Job 17
1 Mon souffle se perd, mes jours s'éteignent: pour moi, le tombeau!
Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
2 Si nulle iniquité n'est par devers moi, mon œil peut avec calme regarder leur querelle.
Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
3 Ah! dépose ton gage! sois ma caution auprès de Toi! Qui est-ce qui mettrait sa main dans la mienne?
Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
4 Car tu as fermé leur cœur à l'intelligence; aussi ne leur laisse pas l'avantage!
Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
5 Tel convie son prochain à partager, dont les fils ont le regard éteint.
Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
6 Il m'a fait passer en proverbe dans le peuple, et l'on me crache au visage;
Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
7 et le chagrin a rendu mes yeux ternes, et ma figure est toute entière comme une ombre.
Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
8 C'est de quoi les gens de bien sont stupéfaits, et, ce qui irrite l'innocent contre l'impie;
De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
9 mais le juste tient ferme à sa voie, et celui qui a les mains pures, redouble de vigueur.
Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
10 Mais enfin, vous tous, revenez-y, venez encore à la charge, je n'en trouverai pas plus un sage entre vous.
Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
11 Mes jours sont passés, mes plans sont déchirés, cette fortune de mon cœur.
Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
12 Quand il est nuit, je suis, selon eux, en plein jour, et la lumière est plus près que les ténèbres présentes!
Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
13 Quand je dois compter sur les Enfers, comme sur ma demeure, étendre ma couche dans le séjour ténébreux, (Sheol h7585)
Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
14 dire au tombeau: Tu es mon père! et aux vers: Vous êtes ma mère et ma sœur!
till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
15 où donc est mon espoir? Et l'espoir que j'aurais, qui le verrait [accompli]?
Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
