Isaïe 24

1 Voici, l'Éternel vide le pays et le dévaste, et il en bouleverse la surface et en disperse les habitants.

Si, Herren gör landet tomt och öde, och omstörtar hvad deruti är, och förströr dess inbyggare.

2 Et il en sera du sacrificateur comme du peuple, du maître comme du serviteur, de la maîtresse comme de la servante, du vendeur comme de l'acheteur, du prêteur comme de l'emprunteur, du créancier comme du débiteur.

Och Prestenom går såsom folkena; herranom såsom tjenarenom, frune såsom tärnone; så honom som säljer, som honom som köper, honom som lånar, såsom honom som borgar; kräfvarenom, såsom gäldenärenom;

3 Le pays sera vidé, et il sera mis au pillage, car l'Éternel a prononcé cette parole.

Ty landet skall varda tomt och skinnadt; ty Herren hafver detta sagt.

4 Le pays gémit et languit, le monde est dans la langueur et dans le deuil, les sommités du peuple du pays languissent.

Landet står jämmerliga, och förderfvas; jordenes krets förvanskas och förderfvas; de högste af folket i landena förminskas.

5 Or le pays était profané par ses habitants; car ils violaient les lois, transgressaient les ordonnances, rompaient l'alliance éternelle.

Landet är oskärdt vordet af sina inbyggare; förty att de öfverträda lagen, och förvandla buden, och låta det eviga förbundet fara.

6 Aussi, la malédiction dévore le pays et les habitants en portent la peine; c'est pourquoi les habitants du pays sont consumés, et il n'en survit qu'un petit nombre.

Derföre uppfräter förbannelse landet; ty de som deruti bo, förskylla det; derföre borttorkas landsens inbyggare, så att fögo folk qvart blifver.

7 Le moût est triste, et la vigne dépérit; tous ceux qui avaient le cœur joyeux, soupirent.

Vinet försvinner, vinträt förvissnar, och alle de, som af hjertat glade voro, sucka.

8 Les joies des cymbales ont cessé, et le bruit de la gaieté a fini, les joies de la harpe ont cessé.

Fröjd af trummor håller upp, de gladas lust är ute; harpors fröjd hafver en ända.

9 On ne boit plus de vin en chantant, la cervoise est amère aux buveurs.

Man sjunger intet, der man vin dricker, och god dryck är bitter dem som dricka honom.

10 La ville en ruine est une cité déserte; toute maison est fermée, on n'y entre plus.

Den tomme staden är nederbruten; all hus äro tillsluten, så att ingen går derin.

11 Sur le vin on se lamente dans les rues, toute joie est disparue, et la gaieté du pays est bannie.

Man klagar efter vin på gatone, all glädje är borto, all landsens fröjd är sin väg.

12 Ce qui reste dans la ville, c'est la désolation, et les portes brisées sont en ruines.

Icke annat än förödelse är blifvet i stadenom, och portarna stå öde.

13 Car il en est dans le pays, au milieu des peuples, comme à l'abattis des olives, comme au grappillage quand la vendange est finie.

Ty det går i landena och med folkena, lika som när ett oljoträ afplockadt är; såsom när man efterhämtar, då vinanden ute är.

14 Les autres élèvent leurs voix, poussent des cris d'allégresse; depuis la mer ils célèbrent la majesté de l'Éternel.

De samme upphäfva deras röst och lofva, och glädjas öfver Herrans härlighet ifrå hafvet.

15 Aussi glorifiez l'Éternel dans l'orient, dans les îles de la mer le nom de l'Éternel, Dieu d'Israël.

Så priser nu Herran i dalomen; på hafsens öar Herrans Israels Guds Namn.

16 Des bouts de la terre nous entendons des chants: « Gloire au juste! » Mais moi je dis: Ruine sur moi! ruine sur moi! malheur à moi! Les pillards pillent, et les pillards enlèvent du pillage.

Vi höre lofsång ifrå jordenes ända, den Rättfärdiga till äro; och jag måste säga: Hvi är jag dock så mager? Hvi är jag dock så mager? Ve mig! ty föraktarena förakta, ja, föraktarena förakta.

17 Effroi, et fosse, et filet devant toi, habitant du pays!

Derföre kommer öfver eder, landsens inbyggare, förskräckelse, grop och snara.

18 Qui fuit l'effroi, tombe dans la fosse, et qui se tire de la fosse, se prend au filet, car les écluses des lieux très-hauts s'ouvrent, et les fondements de la terre branlent.

Och om en undflydde för förskräckelsens rop, så faller han dock likväl uti gropena. Kommer han utu gropene, så varder han dock fången i snarone; ty fenstren i höjdene äro upplåtna, och jordenes grundvalar bäfva.

19 La terre se brise, la terre se rompt, la terre est ébranlée.

Landena varder illa gångandes; det skall icke trifvas, utan måste förfalla.

20 La terre chancelle comme un homme ivre, elle se balance comme un hamac, et son péché pèse sur elle, et elle tombe pour ne pas se relever.

Landet skall raga hit och dit, såsom en drucken, och bortfördt varda, lika som en hydda; ty dess missgerningar trycka det, så att det falla måste, och kan icke blifva.

21 Et en ce même jour, l'Éternel châtiera l'armée des lieux très-hauts dans les lieux très-hauts, et les rois de la terre sur la terre,

På den tiden skall Herren besöka det höga herrskapet, som i höjdene är, och jorderikes Konungar, som på jordene äro;

22 et ils seront réunis captifs dans la prison, et enfermés dans le cachot, et après un long temps ils seront châtiés.

Att de skola tillhopasamkas såsom ett knippe till gropena, och skola förslutne varda uti fångahuse, och efter lång tid åter besökte varda.

23 Alors la lune sera honteuse et le soleil confus; car l'Éternel des armées règne sur la montagne de Sion et à Jérusalem, et devant ses anciens resplendira la gloire.

Och månen skall skämma sig, och solen blygas; då Herren Zebaoth skall Konung varda på berget Zion, och i Jerusalem, och för sina äldsta i härlighet.