Job 24

1 Pourquoi le Tout-puissant n'a-t-Il pas des époques en réserve, et ses adorateurs ne voient-ils pas ses jours [de vengeance]?

Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?

2 On déplace les bornes, on ravit les troupeaux, et on les fait paître comme siens;

Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;

3 on enlève l'âne de l'orphelin, on prend pour gage le bœuf de la veuve;

de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.

4 on pousse le pauvre hors du chemin, et les malheureux du pays se cachent tous;

Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.

5 voici, comme des onagres, ils vont dans le désert à leur labeur, cherchant une proie;

Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.

6 la steppe leur donne du pain pour leurs enfants; ils ramassent dans les champs leur fourrage, et grapillent dans la vigne de l'impie;

På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.

7 nus ils passent la nuit, faute de manteau, ils sont sans abri durant la froidure;

Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.

8 trempés par les pluies des montagnes, et manquant d'asile, ils embrassent les rochers.

Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.

9 On arrache l'orphelin à la mamelle, et l'on prend pour gage la couverture du pauvre,

Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.

10 qui s'en va nu, privé de manteau, et qui reste affamé en portant les gerbes;

Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.

11 dans leurs enclos il pressure l'olive, il foule au pressoir, et reste altéré.

Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.

12 Du sein des villes sortent les soupirs des mourants, et l'âme des blessés crie au secours… Mais pour Dieu n'importe le contre-sens!

Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.

13 D'autres sont ennemis de la lumière, n'en connaissent pas les voies, et n'en pratiquent point les sentiers.

Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.

14 Au jour, le meurtrier se lève, tue le misérable et le pauvre, et la nuit, il est comme le voleur.

Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.

15 L'œil de l'adultère épie le crépuscule, disant: Aucun œil ne me verra! et d'un voile il se couvre la tête…

Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: "Intet öga får känna igen mig", och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.

16 De nuit, ils percent les murs des maisons, de jour, ils se tiennent renfermés, ne connaissant pas la lumière.

När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.

17 Car le matin est pour eux l'ombre de la mort, et les terreurs nocturnes leur sont familières.

Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.

18 Vite [l'impie] passe comme glissant sur les eaux! dans le pays son héritage est maudit! il ne se tourne plus du côté de ses vignes!

"Men hastigt", menen I, "ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.

19 Comme le sec et le chaud enlèvent l'eau de neige, ainsi l'Enfer absorbe ceux qui ont péché! (Sheol h7585)

Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat. (Sheol h7585)

20 le sein maternel les oublie! ils font le régal des vers! on ne pense plus à eux! comme le bois l'impie est brisé,

Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.

21 lui qui dépouilla la femme stérile, celle qui n'enfantait pas, et qui ne fit aucun bien à la veuve!…

Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan."

22 Non! Dieu par sa force conserve les violents; l'impie se relève, alors qu'il ne compte plus sur sa vie.

Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;

23 Il lui donne de quoi se rassurer, afin qu'il soit soutenu, et Il a les yeux sur ses voies;

han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.

24 ils se sont élevés: il ne faut qu'un instant, et ils ne sont plus: les voilà gisants, ils meurent comme tous les hommes, ils sont moissonnés comme les cimes des épis.

När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.

25 S'il n'en était pas ainsi, qui me démentirait, et mettrait mon discours à néant?

Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?