Job 26
1 Et Job répondit et dit:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Comme tu as aidé la faiblesse, soutenu le bras débile!
Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
3 Comme tu as conseillé l'ignorance, et montré beaucoup de lumières!
Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4 A qui s'adressaient tes propos? et qui t'inspirait ce que tu as énoncé?
Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
5 Devant Lui les Ombres tremblent, au-dessous des eaux et de leurs habitants.
Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol h7585)
7 Il étendit l'Aquilon au-dessus du vide; la terre est suspendue sur le néant.
Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
8 Il serra les eaux dans ses nues, et sous leur poids le nuage n'éclate pas;
Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
9 Il cache l'aspect de son trône, et Il l'enveloppe de sa nuée.
Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
10 Il traça sur les eaux une limite circulaire, au point où la lumière confine aux ténèbres.
En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
11 Les colonnes des Cieux s'ébranlent, et s'étonnent à sa voix menaçante.
Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
12 Par sa force, Il soulève la mer, et par sa sagesse, Il en abat l'orgueil.
Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
13 Son souffle rassérène le ciel, et sa main transperce le dragon qui fuit.
Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
14 Ce sont là les bords de ses voies. Qu'il est faible le bruit qu'en saisit notre oreille! et le tonnerre de sa puissance, qui est-ce qui l'entend?
Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
