insipide, sans sel? Le blanc de l'œuf a-t-il une saveur?
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 Mon âme refuse d'y toucher, et c'est comme une pourriture qui infecte mon pain.
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 O, si mon vœu pouvait s'accomplir, et si Dieu remplissait mon souhait!
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 S'il plaisait à Dieu de m'écraser, d'étendre sa main, et de me retrancher!
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 Ainsi j'aurais encore une consolation, et une joie dans les maux qu'il ne m'épargne pas, car je n'ai point renié la parole du Dieu Saint.
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 Qu'est-ce que ma force pour attendre? et qu'est-ce que ma fin, pour patienter?
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 Ma force est-elle la force de la pierre? mon corps est-il d'airain?
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 Par moi-même ne suis-je pas sans ressources, et le secours n'est-il pas refoulé loin de moi?
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 A l'affligé son ami doit de l'affection, sinon il dépouille la crainte du Tout-puissant.
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 Mes frères sont perfides comme le torrent, comme les eaux des ravins, qui tarissent,
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 que troublent les glaces, où s'enfonce la neige,
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 qui, au temps de leur baisse, se dissipent, et, quand vient la chaleur, leur lit se trouve à sec.
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 Les caravanes s'écartent de leur route, s'avancent dans le désert, et périssent;
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 là portent leurs regards les caravanes de Théma, là les voyageurs de Séba placent leur espérance;
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 ils ont honte d'avoir eu confiance, ils y arrivent, et sont confus.
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 De même vous n'êtes rien, vous voyez la terreur, et tremblez.
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 Est-ce que j'ai dit: Donnez-moi! et avec vos biens, gagnez-moi la faveur!
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 et tirez-moi de la main de l'ennemi, et de la main des furieux rachetez-moi?
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 Instruisez-moi! je veux me taire, et faites-moi sentir en quoi j'ai failli!
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 Quelle force dans le langage de la vérité! mais que démontrent vos remontrances?
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 Est-ce des discours que vous pensez à reprendre? mais on livre au vent les propos du désespoir.
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 Oui, sur l'orphelin vous jetez le filet, et vous creusez la fosse devant votre ami.
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 Mais ici, veuillez me regarder! et vos yeux vous diront si je suis un menteur.
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 Revenez donc! qu'il n'y ait pas injustice! revenez! j'ai encore raison sur ce point.
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 L'injustice est-elle sur ma langue, et mon palais ne distingue-t-il pas ce qui est mauvais?
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
