Job 23

1 Et Job répondit et dit:

Därefter tog Job till orda och sade:

2 Maintenant ma plainte est une révolte! et pourtant la main qui me frappe, arrête de son poids l'essor de mes soupirs.

Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

3 Ah! si je savais Le trouver, et arriver jusqu'à son trône!

Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

4 J'exposerais ma cause devant Lui, et j'aurais la bouche pleine d'arguments;

Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

5 je saurais en quels termes Il me répondrait, et j'entendrais ce qu'il me dirait.

Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

6 Faut-il qu'avec la plénitude de sa puissance, Il se constitue ma partie? Non! seulement qu'il me prête attention!

Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

7 Alors ce serait un juste qui plaiderait avec Lui, et j'échapperais pour toujours à mon juge.

Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

8 Mais voici, vais-je à l'Orient; Il n'y est pas! à l'Occident; je ne l'aperçois pas!

Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

9 Agit-Il au Nord; je ne le découvre pas! S'enfonce-t-Il dans le Midi; je ne le vois pas!…

har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

10 C'est qu'il sait quelle est la voie que je suis. Qu'il me mette à l'épreuve, j'en sortirai comme l'or.

Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

11 Mon pied a tenu ferme sur Ses pas, j'ai gardé sa voie, et n'ai point dévié.

Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

12 Des ordres de ses lèvres je ne m'écartai point, et je fis céder ma volonté aux paroles de sa bouche.

Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

13 Cependant Il n'a qu'une pensée: et qui l'en fera revenir? Son âme a désiré, et Il exécute:

Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

14 Oui, Il accomplira mon destin, et Il me garde nombre de maux pareils.

Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

15 Voilà pourquoi en sa présence je suis éperdu; je réfléchis, et je prends peur de Lui.

Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

16 Dieu aussi bien a brisé mon courage, et le Tout-puissant m'a effarouché;

Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

17 car je ne suis pas muet par la crainte des ténèbres, ou parce que je m'effraie de moi-même qui suis couvert d'un sombre nuage.

ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.